Sakta täcks golvet med sovsäckar och mjukisdjur.

Skolbarn sov i kyrkan

övernattning.

Det fnissas och prasslar bakom altaret. En enorm luftmadrasspump surrar intill körläktaren och framför orgeln spelas det ett parti kort. Klockan närmar sig tio på lördag kväll men Matteuskyrkan i Östra centrum är bokstavligen full av liv när 25 barn sover över i kyrkan.

11.11.2019 kl. 13:34

Församlingarna är kända för sin breda lägerverksamhet, inte minst genom skriftskollägren.
– Att bjuda barn från årskurserna tre och fyra i grundskolan på en övernattning i kyrkan, mitt i terminen, är på sätt och vis som att ordna ett miniläger, säger Catarina Bärlund-Palm som är barnarbetsledare i församlingen.

Som före detta klasslärare värmer hon vant upp gruppen med lekar och sånger i början av kvällen. Många är nya för varandra, på församlingens område finns flera skolor. Ett större gäng har kommit från årskurs fyra i Brändö lågstadieskola.
– Catarina höll en morgonsamling i vår skola där hon berättade att man fick komma och sova över i kyrkan. Först ville en, sen ville några till, sen plötsligt ville alla, berättar Elsie, Amanda och Anna.


Reflexspårning i mörklagd sal
Kvällen börjar klockan fem med lekar och fortsätter med pyssel, spel och varmkorv i Matteuskyrkans klubb- och församlingssalar. När det mörknar utanför blir det reflexspårning med ficklampor i en mörklagd kyrksal. I lag om tre personer letar barnen ledtrådar fästa vid reflexer runt om i salen. Det blixtrar och glimrar mellan bänkraderna, siffror och bokstäver ropas ut, tävlingen känns i luften. Till slut har alla lag löst rebusen som lyder: ”Snart sovs det i Matteuskyrkan”.

Det mest spännande elementet är nog ändå bäddandet. Var ska jag breda ut mitt liggunderlag, bredvid vem och hur ska man få sömn här, i en kyrka? Sakta täcks golvet med sovsäckar och mjukisdjur, efter tandborstning och en kort aftonandakt släcks ljusen och fnittret tilltar – alla ljud mångdubblas som bekant i mörker när ögat inte ser vad som händer. I en kyrksal ekar det dessutom rejält, minsta hostning dundrar mot taket. Men kvällens mångsidiga program tar så småningom ut sin rätt – vid tolvtiden snarkas det redan skönt.


Hundra år av barnprogram
– Den här kyrknatten med lågstadiebarnen var nog lite livligare än det brukar vara med ungdomarna, konstaterar hjälpledare Viivi, som deltagit i tidigare kyrknätter som församlingens ungdomsverksamhet arrangerat.
Men på det stora hela gick natten bra. Ingen grät eller hade hemlängtan, vilket vanligen hör till på barnläger.
– Kanske är det ganska bra att övernattningen bara gäller en natt, det klarar de flesta ändå av ganska bra.

På morgonmålet får också en del mjukisdjur följa med, de köar fint efter gröt, ägg och bröd. En del telefoner dyker upp vid matbordet liksom pyssel och resterna av gårdagens godislager. Det känns mysigt och långsamt, föräldrafritt inom trygga ramar – som en riktigt bra söndag morgon.

Trion från Brändö har sovit bra.
– Fast vi såg en man gå förbi utanför fönstret och det kändes lite spöklikt med gatlyktorna och en växt som slingrar sig upp längs husväggen utanför. Och vi vaknade halv två och pratade en stund, berättar flickorna.

Helgen avslutas med familjemässa i Matteuskyrkan. I mässan deltar barnen med sång, textläsning och ljusprocession.
– Att göra kyrkorummet och miljön omkring kyrkan bekant för barnen är förstås en av idéerna bakom projektet. Men också gudstjänsten får de en möjlighet att vara med om och uppleva tillsammans med sin familj, säger Catarina Bärlund-Palm.

Att man valt att rikta sig till åldersgruppen 9–10-åringar har många orsaker.
– Kyrkan har mycket verksamhet för småbarn och tonåringar, vi firar våra tioåringar med kalas och Borgbacken, men där runt 8–9 finns det glapp vi gärna ville fylla. Att sova över hos vänner och släktingar är samtidigt en kul grej som många gärna gör just i den här åldern när man blir lite mera självständig. Samtidigt är det ju lite spännande, en utmaning att vara borta hemifrån. Som församling får vi ta det som ett förtroende att barnen vågar sova över hos oss.

Natt i kyrkan

Nationellt projekt där församlingarna inbjuder barn att sova över i kyrkan.
Initiativet startade i de finska församlingarna Paavali och Berghäll i Helsingfors.
En del av feståret 2019 där kyrkan firar hundra år av arbete med barn i skolåldern.

Nina Österholm

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet