Frank Isaksson tycker också om att segla och vara ute i naturen.
Frank Isaksson tycker också om att segla och vara ute i naturen.

Han är en mångsysslare som gillar att predika

petalax.

Hans gradutema väckte idén till en egenkomponerad mässa. Att tvingas fira gudstjänst i en tom kyrka känns konstigt, men Frank Isaksson hoppas få se människor sträcka ut handen till varandra i en gemensam nödsituation.

25.3.2020 kl. 08:00

Frank Isaksson har hunnit prova på allt möjligt: han är utbildad klasslärare och teolog, har drivit café och jobbat inom åldringsvården. Han trivs med att jobba i församling.

– Jag tycker om att predika och tycker det är roligt att hälsa på hos folk och lära känna människor.

Han har erfarenhet av att jobba i olika roller i olika församlingar – han har varit ungdomsledare i Tenala, vikarierat som diakon i Karis och jobbat som predikobiträde i Esse och i Vörå. Sedan februari jobbar han i Petalax och Bergö församlingar, som vikarie för pastor Cay-Håkan Englund.

– Jag får predika, hålla ordets gudstjänst, hålla andakter på åldringshem, och så brukar jag hjälpa till med konfirmandarbete och vad som nu dyker upp.

Som predikobiträde gör han alltså mycket av det som en präst gör, men får inte sköta förrättningar eller hålla högmässa med nattvard.

Har du tänkt att du skulle vilja jobba som präst?

– Jag är nog öppen för det. Vi ska se, det behöver ju finnas någon församling som behöver en pastor då.

I det här skedet vill han i alla fall inte flytta från Vasa, där han bor med sin fru och två söner.

Musiken är ett av Frank Isakssons stora intressen och något han har nytta av också i jobbet.

– Jag skriver sånger och spelar och sjunger i församlingar.

Nu håller han på att komponera en temamässa.

– Det började med att jag skrev en gradu om den förlorade sonen. Jag insåg att många av de sånger jag skrivit under årens lopp tangerar det temat.

Han började sätta ihop en mässa, med alla de delar som hör till liturgin.

– Jag skrev en del nya sånger och så tog jag en del av dem jag skrivit under årens lopp och gjorde om melodierna till några.

Musikstilarna varierar, från gospel till samba. Han ser fram emot att mässan ska komma till användning i församlingar.

– Normalt när jag skriver sånger skriver jag för att själv sjunga dem. Men nu har jag försökt göra sånger som ska gå bra att sjunga tillsammans, så att det ska låta bra när man är många som sjunger. Jag tror att man behöver förenkla melodierna lite för att det ska bli bra – men samtidigt får det inte bli tråkigt.

Orden är viktiga för honom när han skriver musik. Han skriver också gärna andra slags texter, just nu håller han på med en novell.

En och en halv månad har Frank Isaksson hunnit bekanta sig med jobbet i församlingarna i Petalax och Bergö. Nu befinner sig plötsligt församlingarna – och hela samhället – i en alldeles ny situation.

– Man fattar ju inte vad som händer. Jag tror att de flesta känner så i det här skedet. Det är konstigt att fira gudstjänst utan församling.

Beslutet att stänga skolorna är tufft även för alla föräldrar, som ska försöka handleda sina barn när de gör skolarbetet på distans.

– Fast jag är lärare tycker jag det är en tuff utmaning. Men det visar ju sig sen i något skede om det var ett bra beslut eller inte, och jag tror att det var ett klokt beslut.

Han hoppas få se något gott komma också ur den här situationen.

– I den här första chockfasen kanske man resignerar och tänker att vi inte kan göra någonting. Vi kryper in i våra stugor och stänger dörren. Men det ska bli intressant att se vad det kan komma för bra ur det här: att människor kanske sträcker ut handen till varandra på ett annat sätt i en gemensam nödsituation. Vi ska vara öppna för att se vad det finns för möjligheter att hjälpa varandra och hitta gemenskap.

Emelie Wikblad

Erik Blomqvist följer ännu med vad som händer i kyrkan. Men jag går inte i kyrkan varje söndag, nu ser man ju gudstjänsten i Larsmo när-tv, säger han.

Larsmo. Erik Blomqvist hann vara kyrkvaktmästare i Larsmo i 34 år innan han gick i pension 2001. 5.5.2020 kl. 01:00
De glada barnskratten från sandlådan vid Furugården har tystnat. Gunilla Holmberg och Britt-Mari Gripenberg saknar sina dagklubbsbarn.

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53
Martina Nikander med diakonipudeln Misan.

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16
Carina Aaltonen trivs bland bikuporna hemma på gården.

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51
Berndt Bergs förtjänstfulla arbete som kyrkoherde och kontraktsprost uppmärksammades när han i början av året fick ta emot Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons Orden.

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35
Diakoniarbetarna i Korsholm
Från vänster: Nina Andrén, 
Leif Galls, Hanna-Maria Hakala, Sandra Mörk och Gun-Lis Landgärds.

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29

Kolumn. Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv. 22.4.2020 kl. 15:21
Prästen Olle är en kär kollega i Närpes församling.

Närpes. Barnledarna saknade sina dagklubbsbarn, så tillsammans med prästen Olle kläckte de idén om en dagklubb i videoform. 22.4.2020 kl. 15:15

Kolumn. Kristina Örn skriver om gåvor vi kan ge och gåvor vi får ta emot. 22.4.2020 kl. 15:12

Kristinestad. Praktisk handräckning eller ett lyssnande öra – diakonin har omsorg om människor på olika sätt. När framtiden är osäker tar man en dag i taget och ser var behoven är störst just nu. 22.4.2020 kl. 15:05
Saara Henkola och barnen Mayra och Isac tar paus i jobbet med skogsutflykter.

Borgå. Många föräldrar sliter just nu med distansjobb och barnen hemma. – Visst har man dåligt samvete, men i mycket försöker jag just nu gå där ribban är lägst, säger Saara Henkola. 22.4.2020 kl. 12:30
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

hopp. "Våren 2020 har sett mer annorlunda ut än vad vi någonsin kunde föreställa oss." 22.4.2020 kl. 12:23
Patrik Frisk (fr. v.), Kjell Lönnqvist och Sebastian Jokinen hälsar välkommen till onsdagskvällens ungdomssamling.

sibbo. Ungdomsteamet pratar och skojar vanligtvis med sina ungdomar ansikte mot ansikte, men nu är det virtuella träffar som gäller. 22.4.2020 kl. 12:14
Henrik Östman och Johanna Häggblom framför bilderna som ska hjälpa konfirmanderna att memorera trosbekännelsen. Häggbloms kollega Ella-Mari Esselström har tecknat bilderna.

Konfirmander. Lägren kan inte ske på distans, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 17.4.2020 kl. 12:37