Änglaspelet klingar rytmiskt i bakgrunden, jag kisar med ögonen och alla granens underbara elljus får en mjuk gloria kring sig. Det är tyst runtomkring mig och jag fylls av lugn. Det är något alldeles speciellt med natten mellan julafton och juldagen. ”Varför hittar jag inte denna frid i vardagen, varför måste jag springa andfådd genom hela december för att kunna varva ner så här?” funderar jag medan jag låter min blick vandra till julkrubban och berättelsen om julens barn.
Maria ler så hemlighetsfullt. Tänk vad allt hon vet, tänk vilket uppdrag hon har fått av Gud utan att egentligen veta om hon kommer att klarar av det. Maria vid julkrubban kunde vara du. Ett liv som är utmanande, svårt och oförutsägbart. Ett liv som är fyllt av tacksamhet, skratt och bekräftelse, ett liv. Maria känner som du oändlig stolthet för barnet, samtidigt som hon kommer att vara så rädd för allt som barnet måste utstå. Hon skulle, som du, göra vad som helst för att sonen ska ha det bra.
Herdarna står där, tre till antalet. Jag undrar om de vet vad som sker framför deras ögon. Kan de ha en aning om varför just deras kalla natt på heden utanför Betlehem skulle bli störd av en mäktig skara änglar som prisade Gud. Eller var det änglar? Herdarna har ju det där mänskliga i sig som jag också har: Ifall vi inte ser det med egna ögon tror jag inte. Den här gången behövde deras tandlösa munnar inte huggas om vad som är rätt eller fel. När de böjer knä i stallet förstår de att änglarnas lovprisning hade sitt upphov i detta barn.
Ett barn kommer vandrande så där halvt i sömnen och kryper upp bredvid dig i soffan. Du känner värmen av din fyraåring när hon kryper tätt intill dig. Snarkande ljud bekräftar att sömnen kom tillbaka. Där sitter du och njuter av friden och av barnet. Det var länge sedan du kände så här stark närvaro i stunden och längtan efter det som du inte riktigt kan förstå, men som du vill tro på. En kvart senare, före du bär linluggen till sin egen säng, känner du en värme i ditt bröst och du vet att just så här ska det vara, i den här stunden är tron starkare än tvivlen. Du ser på fyraåringen och ler. En värme sprider sig och den vill vara en del av det som Jesusbarnet står för.
I din kyrka här i Helsingfors berättar vi julens fenomenala berättelse om och om igen. Det kan verka tjatigt men vi tycker att den berättelsen är så viktig att vi upprepar den. Din livsberättelse är också viktig och vi som kyrka vet att ditt liv är lika verkligt som det som hände när Jesus föddes. Vi ger dig en chans att själv var en del av den berättelsen – Gud blir människa.
På den här sidan hittar du det rikliga utbudet av andakter och gudstjänster som firas på svenska i vår stad under julen. Du är välkommen med – vi är viktiga för varandra.
Texten är skriven av Fred Wilén och ingår i nr 26 av Kyrkpressen som julhälsning till Helsingforsborna.
Johan Westerlund, kyrkoherde i Johannes församling
Daniel Björk, kyrkoherde i Petrus församling
Fred Wilén, tf. kyrkoherde i Matteus församling