Anne Immonen är en av dem som lyssnar till besökarna i Kampens kapell.

Tystnadens kapell lyssnar också

kampens kapell.

Kampens kapell är ett stilla rum mitt i myllret och trafikbruset i centrum av Helsingfors. Många kommer för att söka stillhet – men i kapellet finns också lyssnande öron för den som behöver prata eller söker hjälp.

13.6.2019 kl. 00:01

Anne Immonen är diakon och har arbetat i Kampens kapell de senaste sex åren. Kapellet har öppet under årets alla dagar och har omkring 800 besökare om dagen. Många är turister som kommer för att beundra kapellet, vars arkitektur blivit prisbelönad.
– Säkert över hälften av våra besökare kommer för att se på arkitekturen eller för att söka stillhet.
Men det att man lockats till kapellet för en stunds lugn och ro eller för en estetisk upplevelse behöver inte betyda att man inte har något behov av samtal och stöd.
– Kapellutrymmet kan ha en lugnande effekt och lyfta fram saker som man gått och burit på. Då är det bra att man kan prata med någon i samband med besöket. Jag tror att många av oss lever livet i hög hastighet delvis för att hindra det som ligger dolt under vår yta från att stiga upp.


(Foto: Kp-Arkiv / Emelie Wikblad)

Vad är det som besökarna vill diskutera?
– Dels handlar det om andliga frågor, dels om människorelationer. Dessutom ser vi också tydligt att många oroar sig antingen för sin egen mentala hälsa eller för sina anhöriga.
Att många mentalvårdsenheter stängts och att patienterna hänvisats till öppenvården märks också i Kampens kapell.
– Många av våra besökare berättar om hur svårt det är att få hjälp med mentala problem. Nära vänner och familjemedlemmar kan komma och berätta om sin oro, men vi får också höra positiva nyheter. Till exempel kan någon av våra besökare som regelbundet kommit till oss under en kris i sitt liv komma in ett halvår senare, tacka för hjälpen och berätta att livet blivit lättare.
De frågor som diskuteras inom kyrkan och inom samhället i övrigt avspeglar sig också i vad kapellets besökare vill tala om.
– Vi har talat mycket om valen och om klimatet den senaste tiden.

Både ensamhet och turister
De som tar emot besökarna är dels kyrkans diakoner, dels stadens socialhandledare. Immonen berättar att ibland behövs bara en lyssnande medmänniska, men ibland kan hon fråga besökaren om hon får ta med en social-
handledare i diskussionen.
– Om besökaren behöver den typ av hjälp som inte finns i huset försöker vi hjälpa hen vidare till rätt plats. Då ringer vi också och kollar att den här instansen verkligen har möjlighet att ta emot personen. Många som kommer hit har redan alltför många erfarenheter av att söka hjälp och ständigt bli skickade vidare.
Alla gånger handlar det inte om akuta problem. Det finns också ett behov av vardagliga samtal.

"Det är många som kommer in för att berätta hur de har det. Det berättar något om ensamheten i samhället, att man inte har någon i sin nära krets som man kan berätta för om sin dag och vad man har tänkt på."

Man kunde tro att strömmen av turister kommer i vägen för dem som arbetar med att ge stöd till besökarna, men Immonen menar att det snarare är tvärtom.
– Det hade knappast varit möjligt att bygga ett hjälpcenter så här centralt i Helsingfors, men designkapellet anses bara höja områdets värde. Det att det här är en turistattraktion gör också att den som besöker oss inte stämplas – ingen vet ju om den som är på väg hit kommer för att beundra arkitekturen eller för att söka hjälp.

Erika Rönngård

konfirmandundervisning. De vill fixa en meningsfull konfirmandtid och att erbjuda lägergemenskap är en prioritet för församlingarna i Helsingfors. Det blir skriba också i år, även om det kräver en del tålamod, flexibilitet – och att ha en kristallkula skulle inte skada. 2.3.2021 kl. 13:41

lägerupplevelse. Trots inställda träffar och ett kortare läger minns Cassandra Vuopala sitt konfirmandläger som en höjdpunkt på sommaren. 2.3.2021 kl. 13:08

Helsingfors. Blombuketten kanske bara bevara sin skönhet några dagar, men just nu är den vacker. Den är en påminnelse om att leva i nuet. 3.3.2021 kl. 08:00

civiltjänstgöring. Han gör civiltjänst som vaktmästare i Matteus församling. Att vara med i församlingens vardag har vidgat hans bild av vad kyrkan gör. 3.3.2021 kl. 09:00

Kolumn. "Trots att det inte var som vanligt kunde jag gå och lägga mig med en varm känsla i hjärtat." 18.2.2021 kl. 13:50

Livsrum. Dag för dag kommer vi närmare ett slut på pandemin – men än är vi inte där, trots att vi hunnit tröttna på undantagsläget. – Den här tiden har lärt oss att leva en dag i taget, säger prästen Ulla Lumijärvi. 18.2.2021 kl. 13:44

kampanj. Han är redo att vinterbada – för Östersjöns skull. 18.2.2021 kl. 12:49

Svinnmat. Ätbar mat av god kvalitet hör inte hemma i soptunnan. Stadin Safka ser till att den i stället hamnar hos mathjälpen eller i lunchrestaurangens kök. 3.2.2021 kl. 00:00

Mod. "Mod är att våga leva med ett sårbart hjärta i en värld där vårt hjärta ibland kommer att brista." 1.2.2021 kl. 00:00

hjälpledare. Hon trivs med att vara hjälpledare och har fått många fina minnen från lägren. 1.2.2021 kl. 08:00

beroende. Han drack tills hans kropp nästan gav upp. Vid nyåret tänkte Johan Ekroth tillbaka och insåg att han nu levt längre som nykter än han någonsin tidigare gjort i sitt liv. 29.1.2021 kl. 15:38

Sorgekurs. Hon gick sorgekursen Vägen vidare i fjol och fick förtroende för ledarna. 20.1.2021 kl. 09:00

diakoni. Diakoniarbetarna pratar mer i telefon än vanligt. För många av deras klienter har det blivit svårare att klara ekonomin i restriktionernas spår – men framför allt är ensamheten svår. 20.1.2021 kl. 07:00

nyårslöften. När andra håller nyårslöftena på minimal nivå sätter Louise Häggström upp femton mål inför 2021. 20.1.2021 kl. 08:00

Konferens. Han ser pandemin som en möjlighet och har planerat Disciple-konferensen i ny form. 4.1.2021 kl. 13:39

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet