Caroline Sandström jobbar med en ordbok om svenska dialekter i Finland. Hennes favoritplats i stan är Munksnäs bibliotek på Rievägen, nära Munksnäs kyrka.

En möjlighet att bryta invanda mönster

fasta.

"Jag har under senare år allt mer kommit att uppskatta kyrkoårets växlingar som ger en viss rytm och en möjlighet att fokusera på livet i hela dess mångfald såväl i ljus och glädje som i mörker och sorg."

26.2.2020 kl. 00:01

Många av oss lever ett hektiskt liv med arbetsuppgifter som hopar sig, strama tidtabeller och kanske människor i vår näromgivning som behöver vår hjälp. Mitt i stressen kan fastetiden bli ett tillfälle att stanna upp, söka lugn och ro och samla krafter.

Fastan är en förberedelse inför påsken. Liksom Jesus fastade fyrtio dagar i öknen varar fastan i fyrtio dagar, från askonsdag till påsk. Under fastan får vi tid för bön, rannsakan och stillhet. Fastan är en period under kyrkoåret som ger oss tillfälle att varva ned, välja bort och förbereda oss inför den största kristna högtiden, påsken. Vi följer Kristi lidande och död mot uppståndelse och nytt liv. Jag har under senare år allt mer kommit att uppskatta kyrkoårets växlingar som ger en viss rytm och en möjlighet att fokusera på livet i hela dess mångfald såväl i ljus och glädje som i mörker och sorg.

Också i år kan vi under fastetiden dels gå in i oss själva i tystnad och stillhet, dels tänka över vad vi kunde lämna bort och avstå ifrån. I ett större sammanhang kan vi under fastan tänka på vår omvärld och miljö, Guds skapelse. Hur utnyttjar vi våra naturresurser och hur tar vi hand om vårt jordklot? Vi kan ta tillfället i akt och tänka över vår konsumtion, kanske lämna bort något i vår dagliga kost, kanske avstå från att köpa nya kläder och tänka på hur mycket vatten vi förbrukar.

Jag vill avsluta med några rofyllda rader ur en av Martin Lönnebos böner:

”I tystnaden ber vi, de ordlösa,
till dig, du Oändlige, och du förstår.
I tystnaden betraktar vi dig,
i tystnaden lyssnar vi,
i tystnaden lämnar vi allt till dig,
i tystnaden vilar vi,
belysta av din visdom
värmda av din nåd.”

Caroline Sandström jobbar med en ordbok om svenska dialekter i Finland.

Hennes favoritplats i stan är Munksnäs bibliotek på Rievägen, nära Munksnäs kyrka.

Caroline Sandström

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet