Jag fyllde nyss år. Vanligtvis en höjdpunkt och trevlig dag på året, men nu är ju inte saker som de brukar vara. I coronans tidevarv så passar det sig inte med fest och för mig som bor ensam så fanns det inte heller någon familjemedlem som kunde uppvakta mig rent fysiskt. Det är i de speciella stunderna som de sociala begränsningarna gör mest ont.
För mig som ungdomsarbetsledare skär det i hjärtat att inse att några av ungdomarnas viktigaste högtider drabbas. ”Penkis” och ”de gamlas dans” kunde inte hållas som vanligt och hur rimligt det än är så känns det ändå helt orimligt. Hur mycket man än försöker kan inte digitala versioner ersätta den fysiska upplevelsen. Både penkis och gammeldansen är event som vanligtvis motiverar ungdomarna och ger dem energi till sina studier. När det tas ifrån dem så är det ännu ett tungt slag som drabbar de redan hårt pressade ungdomarna.
Den psykiska notan som coronaläget kommer att medföra är svår att överblicka och går nog inte att överskatta. De saker jag nämnde är bara några exempel på hur vårt behov av sociala interaktioner inte går att uppfylla och det kommer att lämna spår. Exakt hur djupa och hur allvarliga återstår att se, men helt klart är det viktigt att alla goda krafter samarbetar för att stötta och hjälpa under en lång tid framöver. Jag är särskilt oroad för dem av våra ungdomar som redan innan coronan gick på knäna av hög belastning. Även kyrkans ungdomsarbete har behövt ta paus från de fysiska träffarna och ju längre pausen blir, desto större blir behovet av att få träffas igen. För vår del känns sommarens skribaläger och den öppna verksamheten på Lekholmen som totalt livsnödvändiga och det skulle vara ett enormt bakslag om de inte kan genomföras. Om du är en sån som ber får du gärna vara med och be för att vi ska få en vanlig skribasommar. För ungdomarnas skull.
Min födelsedag slutade i en digital överraskningsfest så trots att det inte var som vanligt kunde jag gå och lägga mig med en varm känsla i hjärtat. Det påminde mig om hur viktigt det är att vi orkar fortsätta kämpa, vara kreativa och göra det bästa av situationen till dess att vi får mötas på riktigt igen.