Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

"Vi behöver budskapet om en framtid och ett hopp när vi tänker att den här pandemin aldrig tar slut"

hopp.

Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden.

16.9.2020 kl. 00:01

– Det är förstås ganska utmanande och spännande, säger Helene Liljeström om sitt nya uppdrag som tf kyrkoherde i Matteus församling.

Hon har lång erfarenhet av att jobba i församling och var kyrkoherde i Sibbo svenska församling i många år före pensioneringen. Men församlingsarbete i coronatider blir en ny erfarenhet.

– Innan jag började funderade jag en del på att jag kommer in i ett läge där mycket är annorlunda. Men nu känns det spännande och inspirerande.

Det händer mycket både i Helsingors kyrkliga samfällighet och i Matteuskyrkan just nu – stora renoveringar har gjorts, församlingen har delvis flyttat till nya utrymmen och nya aktörer kommer att flytta in i byggnaden.

– Jag har fullt sjå med att hitta min roll i den här situationen. Samtidigt är det roligt att komma in i den här omgivningen, och personalen i församlingen är väldigt kreativ och erfaren.

I församlingsarbetet handlar mycket just nu om att se till att omständigheterna är så trygga som möjligt och om att leva med att riktlinjerna kan förändras på kort varsel.

– Oförutsägbarheten är en del av verkligheten, men vi kan inte leva hela vårt liv som om det inte går att planera.

Det är därför vi planerar för en morgondag som ser ut ungefär som i dag – även om vi vet att verkligheten kan bjuda på överraskningsmoment.

Löftet som bär oss

Helene Liljeström blir glad när hon ser banderollen vid Senatstorget. Bibelordet har varit viktigt för Helene Liljeström ända sedan konfirmandtiden.

– Det har många gånger i mitt liv behövts som en uppmuntran och ett löfte att hålla fast vid. Just nu tror jag det behövs för oss alla mer än någonsin.

Hon syftar på att vi lever i en tid präglad av oro och att bibelcitatet berättar om att det finns en trygghet bakom allt som känns osäkert.

– En del tar lättare på oron medan oron hos andra är så tung att det blir svårt att bära rädslan för smittan. Över hela världen väntar vi på ett vaccin som skulle göra livet lättare.

Att oroa sig eller känna att man inte orkar med det som händer omkring en är inget tecken på att något skulle vara fel med ens tro.

– Man behöver inte tänka att man är en dålig kristen för att man inte kan lita på Gud, för Gud är större än så. Därför behöver hela staden, stiftet och världen budskapet om en framtid och ett hopp när vi tänker att den här pandemin aldrig tar slut.

Hon säger att vi ofta är väldigt styrda av våra känslor och kan tänka att när vi känner så här stor förtvivlan är det ett tecken på att Gud inte finns. Men Gud finns hos oss just i vår förtvivlan.

– Kärnan i vår kristna tro är att det var just därför som Kristus kom – för att finnas i vår oro, vår misströstan och i de problem som vi inte vet hur vi ska lösa.

Det är viktigt att vi vågar lyfta fram hoppet, och att vi gör det på ett sätt som visar stor förståelse för de bekymmer som människor bär just nu.

– Jag tror att vi i grunden får ha våra känslor, vår glädje och vår oro – allt omfamnas av Guds löften om en framtid och ett hopp. Det omfamnas av en närvaro i allt som vi är med om.

Erika Rönngård

förbön. ”Vi ber för att en person som fått cancer ska bli frisk”, ”vi ber för en pojke som behöver bli sedd av sin pappa”, ”tack för att relationen mellan två släkter blivit bättre”. Bönerna och tackämnena läses upp ärligt och naket under förbönsgudstjänsten i Munkshöjdens kyrka. 5.4.2019 kl. 13:55

Rannsakan. "Men så blev det inte – funderar jag med hälften av Geishaplattan i handen." 5.4.2019 kl. 13:51

vigsel. Bröllopstrenden ser inte ut att klinga av, tvärtom önskar dagens brudpar allt högre standard på sin bröllopsdag. Av kyrkan önskar man en stämningsfull ceremoni, det ska kännas festligt att gå fram till altaret. 5.4.2019 kl. 13:41

Möjligheter. "Jag tror nyckeln till att få det vi allra mest längtar efter är att våga välja något." 21.3.2019 kl. 20:19

Löften. Många av oss är rädda för att engagera oss regelbundet i en hobby. – Ibland blir kraven bara för stora och då låter vi bli att förbinda oss, säger Daniel Jakobsson. 21.3.2019 kl. 20:03

vardag. ”Kvinnor mitt i livet” heter en grupp som delat och pratat om det mesta, allt från vaknätter och småbarnsliv till åldrande föräldrar och självutveckling. Du är välkommen med! 21.3.2019 kl. 19:16

fest. Petrus församling i Helsingfors har nått en milstolpe. Den första helt egna kyrkan i Månsas invigdes på söndag eftermiddag och samtidigt firades Petrus församlings tioårsjubileum. Kyrkan var fylld till bristningsgränsen. 10.3.2019 kl. 20:46

Lägerliv. Sommarlov och arbetande föräldrar är en dålig kombination. Varför är läger bra? Och vad gör man som förälder om ens sommarlovslediga barn inte vill delta? 7.3.2019 kl. 13:04

Kyrktorn. "Kyrkpressens Helsingforssidor finns till eftersom vi cityförsamlingar vill tala till våra stadsbor på stadsbors vis." 7.3.2019 kl. 11:39

Papparoll. Jaan Siitonen är föräldraledig av många skäl. Han vill hinna umgås med Ellen men han vill också förbättra sin position där hemma. – Jag vill inte vara en outsider. 7.3.2019 kl. 11:24

Stödperson. – Före sista morfindosen tog hon adjö och tackade mig, säger Seija Stenfors. Hon är stödperson för allvarligt sjuka människor. 21.2.2019 kl. 00:00

Bråttom. "Nej, konstaterade jag förra hösten en kväll då jag satt i mitt arbetsrum ..." 21.2.2019 kl. 00:00

Nytt. Månsas kyrka har renoverats grundligt. Nu flyttar Petrus församling in i sin första egna kyrka. 21.2.2019 kl. 00:00

Rannsakan. Får jag göra goda saker för att själv må bättre? Och hur mycket goda handlingar måste jag utföra? Kan jag sitta på min kammare och vara god? – Godhet är en horisont vi styr mot enligt bästa förmåga, säger Hilkka Olkinuora. 7.2.2019 kl. 10:06

biskopsval. "Ju äldre jag själv blir, desto mer anser jag att åldern bara är en siffra", skriver Markus Andersén i veckans sökruta. 7.2.2019 kl. 09:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet