Anne Koivula blev först jurist och sedan präst.

Vuxna kan lära sig av barnen

Barn i kyrkan.

Anne Koivula är ny präst i Petrus församling. Hon vill ge barnen plats i gudstjänsten så att de ska få känna att de är en del av kyrkans familj.

17.10.2019 kl. 00:01

Sedan början av augusti är Anne Koivula ny präst i Petrus församling med ansvar för barn- och familjearbetet. Innan hon blev prästvigd 2016 hade hon studerat teologi först vid sidan av juridikstudierna och så småningom även vid sidan av jobbet.

– När jag började studera ville jag inte bestämma mig för att bli präst utan valde i stället att studera juridik för att hålla flera dörrar öppna. Jag hade kanske också en snäv bild av vad präster jobbar med.

Juridikstudier föråldras snabbt och därför valde Anne Koivula att först bli färdig med dem. Sedan jobbade hon två år på tingsrätten i Ekenäs och vid Utrikesministeriet, där hon bland annat gått deras diplomatutbildning.

– Genom tingsrätten och utrikesministeriet har jag träffat en hel del olika slags människor, både de som har det väldigt bra i samhället och de som har det väldigt dåligt. Det tycker jag att jag har nytta av nu, för i församlingsarbetet träffar jag ju också många slags familjer, barn och människor.

Anne Koivula gjorde sin församlingspraktik i Petrus för några år sedan, så församlingen var delvis bekant för henne. Sitt första jobb som präst hade hon i Verkosto, en finskspråkig gudstjänstgemenskap i Munksnäs som enligt henne påminner om Pulsgudstjänsten i Petrus församling.

Vill göra barnen delaktiga

Den här hösten leder hon bland annat två musiklekgrupper och en nystartad öppen babyklubb.

– Jag brinner för att barnverksamheten ska få vara en del av församlingens allmänna verksamhet.

Hon berättar att hon tillsammans med kyrkoherden bestämt sig för att under Puls-gudstjänsten välsigna de barn som deltar i Puls barngrupper Coolkids och Barnkyrkan.

– Det är ett enkelt sätt att få barnen att känna att de är en del av kyrkans familj.
– Jag brinner också för att skapa förbindelser mellan de som är aktiva här och de som ännu inte är aktiva. Musiken är också en av mina passioner, jag tycker mycket om både musiken och gemenskapen i musikleken.

Anne Koivula ser fram emot knattekyrkan i slutet av den här månaden, och säger att hon på sikt vill göra det möjligt för barnen att vara aktiva i gudstjänsten.

– Jag vill att barnen inte bara är de som tar emot utan att de också kan ge, både åt andra barn och åt vuxna. Men än så länge handlar mitt jobb mycket om att lära känna familjerna och barnen, det är det viktigaste under mitt första år i församlingen.

Hon trivs med att dela arbetet med barnverksamheten med frivilliga.

– Jag är jätteglad över dem som vill ge av sin tid och kommer hit och leder till exempel Barnkyrkan eller Coolkids. Man ser att de njuter av det de gör. Jag tycker att det ger mycket åt dem som är med, man lär sig mycket av barnen.

Vad har barnen lärt dig?
– En av de bästa saker som barn kan visa oss vuxna är närvaro. De funderar inte så mycket på vad som ska hända nästa vecka utan är med i det som händer just nu. På något sätt har de en bättre inre kontakt.
– Speciellt små barn är sådana de är och utgår från att vi kommer att tycka om dem. Det är något vi vuxna också skulle kunna ta modell av.

Erika Rönngård

konfirmandundervisning. De vill fixa en meningsfull konfirmandtid och att erbjuda lägergemenskap är en prioritet för församlingarna i Helsingfors. Det blir skriba också i år, även om det kräver en del tålamod, flexibilitet – och att ha en kristallkula skulle inte skada. 2.3.2021 kl. 13:41

lägerupplevelse. Trots inställda träffar och ett kortare läger minns Cassandra Vuopala sitt konfirmandläger som en höjdpunkt på sommaren. 2.3.2021 kl. 13:08

Helsingfors. Blombuketten kanske bara bevara sin skönhet några dagar, men just nu är den vacker. Den är en påminnelse om att leva i nuet. 3.3.2021 kl. 08:00

civiltjänstgöring. Han gör civiltjänst som vaktmästare i Matteus församling. Att vara med i församlingens vardag har vidgat hans bild av vad kyrkan gör. 3.3.2021 kl. 09:00

Kolumn. "Trots att det inte var som vanligt kunde jag gå och lägga mig med en varm känsla i hjärtat." 18.2.2021 kl. 13:50

Livsrum. Dag för dag kommer vi närmare ett slut på pandemin – men än är vi inte där, trots att vi hunnit tröttna på undantagsläget. – Den här tiden har lärt oss att leva en dag i taget, säger prästen Ulla Lumijärvi. 18.2.2021 kl. 13:44

kampanj. Han är redo att vinterbada – för Östersjöns skull. 18.2.2021 kl. 12:49

Svinnmat. Ätbar mat av god kvalitet hör inte hemma i soptunnan. Stadin Safka ser till att den i stället hamnar hos mathjälpen eller i lunchrestaurangens kök. 3.2.2021 kl. 00:00

Mod. "Mod är att våga leva med ett sårbart hjärta i en värld där vårt hjärta ibland kommer att brista." 1.2.2021 kl. 00:00

hjälpledare. Hon trivs med att vara hjälpledare och har fått många fina minnen från lägren. 1.2.2021 kl. 08:00

beroende. Han drack tills hans kropp nästan gav upp. Vid nyåret tänkte Johan Ekroth tillbaka och insåg att han nu levt längre som nykter än han någonsin tidigare gjort i sitt liv. 29.1.2021 kl. 15:38

Sorgekurs. Hon gick sorgekursen Vägen vidare i fjol och fick förtroende för ledarna. 20.1.2021 kl. 09:00

diakoni. Diakoniarbetarna pratar mer i telefon än vanligt. För många av deras klienter har det blivit svårare att klara ekonomin i restriktionernas spår – men framför allt är ensamheten svår. 20.1.2021 kl. 07:00

nyårslöften. När andra håller nyårslöftena på minimal nivå sätter Louise Häggström upp femton mål inför 2021. 20.1.2021 kl. 08:00

Konferens. Han ser pandemin som en möjlighet och har planerat Disciple-konferensen i ny form. 4.1.2021 kl. 13:39

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet