Många tilltalas av de keltiska bönerna som är lätta att ta till sig och ofta involverar naturen och skapelsen. Man kan möta dem i Tomasmässan – eller på Minä olen-mässan i början av februari.

Böner i keltisk tradition i Finlandiahuset

Keltiska böner.

De keltiska bönerna har hittat hit via Iona i Skottland. En del har mött dem på retreater eller i Tomasmässan – eller i form av en psalmtext.

29.1.2020 kl. 00:01

Pirjo Kantala är präst och jobbar med den finskspråkiga Tomasmässan. Tomasmässan är en gudstjänst som firats i Agricola kyrka sedan 1988. Den präglas bland annat av mångsidig musik och en strävan efter ökad växelverkan mellan deltagarna. Innan Kantola kom till Tomasmässan jobbade hon med retreatverksamhet. Där kom hon första gången i kontakt med de keltiska bönerna, och hon har märkt att de ofta talar till människor i dag.

– De är lätta att närma sig. De använder ett enkelt språk och talar ofta om saker man känner igen.
Naturen och skapelsen är ett återkomande tema, likaså gästfrihet.
– Det är teman som passar väl för vår tid när vi är oroade över naturens tillstånd. De påminner om att vi hör samman med naturen.

De keltiska bönerna har rötter i den kristendom som utövats bland annat på Irland och i Skottland sedan 400-talet. Det finns böner som överlevt från medeltiden, men de flesta har skrivits sedan intresset för det keltiska väcktes på nytt. Många av bönerna kommer från en kommunitet på ön Iona utanför Skottlands kust.
En keltisk välsignelse som är bekant för många i psalmform är Må din väg gå dig till mötes (May the Road Rise to Meet You). Den sjungs ofta i Tomasmässan.

Pirjo Kantala säger att de keltiska bönerna, som ofta tar fasta på naturen och skapelsen, passar bra in i vår tid när många känner oro för naturens tillstånd. (Foto: Erika Rönngård)

Flera bekanta element från Tomasmässan kommer nu att göra ett gästspel på Minä olen-mässan i Finladiahuset, ett evenemang med inriktning på kropp, själ och ande.
– Vi går till den plats dit människor kommit för att söka, i stället för att stanna kvar i kyrkan och vänta på att folk hittar oss där.

I sitt arbete med Tomasmässan har Kantala märkt att många människor överraskas i mötet med de meditativa inslagen, sångerna och de keltiska bönerna.
– Vi sitter ofta fast i våra egna uppfattningar om vad bön, psalmsång och kyrka är. Ibland kan det bli en aha-upplevelse när man får se att det var annorlunda än man föreställde sig.

På Minä olen-mässan i Finlandiahuset 8–9. 2 kan den som är nyfiken få ett smakprov. Under lördagen varvas meditativ musik med keltiska böner i Terrass-salen klockan 12-13 och mässbesökarna kan också avrunda dagen på mässan genom att delta i Ehtookellot-kvällsandakten på samma plats kl 16.30–17.30.

Här hittar du hela listan över församlingarnas program på Minä olen-mässan.

Erika Rönngård

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet