Raili Svahnström (randig blus) står närmast fönstret, Eeva Granström har rött förkläde.
Raili Svahnström (randig blus) står närmast fönstret, Eeva Granström har rött förkläde.

I Nagu gör de gott tillsammans

Nagu.

I Nagu hjälper församlingens ideella arbetare till med Gemensamt Ansvar-insamlingen. – När jag var barn under kriget fick jag ett par skor av en välgörenhetsorganisation, nu betalar jag tillbaka, säger Raili Svahnström.

26.3.2020 kl. 15:20

I Nagu har en grupp frivilliga – eller ideella arbetare, som de kallas idag – i många år jobbat outtröttligt för Gemensamt Ansvar-insamlingen. Varje år på Palmsöndagen ordnar de en församlingslunch, ofta med lotteri och basar. Under årets två andra församlingsluncher samlar de in pengar för missionen.

– Jag är väldigt glad att vi kan ha den här verksamheten, och det är tack vare våra ideella arbetare. Många har varit med troget, år efter år, men vi har också fått med nya. Det är bra att också ha yngre män med, som orkar lyfta diskkorgarna i maskinen! säger Eeva Granström, diakon i Nagu kapellförsamling, som är en del av Väståbolands svenska församling.

Hon berättar att största delen av lunchingredienserna kommer som donationer.

– Förr fick vi ofta älgkött, nu har det varit mycket hjortdjur. Våra ideella arbetare har lokala kontakter. Ibland har de som jagar fått jaga på församlingens marker och gett sitt bidrag på det sättet. Andra har donerat morötter och potatisar och pumpor – lite beroende på årstiden.

Eeva Granström säger att folk känner varandra och hjälper till i Nagu – även om de inte alltid besöker gudstjänsterna.

– Ber man om donationer för ett gott ändamål kan man fråga vackert också i butiken, och får ofta donationer. Företagen och jägarna, alla är med på ett hörn och hjälper. På sätt och vis är hela byn med.

Hon och de ideella arbetarna har tillsammans brukat konstatera att de genom Gemensamt Ansvar-luncherna kan hjälpa familjer på två sätt.

– GA-insamlingens pengar går ju till familjer som behöver hjälp, men dessutom hjälper vi ju dem som kommer och äter. Det är roligt att samlas tillsammans och sitta och prata och äta god, hemgjord mat.

De har försökt hålla priset överkomligt.

– Vi har haft flyktingfamiljer som vi brukat bjuda in till luncherna, och de har fått smaka på typisk finländsk mat. En del av dem har själva velat komma och hjälpa till.

En av de frivilliga som varit med länge är Raili Svahnström.

– I tjugofem år, om inte längre, funderar hon.

Hon kom i tiden med för att hon var intresserad av Gemensamt Ansvar-insamlingen.

– Jag jobbade på banken, och det kom sparbössor från Gemensamt Ansvar-insamlingen som man räknade.

Men hon ville också betala tillbaka för det hon själv fått när hon växte upp under kriget.

– Jag minns att jag som barn fick ett par skor som kom via någon välgörenhetsorganisation. Jag kände att jag får ge tillbaka nu.

Hon berättar att arbetsmängden inför en GA-lunch inte brukat vara överdrivet stor.

– Hela gruppen brukar träffas en gång före middagen och planera, och sedan träffas vi kanske i mindre grupper, enligt behov. Sedan hjälps vi åt med att baka och laga mat.

På en liten ort blir det ofta så att de som är aktiva är aktiva på många håll.

– Vi träffas i olika sammanhang, vi är aktiva Röda Kors-vänner och ordnar bingo och steker våfflor i servicehuset.

Vårens inplanerade GA-lunch skulle traditionsenligt ha gått av stapeln på Palmsöndagen, men på grund av coronaepidemin är den inställd, liksom alla andra samlingar.

– De flesta av oss som skulle arbeta för lunchen är över sjuttio och därför i karantän, påpekar Raili Svahnström.

Men de slutar inte ha kontakt för det.

– När människor blir gamla och ensamma är det tryggt att bo på en liten ort som Nagu. Här är man aldrig ensam. I dessa tider går telefonen het. Det är viktigt att vi håller kontakt med varandra! säger hon.

Och vad GA-lunchen gäller påminner hon om att det kommer nya luncher på hösten.

– Desto bättre blir det nästa gång!

Sofia Torvalds

Solveig Pått hoppas att man även högre upp i kyrkan skulle ta tag i och diskutera den digitala diskrimineringen.

Solf. Vi måste se dem som inte är med, säger Solveig Pått. När vi inte kan mötas ansikte mot ansikte hittas nya alternativ och lösningar, men hur blir det med dem som inte är digitala? 20.5.2020 kl. 08:31

Kolumn. "Jag är övertygad om att vi kommer vidare så småningom, starkare, klokare och modigare av erfarenheten. Förhoppningsvis fortsätter vi att ta hand om och bry oss om varandra och vår miljö för det mår vi alla bra av", skriver Gun-Lis Landgärds. 20.5.2020 kl. 08:30
I år går det inte att samlas på samma sätt som vanligt. Grupper och körer håller paus under coronapandemin. Bilden är tagen på kören Vokalensemblens våravslutning för ett par år sedan.

korsholm. Lite konstigt, lite lugnare, lite rastlöst. Att hobbyerna tagit paus är en av de mest kännbart annorlunda sakerna med den här våren. Körerna är en viktig gemenskap som saknas. 20.5.2020 kl. 08:15
Janette Lagerroos är kaplan i Houtskär.

Kolumn. Hur ska man kunna bli tröstad och känna trygghet i en orolig värld? Det finns många sätt att lugna vårt oroliga inre barn. 7.5.2020 kl. 18:51
Mopsarna Greger och Turbo håller Laura Kota-aho sällskap när hon arbetar.

Åbo. Laura Kota-ahos arbete har flyttat ut på nätet. – Träffar över nätet fungerar när man känner ungdomarna sedan tidigare, men om man är ny är det hög tröskel att komma med. 7.5.2020 kl. 18:43
Patrik "Patte" Sundell vid sin arbetsstation.

Väståboland. När coronaepidemin slog till fick Patrik Sundell en ny arbetsuppgift: kameraman och ljudtekniker! 7.5.2020 kl. 18:35
Jona Granlund hoppas att församlingsanställda kommer att ta till vara den erfarenhet coronakrisen ger och låta diskussionen fortsätta.

vanda. Eftermiddagshäng är viktigt om man är tonåring. I Vanda görs det virtuellt. – Vissa behöver få prata om tankar och känslor, säger Jona Granlund. 6.5.2020 kl. 19:34
Anders Backström är församlingsaktiv och förtroedevald i Sibbo svenska församling.

Möjligheter. "Förhoppningsvis kommer de lösningar som skapas nu att få fortleva i någon form även i framtiden." 6.5.2020 kl. 19:28
Det är främst mathjälp och själavård som klienterna behöver nu uppger Ulrika Lindholm-Nenonen.

Borgå. ”Har man ångest från morgon till kväll så blir det inte lättare av coronakrisen”, säger Ulrika Lindholm-Nenonen. Just nu behövs diakoniarbetarnas erfarenhet. 6.5.2020 kl. 19:20
Här bandas körsång till en gudstjänst i Korsholms svenska församling.

korsholm. Ungdomsarbetsledaren fick friska upp sina videoredigeringskunskaper och prästerna lära sig tala till en församling de inte kan se. De nya erfarenheterna kan användas också när vardagen normaliseras. 6.5.2020 kl. 09:40
Dagklubbsbarnen Axel och Astrid Nyström hemma på sin eget gård. Storebror hjälper lillasyster.

korsholm. Hur ser barnens dagar ut när dagklubbarna har paus och skolorna är stängda? Barnledarna Henna Lundström och Sanna Saarela talade med familjen Nyström och frågade hur det går där hemma. 6.5.2020 kl. 09:35
I Nepal fick gruppen från lärjungaskolan tillbringa mycket tid med barn och ungdomar. Här leker Maria Höglund (t.v.) och hennes ledare Angela Reep med två nepalesiska systrar.

Kristinestad. ”Det här halvåret har nog varit det bäst jag gjort. Jag har fått tillbringa så mycket tid med Gud och fördjupas ännu mera i min relation till honom.” 6.5.2020 kl. 09:27
När Wilhelm Bonns karriär till sjöss och till land var avslutad flyttade han och hustrun Gladys till hans barndomshem i Malax.

malax. När två unga pojkar stiger in på sjömansförmedlingen i Göteborg blir det början på en karriär som tagit Wilhelm Bonn över Atlanten, till Australien, Indonesien, Japan, Brasilien och runt Afrikas spets. Men berättelsen får slagsida om han utelämnar det som gett hans liv nytt innehåll, hopp och förtröstan. 6.5.2020 kl. 09:18
Herman Mård

Kolumn. I tider av karantän, social distansering, permitteringar, världsoro och stora förändringar söker vi oss gärna ut i naturen, i Guds skapelse. Vandringslederna används flitigt och solnedgångarna har tiotals åskådare. Familjerna söker sig till sina fritidsbostäder. 4.5.2020 kl. 16:17
Erik Blomqvist följer ännu med vad som händer i kyrkan. Men jag går inte i kyrkan varje söndag, nu ser man ju gudstjänsten i Larsmo när-tv, säger han.

Larsmo. Erik Blomqvist hann vara kyrkvaktmästare i Larsmo i 34 år innan han gick i pension 2001. 5.5.2020 kl. 01:00