Fred Wilén fascineras av berättelserna bakom gravstenarna.

Samtal bland gravstenarna

jourhavande präst.

I sommar har prästerna jour på begravningsplatserna i huvudstadsregionen och hoppas på att få samtala med besökare och anställda om livet, döden och allt som ryms däremellan.

27.6.2019 kl. 00:01

Förra sommaren hade Malms begravningsplats en egen präst som gick runt och pratade med människor han mötte. Erfarenheten var positiv, och den här sommaren hittar man jourhavande präster på nästan alla begravningsplatser i huvudstadsregionen.
Fred Wilén är kyrkoherde i Matteus församling och en av de präster som deltar. Han säger att det finns många skäl till att människor kommer till begravningsplatsen – en del jobbar där, andra tar en promenad eller besöker en anhörigs grav.
– Om det är en het sommardag är det ofta svalare på begravningsplatsen. Det här är också ett ställe där man reflekterar över livets ytterligheter.
Det finns de som tycker att begravningsplatser är lite skrämmande, men Wilén tycker att de är fina platser.
– Jag fascineras av alla berättelser bakom människorna som finns här.


Hopp om naturliga möten
Syftet med prästerna på begravningsplatserna är att prästerna ska finnas till för samtal, både för besökare och anställda.
– Kyrkan handlar ganska långt om möten mellan människor, vi vill skapa de mötena, säger Wilén.
Han talar om präster som Guds hus fastighetsförmedlare, med lika kort tid på sig att pejla läget.
– Man brukar säga att fastighetsförmedlare har tio sekunder på sig att känna av om du är intresserad av om grannarna ordnar fest varje helg eller om det är stambyte på gång.


Vilka är dina egna förhoppningar inför de dagar när du har jour?
– Dels att det finns en jämn ström av människor att prata med och att samtalen, fast de kanske är vardagliga, kan bekräfta människors positiva bild av kyrkan. Att det ska bli ett naturligt möte utan höga krav på någon.
– Om jag har prästskjortan på är kiosken öppen, då är svaret: självklart har vi tid för dig. Det är vår uppgift att möta vår församling. Jag hör inte till dem som knackar dörr, men begravningsplatserna är trots allt vår domän.


Helsingfors församlingars präster finns tillgängliga för samtal på huvudstadsregionens begravningsplatser under sommaren. Läs mera på helsingforsforsamlingar.fi.

Erika Rönngård

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet