Sju månaders arbetslöshet gav Mikaela Steffansson möjlighet att fundera över hur hon ville att livet skulle se ut.

Arbetslöshet är också en erfarenhet

Arbetslöshet.

Att vara arbetslös lärde Mikaela Steffansson hur prestationsinriktade vi är. Vi har svårt att veta hur vi ska inleda samtalet om vi inte pratar jobb.

5.8.2020 kl. 08:00

När Mikaela Steffansson blev arbetslös ville hon ta vara på tiden för att landa i tillvaron. Hon har magisterexamen i både teologi och psykologi och många intressen, och hon ville försöka komma på vad hon helst ville jobba med.

– Jag visste inte vad jag ville göra och behövde fundera djupare. Vad ville jag ha mer av, vad mindre? Vad har jag lärt mig av de jobb jag haft?

Hon har tillbringat en stor del av barndomen i Tanzania och familjen flyttade ofta när hon var barn. Sedan tog studier och jobb mycket tid, och hon kände att det inte funnits någon tid att stanna upp.

– När jag var yngre tänkte jag att om jag kommit in på en studielinje som det är svårt att komma in på – då är det vad jag ska göra. Sedan kanske jag inte alltid trivdes så bra med de studierna.

Hon tittade på sig själv utifrån i stället för att leva inifrån, presterade så högt hon kunde utan att fundera över varför hon egentligen gjorde det.

– Jag tror att jag själv ofta prioriterat bort att det ska vara roligt, till förmån för att det ska vara svårt och utmanande.

Hon är medveten om att många är utan jobb efter det undantagstillstånd som vi levde i under våren, och hon understryker att det här är hennes berättelse om arbetslöshet. Hon saknar erfarenhet av långvarig arbetslöshet och säger att hennes egen situation var privilegierad bland annat eftersom ekonomin inte omedelbart blev ett problem.

– Jag drog ner på saker och hade inga större lån. Eftersom jag inte har familj upplevde jag att det inte drabbade någon annan än mig själv.

Hon hörde till facket och säger att hon fick en helt okej ersättning. Dessutom hade hon haft möjlighet att spara lite på förhand. Det gav henne en buffert som hjälpte henne ekonomiskt.

– Men det blev också en sak som stressade mig efter ett tag eftersom jag gick lite på minus varje månad.

Tungt att tvingas stanna upp

Även om hon till en början välkomnade den här pausen efter en intensiv period i livet smög sig oron ändå på småningom. Efter en ledig sommar började hon söka jobb i augusti.

– Senare på hösten började jag sakna att ha rutiner, och det började bli jobbigt när folk frågade mig vad jag skulle vilja jobba med om jag fick drömma fritt. Då kände jag mest att jag bara behöver ett jobb, och helst redan i går.

Den sju månader långa arbetslösheten fick henne att upptäcka hur prestationsinriktade vi är. Det var svårt för många som träffade henne att hitta något att inleda samtalet med.

– Vi värderar en viss typ av erfarenheter. Det gör att vi inte vet vad vi ska prata om förutom jobbet. Men det är också en erfarenhet att veta hur det är att känna sig utanför för att man inte har ett jobb, precis som det också är en värdefull erfarenhet att märka att det även utan jobb finns mycket viktigt och roligt i livet.

Det kom en tid när hon sökt alla lediga jobb som hon kunde tänka sig och dessutom lämnat in öppna ansökningar till alla arbetsplatser som intresserade henne. Sedan var det bara att vänta och hantera de känslor som väntandet gav upphov till.

– Det är tungt att tvingas stanna upp och vara för sig själv, kanske just för att vi ofta är så upptagna med att leva i någon annans blick i stället för att fundera på vad vi själva mår bra av.

Inte bara en ensam människa

Hon försökte öva sig i tillit, i att se att det finns en väg framåt även om hon just i den stunden inte kunde se den framför sig.

– Min tro spelar en jättestor roll i att jag kan ha tillit till att någon bryr sig om mig och tar hand om mig även om jag inte presterar.

När hon skulle börja söka jobb på allvar hade hon också bett många människor att be för hennes jobbsökande.

– Flera var sådana jag träffade via församlingen, men också vänner, kompisars mammor, min farfar och hans fästmö. Jag ville ha ledning. Inte bara i jobbsökandet, utan i livet. Men jobbet är en sak man sätter mycket tid på.

– När det kändes som om jag aldrig kommer att hitta ett jobb och att jag inte kommer att klara mig kändes det tryggt att veta att andra ber för mig. Det bar mig.

Det gjorde också att hon kunde se att hon var del av ett sammanhang, inte bara en ensam människa som försökte ta sig upp på karriärstegen.

Samhället ser inte ut så att alla kan välja fritt vad de vill jobba med.

– Jag tycker inte att vi borde tvinga in folk i jobb som de inte trivs med. Det leder till andra problem i stället, utbrändhet eller dålig stämning på arbetsplatsen. Jag tror att människor vill jobba, eller: jag tror att vi alla vill bygga något och göra något för andra. Hur kan vi hjälpa till att kanalisera det?

Hennes pro gradu-avhandling i teologi fokuserade på konflikthantering, och det är också sådana frågor hon jobbar med nu. I dag jobbar hon med fredsfrågor i en internationell kontext.

– Man behöver inte se på arbetslöshet som en katastrof. Om ekonomin håller ihop på något sätt kan man se det som en lucka i livet när man kan fundera över saker som man annars inte hinner fundera över.

Erika Rönngård

Kolumn. I en klassisk karikatyr återges en europé som passerar en grupp afrikaner och ömkar sig över de stackars fattiga människorna. Afrikanerna och sin sida tycker synd om europén som är ensam och inte har vänner. 12.4.2024 kl. 18:52

Helsingfors. Hon har skrivit musiken till verket Varde ljus! som framförs av Helsingfors svenska kyrkosångsförbunds körer söndagen den 21.4 kl. 18 i Matteuskyrkan. 12.4.2024 kl. 18:45

Helsingfors. Vad kan vi göra för att underlätta livet för våra församlingsbor – och hur kan vi göra det tillsammans? Här började samarbetet kring Matteus Afterwork. 28.3.2024 kl. 12:25

Kolumn. En gång om året brukar jag regrediera från ansvarsfull fader och förman till tonåring, eller kanske rättare sagt ung vuxen, och själv bli ung på nytt. Det handlar om den årliga skidresan som ordnas av den lokala församlingen, i vilken jag nuförtiden deltar tillsammans med mina barn. 28.3.2024 kl. 12:20

Johannes. Axel Sippel har själv varit aktiv i Johannes församling varje sommar sedan den egna skriftskolan. Han gör civiltjänst i Johannes församling. 28.3.2024 kl. 12:14

Kolumn. Med poddar följer också en frestelse att försöka maximera varje vaken stund med lärdom, att fylla varje ledig stund med jakten efter mera kunskap. 15.3.2024 kl. 14:02

Helsingfors. Harriet Kolehmainen är en av över 50 medverkande i passionsspelet Via Crucis som uppförs på Senatstorget på påskafton. ”Föreställningen är för alla nyfikna som är öppna inför nya upplevelser.” 15.3.2024 kl. 14:11

Johannes. Hon ordnar tillsammans med barnledarteamet påskkyrka för daghemmen på Johannes område. – I år bjöd Johannes församling in daghemmen till åtta olika samlingar i två kyrkor. Det här är andra året vi förutom påskgudstjänst också erbjuder berättelsen om varför de kristna firar påsk. 15.3.2024 kl. 13:58

JOHANNES FÖRSAMLING. Under sommaren kommer turister att få betala inträdesavgift för att se Johanneskyrkan. Det här görs i samarbete med Tuomiokirkkoseurakunta, som redan förra sommaren bar upp en inträdesavgift i Sveaborgs kyrka. 1.3.2024 kl. 11:33

Kolumn. Insikten är glasklar. Jag skulle gå sönder om jag fortsatte med det här. Jag vill så gärna ta hand om barnen, det är en nyfunnen vilja i mig. 1.3.2024 kl. 11:28

HALLÅ DÄR. Hon är med i teamet som ordnar ”Förbön och tack” varannan tisdag i Munksnäs kyrka. 1.3.2024 kl. 11:21

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00

Helsingfors. Nicolina ”Ninni” Grönroos ska gifta sig i sommar och funderar på att delta i Nöd och lust-kvällen för att bekanta sig med bra vigselmusik och provpromenera fram till altaret. 19.2.2024 kl. 08:00

Helsingfors. Saga Brummer vikarierar kanslisekreteraren i Johannes församling tills vidare. 19.2.2024 kl. 08:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet