Mässa för den som förlorat ett barn

förlust.

Det otänkbara, förlusten av ett barn, är svårt att tala om. I den här mässan skapas rum för sorgen. Det finns möjlighet att samtala, och att vara tyst. Och du får vara arg på Gud.

5.9.2019 kl. 00:01

Till gudstjänsten i Domkyrkans krypta välkomnas alla som förlorat ett barn. Det spelar ingen roll om det gått trettio år eller tre månader.
– Alla vi som jobbar med gudstjänsten har i något skede av vårt liv förlorat ett barn, berättar Monica Heikel-Nyberg, som leder liturgin i den tvåspråkiga mässan.
Efter gudstjänsten finns hon och de andra där för samtal. Deras önskan är att människor ska känna igen sig och känna sig sedda.

Att tala om förlusten av ett barn är svårt. Ifall man inte talar om sorgen så kan omgivningen låtsas att den inte finns. Monica Heikel-Nyberg tror att här också finns ett mått av vidskepelse: att inte tala om det för att det inte ska hända.
– Kanske för att skräcken är så stor.
Förr, när barnadödligheten var hög, förlorade nästan varje familj ett eller flera barn.
– Och nu med all vår högteknologi blundar vi lite för att det faktiskt på riktigt kan hända.

I augusti för trettiotre år sedan förlorade hon sin pojke.
– Under hela graviditeten var det bara en person från rådgivningen som ens berört att alla sagor inte slutar lyckligt.
Själv upplevde hon ett starkt behov att hitta andra att spegla sin upplevelser i – någon annan som upplevt samma sak och kanske kunde visa en väg vidare.
– Det som i vardagen var väldigt tungt var att ingen av studiekamraterna hade så mycket verktyg att möta någon som varit med om det här.
Svårast var att höra läkare som uppmuntrande sade ”försök på nytt bara”.

”Vår uppgift är inte att försvara Gud”

Varje människas sorg är olika och man sörjer i olika takt. Sorgen efter ett barn man aldrig lärt känna som person är lika verklig som någon annan.
– Vi måste skapa utrymme för sorgen. Det går att göra årtionden efteråt. Jag tror att det är först när sorgen har fått ta det utrymme den behöver som en läkningsprocess kan starta. Sorgen blir en del av den person man blivit, men inte det som tar över hela livet.

Arrangörerna räknar med att det kan vara svårt för människor att våga komma till en sådan gudstjänst. Monica Heikel-Nyberg betonar att ingen behöver berätta något om sig själv och sin sorg, och den som vill får sitta anonym längst bak i salen.
Det är okej att vara arg på Gud och fråga hur det kunde ske. Det är okej att gråta – och ingen kommer störta fram för att försöka trösta bort sorgen. Du behöver inte ens tro eller vilja tro på Gud.
– Man får komma och vara just så arg och ledsen som man är. Vår uppgift är inte att försvara Gud. Jag tänker att vi är där för att hjälpa dig sätta ord på de känslor du har, och då är alla känslor lika mycket värda.

Om gudstjänsten

Måndag 23 september klockan 18 i Helsingfors domkyrkas krypta (Kyrkogatan 18).
Mässan är delvis tvåspråkig.
Monica Heikel-Nyberg leder liturgin på svenska, Anna-Maija Viljanen-Pihkala på finska, Miia Raninen predikar.
I gudstjänstrummet finns punkter där man får lämna förbönsämnen, lägga ner bönestenar, tända ett ljus eller vara tyst inför en dikt.
Efter mässan är det möjligt att stanna kvar för samvaro över en kopp te.
Här hittar du gudstjänsten på Facebook.

Emelie Wikblad

Tävling. ”Vår julgran är fruktansvärt tråkig”, sa församlingsborna. Kyrkoherde Johan Westerlund svarar nu med att ordna en dekorationstävling där vem som helst kan presentera sin vision för årets julgran och själv förverkliga den. 14.9.2017 kl. 00:00

Faser. Ibland måste något dö för att något nytt ska komma istället. I naturen accepterar vi det men när det gäller våra egna liv är det svårare att smälta. 14.9.2017 kl. 00:00

Uppgifter. Om du känner att du gärna skulle göra något för nyanlända, utan att förbinda dig en längre tid: Läs några tips som flyktingkoordinator Carre Lönnqvist ger! 31.8.2017 kl. 00:00
Carre Lönnqvist är flyktingkoordinator i Johannes församling. Människor är inte lika med siffror betonar hon.

Medvandrare. – Jag tänker ofta på vilken stress de här människorna måste leva med, säger flyktingkoordinator Carre Lönnqvist. 31.8.2017 kl. 00:00

Mobbning. "Det är aldrig rätt att förakta någon. Inte ens sig själv." 31.8.2017 kl. 15:19

Förberedelse. Kom i tid till kyrkan, ta inte för tjocka kläder och ät en ordentlig frukost! Här är tipsen ni inte vill missa om konfirmationen närmar sig. 25.8.2017 kl. 10:40

Början. Höst är ofta lika med kurser, motion, nystart. Men hur startar man upp ett andligt liv om man vill det? 25.8.2017 kl. 10:29

Tålamod. Att få vara delaktig är ofta viktigare än resultatet. 25.8.2017 kl. 10:10

Helsingfors. Efter en längre paus återupptar Svenska Lutherska Evangeliföreningen (SLEF) firandet av svenskspråkiga gudstjänster i Helsingfors. 21.8.2017 kl. 12:47
Cable-metoden stärker individen med hjälp av gruppen, fr.v. Henrica Lindholm, Carita Riitakorpi, Torbjörn Johansson, Annica Söderström och Henrika Hyttinen.

Cablemetoden. – Vi borde satsa mer på gemenskap, det är den som verkligen ger oss något. Mera grupper, lägre tröskel, en öppnare församling. 17.8.2017 kl. 00:00

Avgörande. Sofie Ravall har lyssnat till många åsikter om vem hon är, tills hon en dag ställde sig själv en viktig fråga. 17.8.2017 kl. 00:00

Övningar. Församlingarna har körer som passar de flesta. 17.8.2017 kl. 00:00
Med körsång lär man sig nytt om musik och finkalibrerar sitt eget instrument – rösten.

Välgörande. Vill du få bättre hållning? Träffa trevligt folk eller kanske finkalibrera din röst? 17.8.2017 kl. 00:00

Helsingfors. Teemu Laajasalo, kyrkoherde i Berghälls finska församling, efterträder biskop Irja Askola i november. 16.8.2017 kl. 15:35

Förhoppningar. "Och visst ligger det något fräscht över att få börja på nytt. Även om det är det gamla vanliga man återvänder till." 8.8.2017 kl. 13:14