För några veckor sedan fick jag en gåva från Brasilien, en liten flaska innehållande små stenar i olika färger. De färgade stenarna representerade olika saker som tillönskades mottagaren: lycka, kärlek, effektivitet, styrka, tur, läkning, hälsa och energi. Fina saker, vem skulle inte vilja ha dem? Tänk om jag verkligen hade fått dessa gåvor i och med att den lilla flaskan blev min? Men så är det inte, ingen kan ge sådana värdefulla gåvor åt någon.
Däremot är tanken på att någon önskar mig dem fin. Vi tycker om att ge och få gåvor. Redan ganska små barn tycker om att ge, antagligen för att de vet själva hur det känns att få en gåva. På min senaste födelsedag sken mitt treåriga barnbarn som en sol då han kom på kalas och ur sin väska plockade fram en egenhändigt tillverkad gåva.
Tidens melodi är ekologiska gåvor, upplevelser, etiska gåvor i form av en get eller hönor som någon i ett U-land får ta emot, tjänster av olika slag och så vidare. I vårt land har de flesta allt och lite till och därför är andra gåvor än ”saker” vettigare att ge.
En verkligt fin gåva är den som Jesus gav oss när han lämnade jordelivet och for tillbaka till himlen, nämligen Hjälparen, den helige Anden. Den gåvan ligger lika mycket i tiden idag som den gjorde för 2000 år sedan.
Och vilka gåvor (frukter) vi får när vi vandrar i Anden: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning! Det vill man inte tacka nej till. I likhet med gåvorna som tillönskades med den lilla flaskan från Brasilien kan ingen människa ge Andens frukter som gåva till en annan människa, men vi kan få dem då vi ”vandrar i Anden” som det står i Galaterbrevet i Bibeln.
Då man får en gåva vill man så klart tacka. Har man då givaren framför sig så tackar man direkt, kommer en gåva på posten så ringer man upp och tackar eller sänder ett sms.
Till vem riktas den tacksamhet som kommer av att man är förunnad hälsa, kärlek, frid, glädje och annat som inte kan köpas för pengar eller erhållas som gåva? För en troende kristen människa är svaret självklart: Gud, tack för alla goda gåvor du ger mig! Det är skönt att kunna rikta sitt tack till Gud som är alla goda gåvors givare, inte till livet eller till något annat diffust.
”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Jesus Kristus.” Fil. 4: 6–7
Skribenten är diakon i Närpes församling.