Hanna Wiik jobbar som modersmålslärare vid ett gymnasium i huvudstadsregionen. Hennes favoritplats i stan är Sveaborg.

Ängeln bakom jordgubbsståndet

vardagsmöten.

"Under hela den här märkliga tiden har jag konstant bett Gud: fyll min vardag med liv."

19.5.2020 kl. 00:01

Klockan är 09.40, jag loggar in i Meet och en efter en dyker eleverna också upp i bildrutan. Många grymtar ett ”godmorgon” men de flesta har inte på sina kameror. Jag inleder med några ord och börjar sedan undervisa om dagens ämne.

I skrivande stund är jag och mina elever inne på åttonde veckan av distansundervisning. Allt löper bra, de lär sig och vi har vant oss vid tekniken. Vi har hittat något slags ”normalt” mitt i allt detta. Men samtidigt är inget normalt. Jag sitter framför en datorskärm i mitt vardagsrum och många gånger känns det som om jag talar med en vägg. Ingen kan nicka, möta min blick eller le uppmuntrande. Jag saknar allt det och så mycket mer.

Tekniken i all ära, men inget kan någonsin ersätta ett IRL-möte. Aldrig. Läraryrket är socialt, och man väljer det inte om man är eremit. Jag vill ju se mina elever! Jag vill hälsa på dem i korridorerna, möta deras blick i klassrummet, svara på deras frågor och framför allt få möta dem ansikte mot ansikte och finnas där.

Men plötsligt händer det. Mitt i min närmaste K-market, av alla ställen. Så står han där, en av mina elever, bakom jordgubbsståndet. Vi lyser båda upp och det märks så tydligt hur svältfödda vi är på mänsklig kontakt och någon man har något gemensamt med. Han behövde det, jag behövde det. Det lilla mötet gjorde hela min dag så mycket bättre.

Under hela den här märkliga tiden har jag konstant bett Gud: fyll min vardag med liv. Låt inte dagarna flyta ihop i ett enda töcken utan låt varje dag innehålla åtminstone ett guldkorn. Eftersom jag bor ensam har jag varit mer rädd än vanligt för grå tristess. Men det vet Gud, så Hans guldkorn till mig idag var ett samtal bakom ett jordgubbsstånd.

Hanna Wiik jobbar som modersmålslärare vid ett gymnasium i huvudstadsregionen.

Hennes favoritplats i stan är Sveaborg.

Hanna Wiik

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet