Hela 2023 betalade jag för Spotify Premium, men min Wrapped-lista visade en sorglig sanning. Jag hade inga nya favoritlåtar. I stället bestod min lista främst av konstig elektronisk musik jag hade lyssnat på under joggingrundor.
Alla timmar av lyssnande hade gått åt till mitt hemliga vardagsnöje – duetter. Jag talar om duetter av medelålders män, som bland annat klagar på skuldsättning i förhållande till BNP eller hur AI hotar världen. Podcasts hade helt tagit över min prenumeration.
Alla hyllar poddar idag. De möjliggör djupa och nyanserade diskussioner, en skön kontrast till 10-sekundersklipp på TikTok. De är perfekta att lyssna på under monotona sysslor som diskning. Men med poddar följer också en frestelse att försöka maximera varje vaken stund med lärdom, att fylla varje ledig stund med jakten efter mera kunskap.
Är inte genomlevda erfarenheter mer värdefulla än kunskap? Det här är en ny fråga jag börjat ställa mig den senaste tiden. Erfarenheter vinner man bara genom att närvara i sitt eget liv, utan hörlurar på öronen. Jag har lyssnat på motivationspoddar för träning. Men min verkliga motivation har jag hittat genom att själv experimentera med sätt att göra motionen roligare. Jag har lyssnat på ledarskapspoddar, men mina djupaste insikter på det området kommer från egna, knepiga interaktioner med till exempel konfirmander. Och trots att jag hört på långa samtal om teologi kommer mina djupaste teologiska insikter från mitt eget andliga liv med Gud.
Jag vill passa på att tacka till Melodifestivalen i Sverige. Att lyssna på Mello flera lördagar i rad fick mig att undermedvetet börja ersätta mina podcastsessioner med lättsam popmusik. Den här förändringen i mitt beteendemönster gav mig ny insikt. Det är kanske lite otippat, men svensk schlagermusik verkar ge mera glädje i vardagen än att lyssna på dystra framtidsprognoser i timtal. Så jag vet redan vad min Wrapped 2024 lista kommer att fyllas med.