Kororgeln i Johanneskyrkan hör till en av många orglar i Finland som Sixten Enlund varit med om att jobba fram. Piporna är handmålade och går i samma färgskala som kyrkorummet ursprungligen målats i.

"Det finns tillfällen när man känner hur luften vibrerar av sorg"

Helsingfors.

Under Sixten Enlunds drygt 50 år som kyrkomusiker har han fått se både vigslarna och de övriga förrättningarna ändra karaktär. ”Men sorgen vid jordfästningarna är fortfarande densamma.

4.12.2023 kl. 00:00

– Jag har spelat vid förrättningar sedan jag som tonåring började vikariera i församlingarna i Jakobstad. På den tiden klarade man sig med en uppsättning av de vanligaste brudmarscherna, en viss standardrepertoar räckte långt.

Genom åren har utvecklingen gått mot att medlemmarna själva, för att inte nämna de icke-kyrkskrivna, vill lägga en allt större personlig prägel på de kyrkliga förrättningarna. Genom detektivarbete och via internet har Enlund ändå lyckats svara på de flesta musikönskemål han fått av brudpar och anhöriga.

– Eller som kantorskollegan i Wien sa: man får vara lycklig ifall man får spela en vanlig Ave Maria någon gång.

Glad har han också varit över lagarbetet och förtroendet han fått av de många präster han samarbetat med i olika församlingar. Innanför prästkragen finns vanliga människor som ibland måste kämpa för att hålla ihop en svår jordfästning.

– Mycket har förändrats på 50 år, men sorgen är fortfarande densamma. Det finns tillfällen när man känner hur luften vibrerar av sorg, och det hanterar människor väldigt olika.


Ett instrument nära församlingen

I mitten av 1970-talet kom Enlund till dåvarande Norra svenska församlingen som i dag är en del av Johannes församling.

– I Norra svenska fann jag mitt andliga hem. Församlingarna kan vara väldigt olika sinsemellan, jag kände verkligen att jag hörde hemma i Norra svenska. Men redan då sa kyrkoherden att det bara är en tidsfråga innan församlingar måste slås samman i Helsingfors.

Det skulle dröja till år 2009 innan det blev sammanslagning mellan Norra och Södra svenska samt Tomas församling. Enligt Enlund kände kantorerna i de tre församlingarna varandra väl och samarbetet dem emellan har varit fruktbart. Att församlingens huvudkyrka blev Johanneskyrkan var däremot svårare att smälta för musikerkollegiet.

– Johanneskyrkan är så stor, orgeln och körläktaren ligger väldigt långt från altaret. Vi tyckte inte att körerna ska behöva stå ensamma långt bak i kyrkan. Också de liturgiska funktionerna hör hemma längre fram, nära altaret.

Sedan drygt 20 år sitter Enlund med i den kyrkliga samfällighetens orgelexpertgrupp, och det var där han nu började driva frågan om en kororgel, det vill säga en orgel i mindre format framme i kyrkan.

– Det blev många års arbete, dels att få till finansiering av en ny orgel, dels att komma överens med Museiverket och arkitekter om hur orgeln skulle se ut, exakt var den kunde placeras och många, många detaljer kring det.

I dag är kororgeln i Johanneskyrkan ett av många instrument där Sixten Enlunds expertis legat som grund. Förebilder och inspiration har han ofta hämtat utomlands, t.ex. från det brittiska parlamentets kapell i London, men produktionen är inhemsk – Virtanens orgelbyggeri i Esbo har levererat merparten av de instrument han varit med om att planera och införskaffa.

– Nyckeln har alltid varit ett gott samarbete. Det fungerar inte att en soloåker utan det gäller att omge sig med kunnigt folk och sakta diskutera sig fram till den rätta lösningen.


Harmonins lagar upp och ner

Utöver förrättningar, gudstjänster och mässor har Sixten Enlund också konserterat flitigt, både i Finland och utomlands, spelat in musik och uruppfört verk i samarbete med olika tonsättare. Bland otaliga musikaliska minnen ur karriären minns Enlund verket Exsultate av akademikern och tonsättaren Erik Bergman, som på sin tid väckte en storm bland den tidens äldre tonsättare eftersom verket var så radikalt och oväntat.

– Harmonins lagar vänds upp och ner men jag tilltalas själv av formen på verket och Bergmans sätt att använda orgeln som instrument.

När Erik Bergman skulle jordfästas 2006 valde Enlund också just det stycket som avslutande musik vid förrättningen i Tempelplatsens kyrka, där han också själv spelade. Han kände Bergman personligen, de har bland annat bägge två dirigerat kören Muntra Musikanter.

– Men jag hade nog inte valt Exsultate för någon annans jordfästning än tonsättarens egen. Efteråt kom ärkebiskop John Vikström, som förrättat jordfästningen, fram till mig och sa: ”Det var nog rätt musik.”


Carols i Johannes

På första advent spelar Sixten Enlund sina sista adventspsalmer i Johanneskyrkan, från och med årsskiftet går han i pension.

– Jag har inte tröttnat på julmusiken, julen är en stor högtid också musikaliskt. Jag är särskilt tagen av Christmas Carols, som vi också har en egen tradition av här i Johannes. Dessutom passar vår kororgel i engelsk stil ypperligt för Carolstraditionen.

Efter pensioneringen har han lovat assistera kollegerna med att stämma orgeln i Johanneskyrkan – och kanske passa på att öva lite själv samtidigt.

– Jag lär väl fortfarande figurera i en del konsertserier i huvudstadsregionen, men jag ser också fram emot att få ta det lite lugnt.

Text och foto: Nina Österholm

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet