Garden party med hamburgare under sista kvällen är en mångårig tradition på Petrus församlings skribaläger.

Gemenskap som alltid levererar

SKRIBALÄGER.

Skriftskollägren på Lekholmen är händelser som de flesta minns. ”Lekisandan” går aldrig ur tiden och
återupplevs år efter år i olika former och konstellationer. Under Petrus församlings fjärde läger för i sommar hamnade bastun i hetluften.

20.7.2022 kl. 06:00

Yeeeeaah!

Finns det ett ord som sammanfattar Petrus församlings fjärde och sista skriftskolläger för i sommar så är det ordet yeeeeaah. Ordet kännetecknar den här avslappnade och livsglada gemenskapen.

Men det kunde ha blivit annorlunda. Väldigt annorlunda. Första dagen på lägret började ugnen i bastun nämligen ryka in vilket gjorde att det inte gick att använda den. Bastuns betydelse för gemenskapen på ett läger på Lekholmen kan inte understrykas nog.

Krisen var med andra ord ett faktum. Men det är i sådana här situationer som hjältedåd kan göras. Fyra hjälpiskillar steg fram. De kunde inte acceptera att vara en vecka på skribaläger utan bastu.

– Jag var starkt missnöjd med att det inte fanns någon bastu, berättar Alvar Merjamaa.

– Bastu på läger hör till. Det är viktigt att konfirmanderna får uppleva detta, säger Teddy­ Schalin.

Han får medhåll av Alexander Aalto.

– Gemenskapen når sin höjdpunkt i bastun och det fanns en reell risk att bli utan det då bastun var sönder.

De fyra hjälpiskillarna satte sig grundligt in i problemet och konsulterade gårdskarlen. De ville veta precis hur bastun fungerar och vad problemet var.

Alexander Aalto, Teddy Schalin, Emil Lybeck och Alvar Merjamaa. Foto: Johan Myrskog

– Vi funderade att det kan väl inte vara så svårt att få den fixad, säger Emil Lybeck.

Det visade sig att bastukaminen behövde en ordentlig rensning från aska som fastnat inne i kaminens rör. Eftersom det inte fanns någon apparat som kunde rensa ugnen från askan konstaterade Lekholmens gårdskarl Patrick Koski att bastun inte gick att använda förrän man skaffat en.

Snabb problemlösning

Det var fredag kväll och de fyra vännerna insåg att de måste slå till genast för att inte tvingas vänta ända till måndag eller tisdag, eller i värsta fall till efter lägret för att få bada bastu.

De funderade om de tillsammans på lägret kunde samla ihop tillräckligt med pengar för att köpa en asksugare, men lägerpräst Ronny Thylin lovade ta hand om räkningen så att pojkarna i lugn och ro kunde koncentrera sig på att fundera hur de kunde få en asksugare transporterad ut till holmen.

Det ville sig inte bättre än att det råkade vara besöksdag under helgen.

– Mina föräldrar kom från landet då de var på väg hit. Jag hörde mig för på morgonen ifall de kunde köpa en asksugare på vägen. Sen glömde jag bort att kolla upp vad de svarat och först på eftermiddagen insåg jag att jag snabbt måste bekräfta med dem att de faktiskt får en, berättar Teddy Schalin.

Efter några nervösa minuter fick han ett förlösande svar. Föräldrarna hade hittat en asksugare och var nu på båten på väg ut till Lekholmen.

Jublet visste inga gränser då gårdskarl Patrick Koski senare på kvällen kunde meddela lägret att bastun nu var fixad och gick att använda.

Gårdskarl Patrick Koski såg till att bastun till slut kunde användas igen. Foto: Johan Myrskog

– Yeeeeaah! vrålades det från alla håll och kanter.

– Jag kände en stark lättnad och stolthet, säger Alvar Merjamaa.

Kort därefter blev det bastubad och bastun som stämningshöjare och gemenskapsskapare är faktiskt ingen överdrift alls.

Yeeeaah!

Johan Myrskog

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet