För en tid sedan lät jag utföra en reparation som jag fick garanti på. Mot slutet av garantitiden uppkom ett fel som kunde kopplas till den föregående reparationen. Jag kontaktade därför samma företag. Jag fick veta att felet inte var stort. Det skulle fixas, inte gratis, men med beaktande av den föregående reparationen.
De lovade återkomma. En vecka gick, två veckor gick, tre veckor – ingenting hördes. Garantin höll på att gå ut. Jag blev nervös. Jag försökte ringa, men ingen svarade. Fyra veckor gick. Fantasin skenade iväg. Hur stort var egentligen felet?
Jag övervägde att göra som man ofta gör i liknande fall. Jag övervägde att ge upp och vända mig till någon annan, men jag upplevde att jag behöver ge dem en chans att fixa felet.
Jag ringde på nytt. Den här gången svarade någon. De hade helt enkelt glömt bort mig. Det fanns ingen större dramatik i det hela. Felet reparerades och till ett betydligt lägre pris än min vilda fantasi hade hunnit föreställa sig.
Den här händelsen blev för mig en påminnelse om hur viktigt det är att vi inte ger upp för lätt. Oberoende av om det gäller ett företag som vi köper en tjänst av, vår arbetsplats, vår familj, våra vänner eller studiekamrater så handlar det om människor.
Det finns situationer när det är bäst att glömma och gå vidare, men det finns inga hopplösa människor. Det finns bara människor som ibland lyckas bättre, ibland sämre. Hur skulle våra relationer se ut om vi hade större tålamod med varandra? Hur skulle våra liv se ut ifall vi inte tillät oss att betrakta någon som ett hopplöst fall? Det blir inte alltid rätt från början och vi behöver ge varandra en möjlighet att försöka på nytt.
Ronny Thylin är kaplan i Petrus församling.
Hans favoritplats i stan är Lillhoplaxparken – parken och närheten till vattnet gör att själen finner vila.
