Det fanns en tid när sömnen var självklar om det bara fanns möjlighet att sova. Jag var småbarnsmamma i många år, eftersom vi har fyra barn och åldersskillnaden mellan några av dem är ganska stor. På den tiden kom sömnen genast om ingen ropade på mig.
Så är det inte längre. Numera vaknar jag ganska ofta och har inte lika lätt att somna om. Om jag oroar mig för någon eller något blir det ännu svårare att koppla bort tankarna och slappna av.
Jag tänker nog som Knyttet att ”på natten blir det hemska mycket värre än det är” (Tove Janssons Knytt). Knyttet har så rätt. Det har jag fått uppleva under många nattliga timmar. På natten har jag oroligt gått omkring och oron har varit svår att hantera när sjukdom i familjen eller något annat har känts skrämmande. På dagen är det lättare att vara rationell och göra någonting konkret så att oron lättar.
Numera är jag inte så frustrerad om jag inte kan sova hela natten. Det är ju viktigt att få någon sömntid annars blir det säkert till och med farligt för kroppen. Det finns sömnskolor och hjälp av olika slag om sömnen bara inte infinner sig. Men ett vakande som inte är så allvarligt stressar mig inte längre.
Om jag inte kan sova mot morgonnatten, och bara ligger och vrider mig utan att få tag i sömnen, stiger jag helt enkelt upp. Gör något annat. Att läsa är ju ganska stillsamt och det stör inte heller någon annan som kanske sover i huset. Att titta på en film eller serie går också bra om ljudet är på minimum. Det gör väl inget om jag somnar efter någon timme i stolen och vaknar när filmen är slut... Det går ju att ta upp tråden där jag tappat den. En skön kopp te med honung är ju också gott att dricka i vargtimmen. Eller att följa med hur morgonen ljusnar.
Egentligen är de allra tidigaste morgontimmarna rätt sköna att få uppleva. Några av skogens djur har ibland vågat sig ganska nära huset så jag har fått se dem på nära håll. Men om jag har något jag oroar mig för eller bär ett problem som är verkligt svårt att lösa, då hjälper nog inte boken eller facebooken eller filmen. Då kan jag bara bli lugn av att tala med Gud. Ropa utan ljud, viska om och om igen. Var du nära! Hjälp! Du ser och vet! Jag kan inte göra något men du kan! Vargtimmen kan vara en bra tid att tala med Gud. Han sover inte heller. Han lyssnar och är där.
Helene Liljeström jobbar som tf. kyrkoherde i Matteus församling.