På utfärd i hemknutarna

dagsutflykt.

Jag hade aldrig hört talas om Svartholmen men plötsligt befann jag mig ombord på en färja och gjorde en spontan resa ut till havs.

27.6.2019 kl. 00:01

Efter femton minuters båttur glider vi sakta in mot bryggan. Det är lördagseftermiddag och jag och mina vänner är på väg till Svartholmen, som ingen av oss tidigare besökt. Innan en av mina kollegor tipsade om ön hade jag ingen aning om att den fanns. Så jag tog med mig mina lika ovetande vänner på en spontan resa till havs.
I gassande solsken kliver vi av båten och börjar vandra längs vägen som leder upp till huvudbyggnaden. Fem minuter senare sitter vi vid caféets uteservering och smuttar på varsin kaffe med havremjölk. En av oss har köpt en kall läsk och en annan mumsar på en nygräddad kanelbulle (den största jag sett).
Framför oss breder en stor och grön gräsmatta ut sig. Gräsmattan går över i en sandstrand som sträcker ut sig till havet. Några barn springer glatt i vattnet för att sedan fortsätta leken i sanden. Maria, mamma till ett av barnen, sitter på en bänk vid stranden.
– Vi har varit här några gånger tidigare. Det är ett bra ställe eftersom det är nära stan och det finns många aktiviteter för barnen, säger hon.
Maria har kommit till Svartholmen med sina väninnor och deras barn. I dag är de fyra mammor och tre barn. Två av mammorna har gått en bit bort för att testa fiskelyckan, medan Maria håller ett öga på barnen som leker på stranden.
– Vi är alla singelmammor som har stöd av varandra.


Höns, kaniner och fiske
Jag och mina vänner vandrar vidare för att titta på djuren som vi kunde skymta från uteserveringen. I en bur hittar vi några hönor och en tupp – i en annan en fullvuxen kanin och närmare ett dussin små kaninungar.
Genom att någorlunda smidigt passera Kanadagässen och deras ungar, utan att få de arg-
sinta mammorna efter oss, tar vi oss ut till en annan ö. Till den kommer man genom att korsa en smal bro från huvudön. På nämnda bro står Marias vänner och fiskar. I ett vitt ämbar med vatten simmar tre små fiskar omkring. Det verkar som om det nappar bra i dag.


En stunds vila
Efter att vi utforskat den mindre ön går vi vidare runt huvudön, via kapellet, bryggan där vi steg i land, grillplatsen och upp till caféet igen. Ur högtalarna hörs en röst som ber om gästernas uppmärksamhet:
– Den sista båten går klockan 18.00!
Vi har ännu 45 minuter kvar till avfärd så vi sätter oss ner för en eftermiddagsfika. Maria och barnen befinner sig fortfarande vid stranden.
– Livet är svårt men här är det enkelt att vara i lugn och ro, säger hon.
Vi kan inte annat än hålla med. Vi har alla saker vi kämpar med. Nytt jobb, skolarbete som hopar sig och bröllopsplanering för en dag som i hastig takt närmar sig. Men på Svartholmen får vi en liten stunds vila. Det är som om tiden står stilla. Först när högtalaren tutar ut information om båttidtabellerna blir vi påminda om världen utanför ön.

Louise Häggström är informatör i Johannes församling.

Svartholmen

  • Svartholmen är en ö som ägs av kyrkan i Helsingfors och vem som helst är välkommen dit.
  • Båten ut till ön går från Sandstrandsvägen 5 och kostar fyra euro tur och retur. Barn under 10 år åker gratis.
  • Ön är öppen från 4 juni till 11 augusti, från tisdag till söndag varje vecka.
  • Det finns ett kapell där det dagligen ordnas andakter eller mässor.
  • På ön finns även lunchservering och ett café där man kan köpa kaffe och tilltugg, ön är även hem för djur som kaniner, hönor och får. Badmöjligheter finns och en grillplats som är öppen för alla. Mera info på mustasaarentoimintakeskus.fi
Louise Häggström

förbön. ”Vi ber för att en person som fått cancer ska bli frisk”, ”vi ber för en pojke som behöver bli sedd av sin pappa”, ”tack för att relationen mellan två släkter blivit bättre”. Bönerna och tackämnena läses upp ärligt och naket under förbönsgudstjänsten i Munkshöjdens kyrka. 5.4.2019 kl. 13:55

Rannsakan. "Men så blev det inte – funderar jag med hälften av Geishaplattan i handen." 5.4.2019 kl. 13:51

vigsel. Bröllopstrenden ser inte ut att klinga av, tvärtom önskar dagens brudpar allt högre standard på sin bröllopsdag. Av kyrkan önskar man en stämningsfull ceremoni, det ska kännas festligt att gå fram till altaret. 5.4.2019 kl. 13:41

Möjligheter. "Jag tror nyckeln till att få det vi allra mest längtar efter är att våga välja något." 21.3.2019 kl. 20:19

Löften. Många av oss är rädda för att engagera oss regelbundet i en hobby. – Ibland blir kraven bara för stora och då låter vi bli att förbinda oss, säger Daniel Jakobsson. 21.3.2019 kl. 20:03

vardag. ”Kvinnor mitt i livet” heter en grupp som delat och pratat om det mesta, allt från vaknätter och småbarnsliv till åldrande föräldrar och självutveckling. Du är välkommen med! 21.3.2019 kl. 19:16

fest. Petrus församling i Helsingfors har nått en milstolpe. Den första helt egna kyrkan i Månsas invigdes på söndag eftermiddag och samtidigt firades Petrus församlings tioårsjubileum. Kyrkan var fylld till bristningsgränsen. 10.3.2019 kl. 20:46

Lägerliv. Sommarlov och arbetande föräldrar är en dålig kombination. Varför är läger bra? Och vad gör man som förälder om ens sommarlovslediga barn inte vill delta? 7.3.2019 kl. 13:04

Kyrktorn. "Kyrkpressens Helsingforssidor finns till eftersom vi cityförsamlingar vill tala till våra stadsbor på stadsbors vis." 7.3.2019 kl. 11:39

Papparoll. Jaan Siitonen är föräldraledig av många skäl. Han vill hinna umgås med Ellen men han vill också förbättra sin position där hemma. – Jag vill inte vara en outsider. 7.3.2019 kl. 11:24

Stödperson. – Före sista morfindosen tog hon adjö och tackade mig, säger Seija Stenfors. Hon är stödperson för allvarligt sjuka människor. 21.2.2019 kl. 00:00

Bråttom. "Nej, konstaterade jag förra hösten en kväll då jag satt i mitt arbetsrum ..." 21.2.2019 kl. 00:00

Nytt. Månsas kyrka har renoverats grundligt. Nu flyttar Petrus församling in i sin första egna kyrka. 21.2.2019 kl. 00:00

Rannsakan. Får jag göra goda saker för att själv må bättre? Och hur mycket goda handlingar måste jag utföra? Kan jag sitta på min kammare och vara god? – Godhet är en horisont vi styr mot enligt bästa förmåga, säger Hilkka Olkinuora. 7.2.2019 kl. 10:06

biskopsval. "Ju äldre jag själv blir, desto mer anser jag att åldern bara är en siffra", skriver Markus Andersén i veckans sökruta. 7.2.2019 kl. 09:56