På utfärd i hemknutarna

dagsutflykt.

Jag hade aldrig hört talas om Svartholmen men plötsligt befann jag mig ombord på en färja och gjorde en spontan resa ut till havs.

27.6.2019 kl. 00:01

Efter femton minuters båttur glider vi sakta in mot bryggan. Det är lördagseftermiddag och jag och mina vänner är på väg till Svartholmen, som ingen av oss tidigare besökt. Innan en av mina kollegor tipsade om ön hade jag ingen aning om att den fanns. Så jag tog med mig mina lika ovetande vänner på en spontan resa till havs.
I gassande solsken kliver vi av båten och börjar vandra längs vägen som leder upp till huvudbyggnaden. Fem minuter senare sitter vi vid caféets uteservering och smuttar på varsin kaffe med havremjölk. En av oss har köpt en kall läsk och en annan mumsar på en nygräddad kanelbulle (den största jag sett).
Framför oss breder en stor och grön gräsmatta ut sig. Gräsmattan går över i en sandstrand som sträcker ut sig till havet. Några barn springer glatt i vattnet för att sedan fortsätta leken i sanden. Maria, mamma till ett av barnen, sitter på en bänk vid stranden.
– Vi har varit här några gånger tidigare. Det är ett bra ställe eftersom det är nära stan och det finns många aktiviteter för barnen, säger hon.
Maria har kommit till Svartholmen med sina väninnor och deras barn. I dag är de fyra mammor och tre barn. Två av mammorna har gått en bit bort för att testa fiskelyckan, medan Maria håller ett öga på barnen som leker på stranden.
– Vi är alla singelmammor som har stöd av varandra.


Höns, kaniner och fiske
Jag och mina vänner vandrar vidare för att titta på djuren som vi kunde skymta från uteserveringen. I en bur hittar vi några hönor och en tupp – i en annan en fullvuxen kanin och närmare ett dussin små kaninungar.
Genom att någorlunda smidigt passera Kanadagässen och deras ungar, utan att få de arg-
sinta mammorna efter oss, tar vi oss ut till en annan ö. Till den kommer man genom att korsa en smal bro från huvudön. På nämnda bro står Marias vänner och fiskar. I ett vitt ämbar med vatten simmar tre små fiskar omkring. Det verkar som om det nappar bra i dag.


En stunds vila
Efter att vi utforskat den mindre ön går vi vidare runt huvudön, via kapellet, bryggan där vi steg i land, grillplatsen och upp till caféet igen. Ur högtalarna hörs en röst som ber om gästernas uppmärksamhet:
– Den sista båten går klockan 18.00!
Vi har ännu 45 minuter kvar till avfärd så vi sätter oss ner för en eftermiddagsfika. Maria och barnen befinner sig fortfarande vid stranden.
– Livet är svårt men här är det enkelt att vara i lugn och ro, säger hon.
Vi kan inte annat än hålla med. Vi har alla saker vi kämpar med. Nytt jobb, skolarbete som hopar sig och bröllopsplanering för en dag som i hastig takt närmar sig. Men på Svartholmen får vi en liten stunds vila. Det är som om tiden står stilla. Först när högtalaren tutar ut information om båttidtabellerna blir vi påminda om världen utanför ön.

Louise Häggström är informatör i Johannes församling.

Svartholmen

  • Svartholmen är en ö som ägs av kyrkan i Helsingfors och vem som helst är välkommen dit.
  • Båten ut till ön går från Sandstrandsvägen 5 och kostar fyra euro tur och retur. Barn under 10 år åker gratis.
  • Ön är öppen från 4 juni till 11 augusti, från tisdag till söndag varje vecka.
  • Det finns ett kapell där det dagligen ordnas andakter eller mässor.
  • På ön finns även lunchservering och ett café där man kan köpa kaffe och tilltugg, ön är även hem för djur som kaniner, hönor och får. Badmöjligheter finns och en grillplats som är öppen för alla. Mera info på mustasaarentoimintakeskus.fi
Louise Häggström

Johannes. Hon och hennes bröder ordnar en välgörenhetskonsert för Gemensamt ansvar den 26.3 kl 18 i Johanneskyrkan. 21.2.2023 kl. 17:02

Helsingfors. Vad händer om man läser Bibeln varje dag under ett år? 9.2.2023 kl. 12:01

KOLUM. ”Det är aldrig så bråttom att man måste springa”, lär min farmor ha sagt till min mamma när hon som 20-åring flyttade in i huset efter att hon gifte sig med pappa. Då var farmor sjuk och låg i sängen, men hörde hur mamma kom springande upp till huset. 7.2.2023 kl. 07:00

Helsingfors. – Jag har nog en passion för mitt jobb, säger Gun Geisor. Hon har jobbat med ungdomar hela sitt vuxna liv. 7.2.2023 kl. 07:00

DRUMSÖ. Under våren samtalar Sofia Torvalds med inbjudna gäster kring stora samhällsfrågor som lätt kryper under huden på oss. 24.1.2023 kl. 00:00

Helsingfors. Hon vill att församlingen ska bli en öppen famn för nyfinländare. 25.1.2023 kl. 00:00

KOLUM. I år har jag inte gjort något nyårslöfte, men när jag såg tillbaka på det år som gått funderade jag på vad jag lärt mig av det. Den kanske största lärdomen är att inte ta något för givet. 25.1.2023 kl. 00:00

JULFRED. Kan jag drömma om den i en värld där ondskan visar sitt fulaste ansikte? 21.12.2022 kl. 11:28

Helsingfors. Han kommer från Bradford i England, är gift med en finlandssvenska och firar nu sin tjugofemte jul i Finland. 21.12.2022 kl. 11:20

SLÄKTFORSKNING. Släkten följa släktens gång, sjunger vi flitigt i juletid. Men hur viktigt är det egentligen att lära känna dem som gått före oss? En som vet mer än de flesta är släkt forskaren Peter Ragnvaldsson. 21.12.2022 kl. 11:16

HALLÅDÄR. Hon är sjutton år och är med och sjunger De Vackraste Julsångerna i projektkören MatteusVoice. 9.12.2022 kl. 10:12

Helsingfors. Jag har en förkärlek för julen. Allt från musiken till pyntet och alla B-klass klyschiga julfilmer. Allt som får en i stämningen för julen gör mej glad. 9.12.2022 kl. 10:08

Helsingfors. Under hösten har Petrus församling haft två ungdomsdiakoner på projektanställning. Här delar de sina tankar kring hur kyrkan möter ungdomar och vad den kunde göra annorlunda. 9.12.2022 kl. 10:18

Helsingfors. Hon inspireras av julfrid och hållbarhet. Hanna-Riikka Heikkilä har illustrerat och vill förmedla glädje och ljus i vintermörkret. 22.11.2022 kl. 15:58

Helsingfors. Elias Ahlskog arbetar som projektanställd inom ungdomsdiakoni i Petrus församling och tänder här det första adventsljuset. 22.11.2022 kl. 15:53

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet