De senaste veckornas utveckling med viruskarantän och stängda skolor har säker fått fler än mig att fundera. Vart är vi påväg? Vad blir det ännu av det här, och hur länge kommer det att vara? Vem vet?
När jag frågar Gud om den saken får jag överraskande nog två svar.
Bibeln säger oss att allt blir bra till sist. Det har Gud redan ordnat och det kommer en yttersta dag då allt ska bli gott. Domedagen är trots sitt lite skrämmande namn en dålig dag bara för den som blir dömd. Vi andra, vi som är förlåtna och räddade av Gud, för oss blir det här dagen då allt blir som det var tänkt – gott! Men det är sedan.
Fram till den yttersta tiden gäller ett annat svar. Gud har gett oss ansvaret, ett riktigt vuxet ansvar för oss själva, för varandra och för vår värld. Det gavs oss redan vid skapelsen och Jesus förstärkte det i missionsbefallningen.
Därför sitter vi nu här, alla i samma båt och har ansvar över att inte smitta varandra. Genom att ta hand om oss själva tar vi hand om varandra. Det sägs att ansvaret har förändrat vårt samhälle, att man bryr sig mer om varandra nu.
Det är en god sidoeffekt av allt det jobbiga, för jag tyckte inte alls om vart vi verkade vara påväg tidigare. Mot ett mera slutet och hatfullt samhälle. Ironiskt nog skedde förändringen när vi av verkliga orsaker måste stänga vårt samhälle, för ingen vill ha det såhär.
Vart är vi på väg nu då? Ja, vem vet! Men vi ÄR på väg. Det blir bra till sist – också med pandemin tror jag.
Rune Lindblom är präst i Korsholms svenska församling och passionerad motorcyklist. Hans tips: När man kör mc är man passligt isolerad från alla virus och det börjar vara dags nu.