Mässa för den som förlorat ett barn

förlust.

Det otänkbara, förlusten av ett barn, är svårt att tala om. I den här mässan skapas rum för sorgen. Det finns möjlighet att samtala, och att vara tyst. Och du får vara arg på Gud.

5.9.2019 kl. 00:01

Till gudstjänsten i Domkyrkans krypta välkomnas alla som förlorat ett barn. Det spelar ingen roll om det gått trettio år eller tre månader.
– Alla vi som jobbar med gudstjänsten har i något skede av vårt liv förlorat ett barn, berättar Monica Heikel-Nyberg, som leder liturgin i den tvåspråkiga mässan.
Efter gudstjänsten finns hon och de andra där för samtal. Deras önskan är att människor ska känna igen sig och känna sig sedda.

Att tala om förlusten av ett barn är svårt. Ifall man inte talar om sorgen så kan omgivningen låtsas att den inte finns. Monica Heikel-Nyberg tror att här också finns ett mått av vidskepelse: att inte tala om det för att det inte ska hända.
– Kanske för att skräcken är så stor.
Förr, när barnadödligheten var hög, förlorade nästan varje familj ett eller flera barn.
– Och nu med all vår högteknologi blundar vi lite för att det faktiskt på riktigt kan hända.

I augusti för trettiotre år sedan förlorade hon sin pojke.
– Under hela graviditeten var det bara en person från rådgivningen som ens berört att alla sagor inte slutar lyckligt.
Själv upplevde hon ett starkt behov att hitta andra att spegla sin upplevelser i – någon annan som upplevt samma sak och kanske kunde visa en väg vidare.
– Det som i vardagen var väldigt tungt var att ingen av studiekamraterna hade så mycket verktyg att möta någon som varit med om det här.
Svårast var att höra läkare som uppmuntrande sade ”försök på nytt bara”.

”Vår uppgift är inte att försvara Gud”

Varje människas sorg är olika och man sörjer i olika takt. Sorgen efter ett barn man aldrig lärt känna som person är lika verklig som någon annan.
– Vi måste skapa utrymme för sorgen. Det går att göra årtionden efteråt. Jag tror att det är först när sorgen har fått ta det utrymme den behöver som en läkningsprocess kan starta. Sorgen blir en del av den person man blivit, men inte det som tar över hela livet.

Arrangörerna räknar med att det kan vara svårt för människor att våga komma till en sådan gudstjänst. Monica Heikel-Nyberg betonar att ingen behöver berätta något om sig själv och sin sorg, och den som vill får sitta anonym längst bak i salen.
Det är okej att vara arg på Gud och fråga hur det kunde ske. Det är okej att gråta – och ingen kommer störta fram för att försöka trösta bort sorgen. Du behöver inte ens tro eller vilja tro på Gud.
– Man får komma och vara just så arg och ledsen som man är. Vår uppgift är inte att försvara Gud. Jag tänker att vi är där för att hjälpa dig sätta ord på de känslor du har, och då är alla känslor lika mycket värda.

Om gudstjänsten

Måndag 23 september klockan 18 i Helsingfors domkyrkas krypta (Kyrkogatan 18).
Mässan är delvis tvåspråkig.
Monica Heikel-Nyberg leder liturgin på svenska, Anna-Maija Viljanen-Pihkala på finska, Miia Raninen predikar.
I gudstjänstrummet finns punkter där man får lämna förbönsämnen, lägga ner bönestenar, tända ett ljus eller vara tyst inför en dikt.
Efter mässan är det möjligt att stanna kvar för samvaro över en kopp te.
Här hittar du gudstjänsten på Facebook.

Emelie Wikblad
På lekholmen samlas många ungdomar och barn, men holmen välkomnar alla. I år satsar man dessutom på mer program för vuxna.

Holmliv. Känns sommarlovet för långt och tråkigt? På Lekholmen ordnar församlingarna program hela sommaren. 7.6.2018 kl. 00:00
Som familj måste man fundera på vad man vill göra och vad man har råd med. En dag på stranden är ett billigt semesternöje.

Förväntningar. Ledig tid triggar lätt stora förhoppningar om att få lite av allt: innehållsrikt program, tillräckligt med vila och tid för att odla våra relationer. Men om det inte blir som man tänkt då? 7.6.2018 kl. 00:00
Edith Kortekangas från Helsingfors har ljusa minnen från Lekholmen.

längtan. "Den dagen i den röda stugan förändrade allt för mig." 7.6.2018 kl. 00:00
Se Freja Pontán och Pia Öhman i det stora faddertestet på www.helsingforsforsamlingar.fi. Du kan också testa ditt eget fadderskap där.

Kontakt. Det är aldrig för sent att bli en bra fadder, menar Pia Öhman och Freja Pontán som hållit kontakten i 17 år. 24.5.2018 kl. 00:00
My Ström-Rantamäki är diakonarbetare i Matteus församling.

Faddrar. "Förebilder hjälper oss att förstå vem vi är." 24.5.2018 kl. 00:00
Mikaela Steffansson jobbar i Helsingfors i sommar. Hon gillar stadssomrar och den variation de bjuder på.

Upptäcka. Många stannar kvar i stan över sommaren, antingen av egen vilja eller som ett måste. Storstan kan också vara ett smultronställe. 24.5.2018 kl. 00:00

ekonomi. Vem som helst kan drabbas av ekonomiska utmaningar. Gör upp en realistisk budget och förbered dig på otrevliga scenarier. Numera erbjuder också Helsingforsförsamlingarna ekonomisk rådgivning. 9.5.2018 kl. 16:03
Monica Heikel-Nyberg är kaplan i Johannes församling.

Sprickor. "Jesus tar steget ut ur tidens begränsning och finns inte längre tryggt mellan sidorna i evangelierna." 9.5.2018 kl. 15:57

Havsnära. Strand, mat, bastu och andaktsliv. Det är lätt att besöka Lekholmen, ensam eller i grupp. 9.5.2018 kl. 15:49
Elina Koivisto uppmärksammar kvinnors välmående.

kvinnor. I sommar erbjuder församlingarnas lägerö Lekholmen också program för vuxna. 9.5.2018 kl. 15:43
Keld Dahlmann leder ett nätverk som hjälper församlingar att få ny livskraft och växa.

Förnyelse. Pastor Keld Dahlmann arbetar med att hjälpa nya och gamla församlingar att bli livskraftiga och växande. Nu besöker han Helsingfors. 9.5.2018 kl. 11:52
Ronny Thylin är kaplan i Petrus församling.

Livshållning. "Under den senaste veckan har jag ändå ställt mig frågan om jag ibland ger för stort rum åt ett negativt tänkande." 26.4.2018 kl. 00:00
Kvinnobruncherna ordnas några gånger per år i Petrus församling.

Välbesökt. God mat, ett femtiotal deltagare, och en intressant livshistoria. Så kan en kvinnobrunch se ut. 26.4.2018 kl. 00:00
Niels Burgmann trivs med att jobba i team.

musik. Niels Burgmann är nyanställd i Matteus församling. 26.4.2018 kl. 00:00
Morgonmässor, andakter, middagsböner och meditationer. Är det realistiskt att tänka sig att man ska hinna med ett sådant inslag under arbetstid? Kanske … under rätt omständigheter.

Jäkt. Morgonandakter och middagsböner – hinner man med sådant mitt i vardagen? Och gör det någon skillnad? 26.4.2018 kl. 00:00