–  Skuld och skam är frågor som kommer upp hela tiden. Inför livets största vändpunkter formas frågorna i våra innersta djup, säger Barbro Eriksson.

Sjukdomen kommer med frågor

sjukhuspräst.

I det kyliga, kliniska kaos som sjukhus och sjukdom kan innebära finns det personer som bygger altaren och andas empati.

25.7.2019 kl. 08:30

Sjukhuspräst Barbro Eriksson kan sällan svara på frågan varför just du blev sjuk, men hon är övertygad om att det går över.

– Jag brukar se på mitt jobb som så att jag sitter vid foten av korset tillsammans med människor vars liv slagits i spillror. Jag vet att påskmorgonen kommer och jag försöker förmedla det till dem, ibland också utan ord. Ni kommer att klara er, det kommer en påskmorgon också i era liv.

För tillfället finns hennes arbetsrum på Kvinnoklinikens tredje våning. Tidigare har hon bland annat varit stationerad på Tölö sjukhus.

– Mitt arbetsrum låg precis intill toaletterna i bottenplanet, det var ett jättebra ställe. Alla hittade mig, många i misstag när de köade för att gå på wc.

Hos Barbro knackar såväl patienter som anhöriga och personalen på. Någon vill ha förbön, en annan svar på hur sjukhusprästen kan tro på en Gud som låter olyckor och sjukdom hända. Någon vill ha nattvard, en annan bara prata av sig. Det har hänt att någon tar kontakt för att lämna kyrkan, men också för att bli medlem.

– Skuld och skam är frågor som kommer upp hela tiden. Inför livets största vändpunkter formas frågorna i våra innersta djup. Varför får inte jag ett barn, duger jag inte? Har jag gjort något fel när just jag blev sjuk? Kan jag ta emot någon annans hjärta?

Väldigt många av Barbros klienter är unga människor i arbetsför ålder – den målgrupp som kyrkan sägs ha allra svårast att nå.

– På Tölö sjukhus är det överlägset mest unga och medelålders män, de är den gruppen som råkar ut för flest olyckor. Här på Kvinnokliniken är det kvinnor och par i fertil ålder. Frågorna vi berör är ofta svåra och pinsamma, inget man vill torgföra på jobbet eller bland vänner, men ofta väldigt skönt att få diskutera om med någon utomstående.

Bygger altare

På sjukhuset vandrar prästerna i en slags dubbel tillvaro, på jobb men ändå utomstående – med både sjukhuset och kyrkan som uppdragsgivare. En del sjukhus vill att prästen alltid ska ha prästkrage, ibland med vit rock över.

– Vi brukar säga att vi bygger altare i varje rum vi besöker, ibland bara med vår egen kropp och då blir mitt väsen och kanske också prästskjortan viktig.

Själv älskar Barbro Eriksson de kristna riterna.

– Välsignelsen, nattvarden, de ramar in stunden, berättar vad vi ska göra, ger oss verktyg att hålla fast vid och sörja genom. Sjukhuspersonalen gör det ofta så fint också, med enkla medel som en vit duk och en liten blomma visar man att det är en helig stund. Det finns alltid en tredje dimension med i ett samtal med pästen, också fastän du inte hör till kyrkan eller tror på Gud.

Varje månad håller Barbro en välsignelseandakt för de barn som aborterats frivilligt eller ofrivilligt under de senaste veckorna. Efter den 22 graviditetsveckan ansvarar föräldrarna för begravningen.

– Men också våra allra minsta välsignas och askan strös ut på Furumos begravningsplats. Det ger föräldrarna en plats att sörja på, det blir konkret. Ritualen hjälper oss att prata om det som vi inte har ord för.
Det bästa sättet att få tag i en sjukhussjälavårdare är att ringa upp och bestämma träff. Alla sjukhus i Helsingfors har egna sjukhuspräster, många talar svenska men inte alla. Om du helst vill tala svenska kan de åtminstone hjälpa dig att få kontakt med en svensk präst.

– När man är sjuk känner man sig ofta ensam och utsatt, som att ingen förstår en. Då kan det vara extra viktigt att få tala sitt modersmål och bli bemött av en människa ur samma språkkultur.


Barbro Eriksson kan du nå på telefonnummer 050-4272190 eller e-post barbro.eriksson [at] hus.fi. Mera info och kontaktuppgifter på helsingforsforsamlingar.fi.

Nina Österholm

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

Helsingfors. Genom sina kläder vill Elin Riska peka på Gud. – Idén med Jesusmerch kom från mitt kompisgäng. Vi tänkte att det skulle vara roligt med en slags team-skjorta, ”partner looks” för oss. Då vi började idéa fram merchen tog jag pennan i handen och slutligen kom vi gemensamt fram till sloganen ”Created for His Glory”. 11.2.2025 kl. 19:38

HALLÅ DÄR. Både hon och hemkyrkan Matteus jubilerar 40 år i år. Som kyrkvaktmästare i Matteuskyrkan får Gerlin-Ontronen fira jubileum hela året eftersom också Matteuskyrkan själv firar 40 år i år. 11.2.2025 kl. 19:32

Kolumn. Hur härligt är det inte att få flytta in i nya och egna utrymmen! Det fick vi i Matteus församling uppleva när Matteuskyrkan invigdes 24.2.1985 på Mattiasdagen. 11.2.2025 kl. 19:28

Helsingfors. Jean Nubaha Banyanga kom till tro genom en upplevelse av det ovanligare slaget: när han var tolv år bad en evangelist för honom och genast fick han sin syn tillbaka. 29.1.2025 kl. 13:27

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

matteus. Hon är tf kantor i Matteus församling och vill gärna spela tillsammans med dig! 29.1.2025 kl. 13:18

Kolumn. Ett av mina tidigare barndomsminnen är när jag sitter i min farmors vardagsrum på Drumsö och tittar på hennes juldekorationer i fönstret. Det var tre papperslyktor i rött och grönt. Tro, hopp och kärlek. Vackrast tyckte jag tro-symbolen var, den hade två färger, både grönt och rött, medan de andra två var endast röda. 29.1.2025 kl. 13:14

HELSINGFORS . Vi tog pulsen på kanslisterna i Helsingfors svenska församlingar! 23.1.2025 kl. 11:08

Johannes. – Det är kiva att sitta och pyssla och diskutera allt möjligt med barnen på fritids. Barnen har varit jätteglada åt att ha mig här. Sandi Bengts är ny barnledare i Johannes församling. 23.1.2025 kl. 10:48