Maria Repo-Rostedt jobbar som församlingspastor i Johannes församling.

När känslan är större än orden

Allhegona.

"Vi behöver ta avsked, minnas, gråta och visa medkänsla tillsammans."

28.10.2020 kl. 00:01

Trädet utanför mitt fönster är nästan kalt och dagarna blir allt kortare. Kanske det därför känns naturligt att fira Alla helgons dag den här tiden på året, när döden är så påtaglig i naturen?

Jag tänker på alla berättelser jag har hört om att inte ha fått ta avsked. I år är det så många som inte har fått vara nära varandra i livets slutskede och åtskilliga som inte har kunnat delta i jordfästningen. I varje kultur finns det ritualer kring döden. De hjälper oss att leva med sorgen. Vi behöver dela den. Vi behöver ta avsked, minnas, gråta och visa medkänsla tillsammans.

Ett dödsfall i närkretsen väcker alltid många känslor. Restriktionerna har ofta medfört ännu fler känslor som är svåra att bära. Det finns inga rätta eller fel känslor, men känslorna behöver få komma till uttryck. De behöver få ord, men ibland är känslan större än orden. Då kan symbolhandlingar hjälpa. Som att tända ljus.

I år vill jag tända ljus för mina nära och kära som gått vidare. Jag vill minnas dem.

Jag vill också tända ett ljus för hoppet. En dag kommer pandemin att ta slut. En dag kommer vi att få umgås fritt igen. Jag vill hålla hoppet levande.

Jag vill tända ännu ett ljus för framtidstron. En dag kommer allt att bli helt annorlunda. Sjukdomar, fattigdom, orättvisor och död kommer inte längre att finnas. En dag får jag umgås igen också med dem som redan gått vidare. Jag vill tro att den tiden kommer.

Ljusen påminner mig om att på vägen dit finns Gud här. Han vill dela också det svåra med oss.

Maria Repo-Rostedt jobbar som församlingspastor i Johannes församling.

Text: Maria Repo-Rostedt

civiltjänstgöring. Han gör civiltjänst som vaktmästare i Matteus församling. Att vara med i församlingens vardag har vidgat hans bild av vad kyrkan gör. 3.3.2021 kl. 09:00

Kolumn. "Trots att det inte var som vanligt kunde jag gå och lägga mig med en varm känsla i hjärtat." 18.2.2021 kl. 13:50

Livsrum. Dag för dag kommer vi närmare ett slut på pandemin – men än är vi inte där, trots att vi hunnit tröttna på undantagsläget. – Den här tiden har lärt oss att leva en dag i taget, säger prästen Ulla Lumijärvi. 18.2.2021 kl. 13:44

kampanj. Han är redo att vinterbada – för Östersjöns skull. 18.2.2021 kl. 12:49

Svinnmat. Ätbar mat av god kvalitet hör inte hemma i soptunnan. Stadin Safka ser till att den i stället hamnar hos mathjälpen eller i lunchrestaurangens kök. 3.2.2021 kl. 00:00

Mod. "Mod är att våga leva med ett sårbart hjärta i en värld där vårt hjärta ibland kommer att brista." 1.2.2021 kl. 00:00

hjälpledare. Hon trivs med att vara hjälpledare och har fått många fina minnen från lägren. 1.2.2021 kl. 08:00

beroende. Han drack tills hans kropp nästan gav upp. Vid nyåret tänkte Johan Ekroth tillbaka och insåg att han nu levt längre som nykter än han någonsin tidigare gjort i sitt liv. 29.1.2021 kl. 15:38

Sorgekurs. Hon gick sorgekursen Vägen vidare i fjol och fick förtroende för ledarna. 20.1.2021 kl. 09:00

diakoni. Diakoniarbetarna pratar mer i telefon än vanligt. För många av deras klienter har det blivit svårare att klara ekonomin i restriktionernas spår – men framför allt är ensamheten svår. 20.1.2021 kl. 07:00

nyårslöften. När andra håller nyårslöftena på minimal nivå sätter Louise Häggström upp femton mål inför 2021. 20.1.2021 kl. 08:00

Konferens. Han ser pandemin som en möjlighet och har planerat Disciple-konferensen i ny form. 4.1.2021 kl. 13:39

Språkbad. Christina Elving-Andersén frågar sig om vi svensktalande själva ger rum för en levande tvåspråkighet. 4.1.2021 kl. 11:06

nystart. Läkarens ord om att han stod på randen till en hjärtinfarkt fick Markus Andersén att lägga om kosten, börja motionera – men framför allt att vila mer. 4.1.2021 kl. 14:09

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet