Nu kommer hösten med stormsteg, men jag bär med mig minnen från sommaren när jag fick medverka som diakoniarbetare på ett skribaläger på Lekholmen. En av mina uppgifter blev att agera badvakt för morgondoppare. Det var få men desto modigare ungdomar som dök upp på bastubryggan – vattnet var ju bara ca 14–15 grader. Det var fint att sitta vid bryggan och titta och lyssna på fåglarna och vågorna som kluckade mot berget – ett fridfullt sätt att börja dagen på.
Jag plåstrade om några knän och armbågar efter fartfyllda fotbollsmatcher och lekar och förde en ungdom till vård när ett knä gått ur led. Delade ut värktabletter och påminde alla om att dricka tillräckligt med vatten. Att sitta och prata med ungdomarna var uppfriskande och gjorde stor skillnad för mig. Egentligen är tankarna och funderingarna likadana som de var förr, nutidens ungdomar är bara lite mer medvetna än de var för kanske 20 år sedan. Världen är ju mindre och snabbare än tidigare.
Jag minns tystnaden som föll när ungdomarna kom in i kapellet, deltagandet i mässor och andakter. Vilken fin stämning – hela tiden fanns det ett lugn över allt som gjordes.
Jag fick se ungdomar som jobbar ihop och lär sig av varandra, inte att förglömma prästerna som höll dagliga lektioner där ungdomarna fick lära sig och diskutera olika saker. Jag minns unga ledare som var så imponerande duktiga. En av dem bara ställde sig upp i matsalen, bredbent med händerna på ryggen, utan att säga något, och efter 15 sekunder var alla tysta. Jag kunde inget annat än titta. Vilken auktoritet!
Ett stort tack till alla, det var fint att få vara med. Önskar att jag får träffa er igen!
Nenne Lappalainen jobbar som projektarbetare med tyngdpunkt på diakoni i Johannes församling.
Hennes favoritplats på Lekholmen är bastubryggan.