”Jag har frid så länge jag vet, så länge jag har den rätta kunskapen eller i alla fall verkar kunnig.”
Den meningen har jag trott på så länge jag minns, utan att vara medveten om det. En av mina största rädslor har varit att verka okunnig, dum eller inkapabel i andras ögon.
För en tid sedan var jag med om en händelse där jag kom av mig och inte visste hur jag skulle handskas med situationen. De flesta i rummet var omedvetna om händelsen men jag lämnade platsen med en enorm skam i kroppen. Den typen av skam som äter upp hela själen och alla inälvor. Den typen av skam som gör att man helst skulle sitta hemma och gråta. Orsaken till skammen var att jag kände mig misslyckad på grund av min okunnighet, även om ingen annan lagt märke till det.
Det är så lätt att sätta sin frid och trygghet i omständigheter, personer, önskningar eller egna färdigheter som kunskap och kunnighet. Var ligger din trygghet och frid? Jag har frid så länge mitt jobb går bra. Jag har frid så länge min familj mår bra. Jag har frid så länge mitt bankkonto är på plus. Jag har frid så länge jag har någon jag älskar. Jag har frid så länge jag är omtyckt. Jag har frid så länge jag lyckas, så länge jag kan, så länge jag vet, så länge jag ...
Hur kan man få en frid som inte är beroende av omständigheter runtomkring eller inuti? I Johannes 14:27 säger Jesus: ”Jag lämnar frid efter mig, min frid ger jag åt er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte ängsliga!”
Det är ett otroligt löfte om en frid som övergår den trygghet vi kan få i den här världen och i det vi ser. Men den friden kräver mod. Mod att kunna framstå som dum, mod att inte ha pengar, mod att släppa taget, mod att be om hjälp, mod att misslyckas. Det är en ärlig och sårbar plats att vara på. Jag vill inte placera min trygghet i min egen kunnighet, vishet och kapacitet, för det kommer aldrig att hålla. I stället tänker jag ta steget att ibland visa mig okunnig, dum och inkapabel och våga ta emot den frid Jesus talar om. Jag vill uppmuntra dig att också ta det steget, vad det än betyder för dig.
Pauliina Kittilä är grafisk designer och jobbar som informatör i Petrus församling.