Stefanie Lindroos är färsk församlingssekreterarvikarie i Matteus församling.

Cirklar sluter sig

Kyrka.

"Långa, djupa diskussioner, gemenskapen, ön där omvärlden försvinner. Något nytt och spännande, men ändå så tryggt."

27.6.2019 kl. 00:01

Det är sommaren 2009. Jag har precis gått ut nian, hela grundskolan är över. Jag väntar med skräckblandad iver på att få höra om jag kommit in till Brändö, mitt gymnasieval nummer ett. Framtiden ser öppnare ut än någonsin förr.
Det är ett år sedan jag för första gången kände en riktig koppling till kyrkan, då jag gick skriban. I församlingen jag hela mitt liv hört till men aldrig vetat något om, på ön som min pappa, faster och kusin alla berättat häftiga historier om från sina egna skriftskolläger. Det är ett år sedan jag på Lekholmens klippor för första gången började fundera på om jag tror och om jag gör det, varför och på vad.

Jag ska jobba som hjälpledare. Hjälpis. Jag vet fortfarande inte om jag tror på Gud eller om kyrkan är något jag vill inkludera i mitt liv, men jag vet att jag en gång till vill uppleva det jag var med om sommaren innan. Långa, djupa diskussioner, gemenskapen, ön där omvärlden försvinner. Något nytt och spännande, men ändå så tryggt.

Det är sommaren 2019. Tio år sedan jag jobbade min första sommar som hjälpis i Matteus församling. Jag sitter vid skrivbordet som sakta men säkert börjar fyllas av överstreckade to-do-listor och felutskrivna programblad, i kansliet jag passerat så oändligt många gånger under åren som gått. Jag sörplar redan kallnat kaffe ur Muminmuggen jag fick av min mamma som gåva och ler. Om Osynliga Ninni var synlig är jag säker på att hon skulle le tillbaka.

Cirklar har en tendens att sluta sig, på de mest oväntade sätt.

Stefanie Lindroos är färsk församlingssekreterarvikarie i Matteus församling.

Hennes favoritplats i stan är alla små skogsgläntor i östra Helsingfors.

Stefanie Lindroos

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

Helsingfors. Genom sina kläder vill Elin Riska peka på Gud. – Idén med Jesusmerch kom från mitt kompisgäng. Vi tänkte att det skulle vara roligt med en slags team-skjorta, ”partner looks” för oss. Då vi började idéa fram merchen tog jag pennan i handen och slutligen kom vi gemensamt fram till sloganen ”Created for His Glory”. 11.2.2025 kl. 19:38

HALLÅ DÄR. Både hon och hemkyrkan Matteus jubilerar 40 år i år. Som kyrkvaktmästare i Matteuskyrkan får Gerlin-Ontronen fira jubileum hela året eftersom också Matteuskyrkan själv firar 40 år i år. 11.2.2025 kl. 19:32

Kolumn. Hur härligt är det inte att få flytta in i nya och egna utrymmen! Det fick vi i Matteus församling uppleva när Matteuskyrkan invigdes 24.2.1985 på Mattiasdagen. 11.2.2025 kl. 19:28

Helsingfors. Jean Nubaha Banyanga kom till tro genom en upplevelse av det ovanligare slaget: när han var tolv år bad en evangelist för honom och genast fick han sin syn tillbaka. 29.1.2025 kl. 13:27

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

matteus. Hon är tf kantor i Matteus församling och vill gärna spela tillsammans med dig! 29.1.2025 kl. 13:18

Kolumn. Ett av mina tidigare barndomsminnen är när jag sitter i min farmors vardagsrum på Drumsö och tittar på hennes juldekorationer i fönstret. Det var tre papperslyktor i rött och grönt. Tro, hopp och kärlek. Vackrast tyckte jag tro-symbolen var, den hade två färger, både grönt och rött, medan de andra två var endast röda. 29.1.2025 kl. 13:14

HELSINGFORS . Vi tog pulsen på kanslisterna i Helsingfors svenska församlingar! 23.1.2025 kl. 11:08

Johannes. – Det är kiva att sitta och pyssla och diskutera allt möjligt med barnen på fritids. Barnen har varit jätteglada åt att ha mig här. Sandi Bengts är ny barnledare i Johannes församling. 23.1.2025 kl. 10:48