Stefanie Lindroos jobbar som församlingssekreterare och informatör i Matteus församling.

En månad utan ost

ekofasta.

"Jag förstod att jag lärt mig något annat utöver namnet på spännande nya veganprodukter: nämligen uppskattning."

11.3.2020 kl. 00:01

Jag deltog i Veganuary för andra året i rad. Det handlar alltså om att vara vegan i en månad, att lämna bort animaliska produkter som ägg, kött, mjölk och ost. Jag äter redan vegetariskt största delen av tiden så den biten kändes inte som en egentlig utmaning, men ack, osten. Brie, mozzarella, blåmögelost och min största favorit, fetaost. Vilken pina att inte kunna äta ost på en hel månad!

Men det gick. Jag var vegan i en månad, med undantag av några olyckliga missar mest bestående av bulla i kafferummet på jobbet. Veganuary handlade för mig i första hand om att ta ett litet steg för djurens och klimatets skull och att utmana mig själv att testa produkter jag annars inte skulle köpa för att i framtiden kunna göra bättre val i mina vardagsinköp. Men när jag den första februari sedan tillredde den där traditionella grekiska salladen jag suktat efter smakade den bättre än någonsin tidigare och jag förstod att jag lärt mig något annat utöver namnet på spännande nya veganprodukter: nämligen uppskattning.

I skrivande stund lider februari mot sitt slut och jag uppskattar fortfarande min ost som aldrig förr. Från att ha varit en vardagsprodukt förvandlades den på en månad till något som väcker lite speciell glädje och tacksamhet då den avnjuts. Med min upplevelse i åtanke utmanar jag också dig att tänka efter: vad kunde för just dig vara som fetaosten är för mig, något du kunde ge upp under fastetiden och glädjas över lite extra vid påsken? Du kan bli överraskad över lyckan som uppstår när du lär dig uppskatta det du mitt i överflödet tidigare inte kunde.

Stefanie Lindroos jobbar som församlingssekreterare och informatör i Matteus församling.

Hennes favoritplats i stan är Nybondas skogar.

Stefanie Lindroos

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet