På utfärd i hemknutarna

dagsutflykt.

Jag hade aldrig hört talas om Svartholmen men plötsligt befann jag mig ombord på en färja och gjorde en spontan resa ut till havs.

27.6.2019 kl. 00:01

Efter femton minuters båttur glider vi sakta in mot bryggan. Det är lördagseftermiddag och jag och mina vänner är på väg till Svartholmen, som ingen av oss tidigare besökt. Innan en av mina kollegor tipsade om ön hade jag ingen aning om att den fanns. Så jag tog med mig mina lika ovetande vänner på en spontan resa till havs.
I gassande solsken kliver vi av båten och börjar vandra längs vägen som leder upp till huvudbyggnaden. Fem minuter senare sitter vi vid caféets uteservering och smuttar på varsin kaffe med havremjölk. En av oss har köpt en kall läsk och en annan mumsar på en nygräddad kanelbulle (den största jag sett).
Framför oss breder en stor och grön gräsmatta ut sig. Gräsmattan går över i en sandstrand som sträcker ut sig till havet. Några barn springer glatt i vattnet för att sedan fortsätta leken i sanden. Maria, mamma till ett av barnen, sitter på en bänk vid stranden.
– Vi har varit här några gånger tidigare. Det är ett bra ställe eftersom det är nära stan och det finns många aktiviteter för barnen, säger hon.
Maria har kommit till Svartholmen med sina väninnor och deras barn. I dag är de fyra mammor och tre barn. Två av mammorna har gått en bit bort för att testa fiskelyckan, medan Maria håller ett öga på barnen som leker på stranden.
– Vi är alla singelmammor som har stöd av varandra.


Höns, kaniner och fiske
Jag och mina vänner vandrar vidare för att titta på djuren som vi kunde skymta från uteserveringen. I en bur hittar vi några hönor och en tupp – i en annan en fullvuxen kanin och närmare ett dussin små kaninungar.
Genom att någorlunda smidigt passera Kanadagässen och deras ungar, utan att få de arg-
sinta mammorna efter oss, tar vi oss ut till en annan ö. Till den kommer man genom att korsa en smal bro från huvudön. På nämnda bro står Marias vänner och fiskar. I ett vitt ämbar med vatten simmar tre små fiskar omkring. Det verkar som om det nappar bra i dag.


En stunds vila
Efter att vi utforskat den mindre ön går vi vidare runt huvudön, via kapellet, bryggan där vi steg i land, grillplatsen och upp till caféet igen. Ur högtalarna hörs en röst som ber om gästernas uppmärksamhet:
– Den sista båten går klockan 18.00!
Vi har ännu 45 minuter kvar till avfärd så vi sätter oss ner för en eftermiddagsfika. Maria och barnen befinner sig fortfarande vid stranden.
– Livet är svårt men här är det enkelt att vara i lugn och ro, säger hon.
Vi kan inte annat än hålla med. Vi har alla saker vi kämpar med. Nytt jobb, skolarbete som hopar sig och bröllopsplanering för en dag som i hastig takt närmar sig. Men på Svartholmen får vi en liten stunds vila. Det är som om tiden står stilla. Först när högtalaren tutar ut information om båttidtabellerna blir vi påminda om världen utanför ön.

Louise Häggström är informatör i Johannes församling.

Svartholmen

  • Svartholmen är en ö som ägs av kyrkan i Helsingfors och vem som helst är välkommen dit.
  • Båten ut till ön går från Sandstrandsvägen 5 och kostar fyra euro tur och retur. Barn under 10 år åker gratis.
  • Ön är öppen från 4 juni till 11 augusti, från tisdag till söndag varje vecka.
  • Det finns ett kapell där det dagligen ordnas andakter eller mässor.
  • På ön finns även lunchservering och ett café där man kan köpa kaffe och tilltugg, ön är även hem för djur som kaniner, hönor och får. Badmöjligheter finns och en grillplats som är öppen för alla. Mera info på mustasaarentoimintakeskus.fi
Louise Häggström

Helsingfors. Biskop Teemu Laajasalo önskar helsingforsarna en jul utan vardagssorger. 15.12.2017 kl. 10:00

Måltid. Också i år öppnar Matteus församling sina dörrar för dem som inte vill fira ensamma eller inte har möjlighet att ordna eget firande. God mat och gemenskap är de viktigaste inslagen. 14.12.2017 kl. 00:00

gemenskap. Kunde du tänka dig att bjuda in okända människor på julafton? Faktum är att det inte låter så märkligt när Rebecka och Daniel Björk berättar om sin tradition. 14.12.2017 kl. 00:00

Tidevarv. "Och jag märker att jag kommer lika mycket för återseendet som för något annat." 14.12.2017 kl. 00:00

julkalender. I det här numret av Kyrkpressen delas det ut en julkalender till församlingsborna i Helsingfors, Esbo, Vanda, Kyrkslätt och Grankulla. I år bjuder luckorna på hälsningar från vanliga stadsbor. 29.11.2017 kl. 16:34

Världsförändrare. "I serien av världsförändrare står Jesus ut som ett fräscht undantag." 29.11.2017 kl. 16:18

Hosianna. Kyrkoårets första söndag – en ny början eller en vanlig gudstjänst? 29.11.2017 kl. 16:05

Påverka. Just nu pågår en konstutställning i Johanneskyrkans krypta. Det är journalisten och konstnären Barbara Savolainen som ställer ut sina verk under rubriken Face, ansikte. 17.11.2017 kl. 10:28

Bekräftelse. "Genom att agera utgående från mina primära instinkter kommer jag inte långt." 17.11.2017 kl. 10:17

Depression. Det är viktigt att vara uppmärksam på sig själv. Om inget längre är glädjefyllt är det dags att söka hjälp 17.11.2017 kl. 10:11

kris. "Många gånger fylls vardagen av många små saker som ökar den totala arbetsmängden och stressen." 7.11.2017 kl. 11:15

Avsked. Ljuset är en stark symbol. Det följer oss från dopet till döden. Det tröstar, stillar och hjälper oss att minnas. 3.11.2017 kl. 15:31

Nyskrivet. I Petrus församling ska nya lovsånger spelas in. Och i Johannes församling förbereder man en välgörenhetskonsert. 26.10.2017 kl. 00:00

Mässa. Kantor Dag-Ulrik Almqvist fick fyra frågor om ”Glädje!” – en gudstjänstvecka i Johannes församling. 26.10.2017 kl. 00:00

Duga. "Varifrån kommer allt detta skuldbeläggande?", undrar Maria Sten. 26.10.2017 kl. 17:29