Diakoniarbetarna i Korsholm Från vänster: Nina Andrén, Leif Galls, Hanna-Maria Hakala, Sandra Mörk och Gun-Lis Landgärds.

Diakonin kavlar upp ärmarna i en annorlunda vardag

korsholm.

Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar.

22.4.2020 kl. 15:29

Mycket är annorlunda, men mycket fungerar också ungefär som förut, konstaterar Leif Galls om diakoniarbetarnas vardag under coronakrisen.

– Det jag märkte snabbt var att det blev större tryck på barnfamiljerna, säger han.

När barnen är hemma går det åt mer mat. Fler barnfamiljer tar nu kontakt med diakonin, behoven är större än vanligt.

I Replot och Kvevlax har mathjälpen fortsatt utan avbrott under coronakrisen.

– Och mat har vi nog fått, idag sitter jag här med flera lådor bröd, säger Nina Andrén.

I Smedsby och Solf stängde matutdelningen de första veckorna, men har nu öppnat igen.

– Det var tur att vi fick igång mathjälpen igen, den behövs verkligen, säger Gun-Lis Landgärds.

På olika sätt har matutdelningarna fått anpassa sig till rådande begränsningar: med färdigpackade matkassar, färre människor på en gång, genom att flytta utdelning utomhus. Inga av de frivilliga som är över 70 år får delta.

Men på mindre orter där alla känner alla kan tröskeln att komma till en matutdelning vara hög. Hanna-Maria Hakala berättar att de i Korsholm försöker sprida budet att de gärna tar emot kassar med torrvaror att dela ut.

Telefonerna går varma

– Vi finns här. Folk kan ringa om de vill prata av sig en stund, om de bara har behov av att få lite variation i vardagen. Man behöver inte ha något problem för att ringa, säger Hanna-Maria Hakala.

Diakonimottagningen är stängd, men diakonerna tar emot enligt tidsbeställning. Allt man vänder sig med till diakonin hålls inom fyra väggar.

Diakonerna i Korsholm håller regelbunden telefonkontakt med sina klienter. Till de grupper som brukar samlas har de skickat brev med lite pyssel och knep och knåp. Födelsedagsuppvaktningar ersätts med brev och telefonsamtal.

Även hos Gun-Lis Landgärds i Solf går telefonen varm. Hon ringer mycket till äldre församlingsbor, och till dem som brukar delta i församlingens grupper.

– Och jag uppmanar dem att ringa andra som brukar vara med i grupperna.

Hon får också samtal från människor som mår psykiskt dåligt och behöver någon att prata med.

Nina Andrén berättar att hon försökt ordna med telefonvänner åt människor som hon vet är ensamma. I Kvevlax startades tillsammans med Röda korset en grupp för att förena dem som vill hjälpa till med dem som behöver hjälp. Via den har människor erbjudit dig att sköta apoteks- eller butiksärenden. Ännu har efterfrågan inte varit så stor.

– Jag tror det finns beredskap för mera än vad vi behövt hittills, säger Nina Andrén.

– Ute på landet fungerar nog den här grannhjälpen, säger Gun-Lis Landgärds. Det är många som vaknar till och gärna vill hjälpa och dra ett strå till stacken.

I Replot bildades ganska snabbt en frivilliggrupp när människor bjöd in sina vänner till en Facebook-grupp och frågade sig: Vad behöver vi göra nu?

När några gubbar i församlingen ville bidra med något konstaterade Leif Galls att församlingen gärna skulle ha ett lager diakonived för eventuella strömavbrott.

– Sagt och gjort, vi har nu haft vedtalko. Det gör ingenting att vi är tio-femton gubbar i skogen med inte två, utan femtio meters, avstånd. Jag lovade att jag bjuder på kaffe sen när vi får vara på samma ställe.

Digital församling når inte alla

I en liten församling är alla delaktiga i arbetet som görs: även diakoniarbetaren får lära sig om videogudstjänster. Leif Galls berättar att han också följt med vad andras strömmade gudstjänster.

– Det har varit helt härliga grejer. Ibland har prästen varit upp och ner och ibland har man inte hört något och en präst såg man bara näsborrarna på.

Men när församlingens verksamhet flyttar ut till webben och sociala medier går många äldre, de som annars går i gudstjänsterna och kommer på samlingar, miste om den, konstaterar Nina Andrén.

– Det är en stor grupp som inte har tillgång, inte bara äldre utan också de mindre bemedlade, säger Gun-Lis Landgärds. De som annars är utanför blir ju ännu mer utanför nu.

En viktig uppgift är att ingjuta hopp i människor som känner sig ensamma och utelämnade. Medan familjerna också kan hitta de positiva sidorna med mer tillsammanstid, drabbas de som är ensamma ännu mer.

– Alla människor behöver få möta en annan människas blick varje dag. Så det kan hända att vi klarar coronaviruset, men jag tror vi kommer att få se mera av psykiskt lidande, säger Gun-Lis.

Det värsta framför?

Det är många som nu har eller kommer att få ansträngd ekonomi, konstaterar Sandra Mörk. Om det kommer till den punkten att pengarna inte räcker till att betala alla räkningar i tid hoppas hon att människor orkar ta tag i det, trots den påfrestande situationen.

Ta det lugnt men ta tag i det genast, är hennes råd. Ring och förhandla om förfallodagen, för att undvika påminnelseavgifter och räntor.

– Om det känns svårt: sök hjälp för att få stöd i att lösa den ekonomiska situationen så fort som möjligt. De flesta ber om hjälp först när skulderna blivit stora.

Diakonin och skuldrådgivningen med flera kan hjälpa.

– Jag tror också att vi inte har sett slutet på det här, säger Nina Andrén.

Det är först när det gått en tid som uteblivna löner kommer att börja kännas av ordentligt.

Även om viruset så småningom ger med sig tror Gun-Lis Landgärds att diakonin har många månader med mycket arbete framför sig.

– Vi får nog kavla upp ärmarna, dra på oss ullsockorna och vara beredda på att jobba hårt de kommande månaderna.

Livet tar inte paus på grund av corona och de vanliga utmaningarna finns kvar.

– De vanliga problemen kvarstår ju, de som vi jobbar med inom diakonin hela tiden, säger Gun-Lis. Vi kan ju inte lägga dem åt sidan och bara prata corona. Det har gjort att vi måste arbeta på ett annat sätt, men grundproblemen kvarstår ju. Våra klienter behöver få den hjälp vi kan ge på något vis i alla fall.



Kontakta diakonin i Korsholms församlingar

Funderar du på hur du kan bidra till diakonins arbete – med din tid, en matkasse, eller något annat? Kontakta diakoniarbetarna i din församling! De finns också där om du behöver du stöd eller bara vill prata med någon.

Korsholm: Hanna-Maria Hakala 044 322 6707, Sandra Mörk 044 356 0530

Kvevlax: Nina Andrén 0440 462 312

Replot: Leif Galls 044 352 0156

Solf: Gun-Lis Landgärds 050 541 4740

Matkassar delas ut:

Torsdagar klockan 14 vid Smedsby församlingsgård.

Torsdagar klockan 17.30–18 på Stundarsvägen 1 i Solf.

Tisdagar i drängstugan i Kvevlax, med tidsbokning. Kontakta Nina Andrén på tfn 0440462312.

Emelie Wikblad

korsholm. Kyrkan borde finnas där människor är, på de sociala medier där yngre och äldre tillbringar sin tid. Ett annorlunda år har sänkt tröskeln för att ta itu med nya idéer och projekt. 2.9.2020 kl. 09:32

korsnäs. Kommundirektör Christina Båssar tycker om närheten och flexibiliteten som den lilla orten erbjuder. Församling och kommun står varandra nära här – och har återväxten som gemensam utmaning. 2.9.2020 kl. 09:31

Kolumn. Hur kan jag förmedla omsorg till dem jag bryr mig om? När vi inte kan röra varandra, när ansikten göms bakom munskydd. 2.9.2020 kl. 09:21

malax. Jenni Broo vill stå på de svagas sida. Nu jobbar hon med barn och trivs med att få berätta om Jesus. Hennes egen tro har förändrats med åren, att få svar på bön har gett den stadga. 2.9.2020 kl. 09:19

mariehamn. Angela och Sven Sjöberg bor i ett blått, gammalt hus som de kallar Muminhuset i Finström, på norra Åland. De är aktiva både i sin egen församling och i Mariehamn. 21.8.2020 kl. 13:23

Kolumn. Jag har under en tid fått agera byggare. Rätt snabbt insåg jag att jag med min fars gener och med god handledning klarar av att både såga med girsåg, hantera skruvdragare och borrmaskin, spackla och måla, lägga armeringsnät för fasadrenovering, dra ut stora gamla böjda spikar, banka ut en del för återanvändning och spika in nya långa spikar i hårt virke. Och vad roligt det har varit! 21.8.2020 kl. 13:31

bibelskola. Coronan satte käppar i hjulet för Benjamin Asplund som deltog i Surfing the Nations grundutbildning tidigare i år. Utbildningen kortades av och han fick lägga sina framtidsplaner på hyllan. 21.8.2020 kl. 11:21

VÄSTÅBOLAND. Solveig Björklund-Sjöholm är ny ungdomsarbetsledare i Väståboland – men hennes första tid i församlingen gick i coronans tecken. Nu sjuder hon av iver att få utföra sitt drömjobb. 21.8.2020 kl. 13:39

Kolumn. De senaste månaderna har vi fått anpassa oss till en ny tillvaro. Alla önskar vi nu att pandemin så fort som möjligt skall vika undan och att vi snart ska ha ett fungerande vaccin mot viruset. 21.8.2020 kl. 11:05

Sjömanskyrkan. Redan som ung hade Kirsti Wikström klart för sig att hon skulle börja jobba för sjömanskyrkan som pensionär. 21.8.2020 kl. 10:55

Borgå. – Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen. 20.8.2020 kl. 12:49

Kolumn. "Många gånger under dagens lopp sökte Bella kontakt med farmor i köket." 20.8.2020 kl. 12:43

musik. För Isabel Hanna och Hilja Risku blir det här en spännande höst. De börjar högstadiet – och de ska sjunga sin egenskrivna låt i tv-sändning. 19.8.2020 kl. 09:21

vanda. Som sommarteolog har Mona Nurmi fått rycka in där det behövts. – Jag vill visa att det här är en kyrka för alla. 20.8.2020 kl. 12:30

diakon. Efter 27 år i skolvärlden ville hon ta steget ut och prova något nytt. Det blev inte närvårdare eller missionär, men Kristina Örn fortsätter jobba nära människor. Nu är hon ny diakon i Solf. 19.8.2020 kl. 09:19