Vad gör julen online med vårt julfirande?

jultraditioner.

"Finns det någon ny dimension som kommer att avslöjas? Vad kommer att skalas av för gott i vårt julfirande?"

9.12.2020 kl. 09:00

Måste vi förlora vår traditionella jul för att vinna ett nytt sätt att fira jul? Min tanke kretsar runt devisen ”Man måste förlora något för att vinna något”. Psykologerna säger ”Man förlorar aldrig, man vinner eller lär sig”. I år får vi pröva på det i praktiken. Finns det något att upptäcka då vi inte får träffa våra nära, barn och barnbarn?

Kan vi hitta på nya sätt att möta våra kära utan att det betyder julmiddagar, julklappar och tid tillsammans hemma hos någon? Ett av mina barn föreslog en julpromenad, en annan tyckte att vi kunde hitta på någon rolig frågesport om våra gemensamma resor eller rigga upp datorn i fyra olika hem så att vi kan delta i varandras julmiddag på WhatsApp eller Zoom. Hur det än blir kommer det att bli annorlunda.

Eller grymma tanke! Kommer det här stoppet att betyda att en del hoppar över julen helt och hållet och tycker att det bara är skönt att slippa hela rasket av gammalt släktgods?

Jag faller inte för tanken om vinterkrigsandan. Man kan bara ta fram Remarques På västfronten intet nytt om en ung mans upplevelser av första världskriget igen för att inse att krig är något helt annat. Vi befinner oss inte i ett verkligt krig. Jag medger inte heller att coronakrisen fick mig att inse att närheten till de kära är det viktigaste i livet. Det visste jag faktiskt redan långt tidigare.

Men kommer vår syn på själva julen att rubbas? Kommer synen på värdet i att fira Jesu födelse och löfte om fred på jorden att rubbas? Finns det någon ny dimension som kommer att avslöjas? Vad kommer att skalas av för gott i vårt julfirande? Att något händer är jag övertygad om. Men vad det är upptäcker vi först senare.

Jag vill tro att det finns något bestående under kulturella seder, matrecept och julklappsböcker. Något mycket märkvärdigt som lever i dag och har fortlevt under århundraden.

För egen del hoppas jag i år på julbön, middag och musik på distans, online, men också en kväll med de vackraste julsångerna utanför Botbygårds kapell en vecka före jul, på plats, in place, present, fysiskt närvarande, med munskydd.

Om inte också det evenemanget blir inställt …

Christina Korkman är pensionär.

Christina Korkman

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet