Vi åkte hela vägen upp till femtionde våningen i hotellet där vi bodde. Hans pappa hade gått ut på en promenad så nu var det bara jag, min fyraåriga gudson och Voltron-actionfiguren. Vi åkte upp för att se solnedgången över Miami – eller det var därför som jag ville åka upp, gudsonen ville bara komma ifall Voltron fick följa med …
Men när vi väl var uppe vid det stora fönstret gick det som jag trodde. Inte ens supermäktiga Voltron kunde tävla med utsikten som slog emot oss. Vi satt där en stund och konstaterade att det var väldigt fint men efter några minuter började han skruva på sig. “Jag tror Voltron också vill se solnedgången”, sa han. ”Självklart”, svarade jag och vi gav actionfiguren bästa platsen vid fönstret just när solen försvann ner bakom horisonten.
Av olika anledningar har jag själv inga barn, men att få vara fadder är en fantastiskt fin möjlighet att ändå få chansen att upptäcka världen på nytt genom ett barns ögon. Att få det förtroendet från föräldrarna är stort och vackert i sig, men att så småningom få tillit och förtroende från barnet är ännu större.
Ett gott liv bygger på relationer och under vår livstid behöver vi flera olika typer av relationer. Fadderskapet är ett fint sätt att ge sitt barn en annan vuxen att stödja sig på under barn- och tonårstid. Det kan bli en ovärderlig gåva både för barnet och för faddern – det har det i alla fall blivit för mig.
Daniel Jakobsson jobbar som ungdomsarbetsledare i Matteus församling.
Hans favoritplats i stan: Lekholmen.
