Louise Häggström jobbar som informatör i Johannes församling. Hennes favoritplats i stan är någonstans vid havet.

En mormor som dricker konjak

Saknad.

"Kan man sakna något man aldrig haft?"

17.10.2019 kl. 00:01

Ett telefonsamtal pågår i spårvagnen. En tjej i 20-årsåldern pratar finlandssvenska och jag lyssnar med ett halvt öra. Hon talar väldigt fint och korrekt så gissar att hon inte talar med en vän. Någonstans mellan fraserna ”jag har hittat världens godaste kanelbulle här i Hesa” och ”jag testade laga kållåda igår” förstår jag att hon talar med en far- eller morförälder. Jag tänker att det var hennes mormor.

Det där samtalet fick mig att fundera på en sak. Kan man sakna något man aldrig haft?
Där och då kom jag nämligen på mig själv med att vilja ha det som den tjejen hade. En mormor ett samtal bort. En mormor en tågresa ifrån. En mormor som bjuder på lunch och konjak och praliner till efterrätt en vanlig söndag.

När jag var 17 år förstod jag att min pappa inte skulle få se mig ta studenten, gifta mig eller få barn. Två av nämnda vändpunkter i livet är redan avprickade. Och visst gick det utan honom. Men vid sådana stora tillfällen känner jag aldrig bara glädje – utan även en gnutta vemod.

Är det i vemodet som saknaden ligger? Eller i avundsjukan? Eller kanske vi egentligen talar om en slags längtan? Längtan efter en förälder som säger ”jag är stolt över dig” eller en mormor att dricka konjak med.

Att jag vanligtvis inte saknar mor- och farföräldrar tror jag endera beror på att jag blivit hårdhudad med åren eller att jag redan har sammanhang där jag känner mig sedd, jag går inte miste om något. Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag människorna i min familj. Efter att ha sett cancern göra sitt hos många i min närhet vet jag att inget är för evigt.

Lyckligtvis är min mamma frisk i dag. Och hon är bara ett telefonsamtal eller en tågresa ifrån mig. Hon dricker inte konjak – men kaffe går också bra.

Louise Häggström jobbar som informatör i Johannes församling.

Hennes favoritplats i stan är någonstans vid havet.

Louise Häggström

Kolumn. Min guddotter lever i nuet. Hon behöver knappt fatta några beslut – annat än vilken bok som ska nu ska läsas. Och för en liten stund får jag en glimt av den världen. Den värld där endast det som sker här och nu existerar. 9.4.2025 kl. 17:49

HALLÅ DÄR. Han för fram budskapet om tro och hopp i krisdrabbade Venezuela. 9.4.2025 kl. 17:16

PÅSKANNANDAGEN. Påskannandagen är för mig en riktig knutpunkt i kyrkoåret, och berättelsen om Emmausvägen en av de riktigt stora, säger Anna Maria Böckerman, kantor i Johannes församling. 9.4.2025 kl. 17:10

PÅSKDAGEN. – Tanken om att frälsningen gäller hela skapelsen (och inte enbart människorna) har blivit allt viktigare för mig under de senaste åren, säger Anne Koivula, församlingspastor i Petrus församling. 9.4.2025 kl. 16:57

LÅNGFREDAGEN. Jesu död är ett stort löfte om att Gud är med oss också när allt det onda sker omkring oss. 9.4.2025 kl. 16:42

SKÄRTORSDAG. Om du inte annars brukar gå till nattvarden uppmuntrar jag dig att gå nu. Det firas nattvard i nästan alla kyrkor och kapell, säger Tua Sandell, diakonissa i Petrus församling. 9.4.2025 kl. 16:36

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

HALLÅ DÄR. Han är patrulledare i Munksnäs Spejarna och har fått lära sig både uteliv och sociala färdigheter genom scouterna. 25.3.2025 kl. 17:01

Kolumn. För 60 år sedan, då jag började skolan, höll man morgonbön varje dag. Då sjöngs det alltid någon andlig barnsång eller psalm. Några år senare, i samskolan, tågade alla elever varje morgon till festsalen för att delta i morgonsamlingen. 25.3.2025 kl. 16:58

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06