Att fira påsk tillsammans med familjen känns viktigt för Merete Mazzarella.

Påsken ställer färre krav

Minnen.

Påsken är Merete Mazzarellas favorithögtid. Den är både mörker och ljus. Hon minns allt från hemlagad memma till en ensam påsk som tolvåring. Och hon brukade älska påskalamm, men det fick ett abrupt slut.

17.4.2019 kl. 00:00

– Högtider är viktiga. Nuförtiden när alla butiker är öppna nästan jämt så är det så liten skillnad på vardagar och veckoslut. Då får årshelgerna tiden att stanna upp lite, säger Merete Mazzarella.

Hon är en av Svenskfinlands mest betydande författare. Hon har, genom bland annat självbiografiskt skrivande, umgåtts mycket med minnen.

– När jag var ung var påsken lång och tråkig. Mitt hem var inte präglat av någon sträng kristendom. Min mamma var kristen, men hon var dansk så det var en glad grundton. Men konventionen när jag växte upp var att inte göra något på långfredagen. Den skulle vara en dyster dag då man skulle se till att man inte gjorde något roligt.

Hon tycker att påsken är årets finaste helg.

– Trots att olika kommersiella krafter försöker hetsa oss att skicka kort och laga krånglig mat så är påsken ändå mindre kravfylld än julen. Jag tror det är mycket lättare att vara ensam på påsken än på julen.

– Påsken är också så fin för att den är både mörk och ljus. Ljuset kommer efter mörkret. Det är både död och uppståndelse.

Påskfirande utomlands

Merete Mazzarella växte upp som ambassadörsbarn och har bland annat bott i Kina, Turkiet och Indien.

– Vi har alltid i min familj varit noga med att fira de här stora kristna helgerna, var vi än har bott. Min mamma hade tjänstefolk hemma, men hon ställde sig ändå och gjorde memma. Hon var mycket för traditioner.

Hon kommer speciellt ihåg en påsk när hon som tolvåring nyss börjat i internatskola i England. Hennes föräldrar befann sig då i Turkiet.

– Jag fick inte resa hem till mina föräldrar. Det var min första påsk hem-ifrån. Avstånden var stora och det var dyrt att resa, så jag bodde hos engelska vänner. Jag minns inte hur de firade, men det var annorlunda.

Mazzarella tror att hennes generation har varit lite dålig på att föra traditioner vidare.

– I min generation har vi kanske känt oss lite nedtyngda av traditioner och gjort oss av med för mycket.

Merete Mazzarella brukade älska lammkött, en tradition från hennes mammas sida. Numera är hon vegetarian, men lamm var det sista köttet hon åt.

– Jag var på en konferens i Norge och så var det konferensmiddag. Och du vet hur det är på restauranger nuförtiden, att de ska berätta allt om vad man äter, och då sa de vad lammet hette. Då tänkte jag att inte kan jag äta något jag blivit presenterad för. Namn är väldigt viktiga. Något som har ett namn har en speciell status.

I romanen Påsk skriver Merete Mazzarella om hur huvudpersonen Birgitta drar sig tillbaka och firar en påsk utan man och barn. En sådan påsk drömmer Merete Mazzarella inte själv om.

– Jag har inget behov av att uppsöka ensamhet, men lite tid för reflektion kan jag vilja ha.

– Ett familjeumgänge känns väldigt viktigt för mig. Min son och mina barnbarn bor i USA, men jag och min man är bjudna hem till hans sons familj.

Några dagar ska hon och hennes man tillbringa i sin lägenhet i Uppsala.

– Jag har faktiskt tänkt att det också ska få bli en gudstjänst i Uppsala domkyrka.

Synen på högtider ändras med tiden.

– Att tänka på tidigare påskar är som att dyka ner genom åren. Alla de människor man har mist tänker man på. Det blir en stark påminnelse om tidens gång och alltings föränderlighet. Sedan är det också roligt att tänka att det kommer nya människor till, barn och barnbarn.

Ulrika Hansson

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

Helsingfors. Genom sina kläder vill Elin Riska peka på Gud. – Idén med Jesusmerch kom från mitt kompisgäng. Vi tänkte att det skulle vara roligt med en slags team-skjorta, ”partner looks” för oss. Då vi började idéa fram merchen tog jag pennan i handen och slutligen kom vi gemensamt fram till sloganen ”Created for His Glory”. 11.2.2025 kl. 19:38

HALLÅ DÄR. Både hon och hemkyrkan Matteus jubilerar 40 år i år. Som kyrkvaktmästare i Matteuskyrkan får Gerlin-Ontronen fira jubileum hela året eftersom också Matteuskyrkan själv firar 40 år i år. 11.2.2025 kl. 19:32

Kolumn. Hur härligt är det inte att få flytta in i nya och egna utrymmen! Det fick vi i Matteus församling uppleva när Matteuskyrkan invigdes 24.2.1985 på Mattiasdagen. 11.2.2025 kl. 19:28

Helsingfors. Jean Nubaha Banyanga kom till tro genom en upplevelse av det ovanligare slaget: när han var tolv år bad en evangelist för honom och genast fick han sin syn tillbaka. 29.1.2025 kl. 13:27

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

matteus. Hon är tf kantor i Matteus församling och vill gärna spela tillsammans med dig! 29.1.2025 kl. 13:18

Kolumn. Ett av mina tidigare barndomsminnen är när jag sitter i min farmors vardagsrum på Drumsö och tittar på hennes juldekorationer i fönstret. Det var tre papperslyktor i rött och grönt. Tro, hopp och kärlek. Vackrast tyckte jag tro-symbolen var, den hade två färger, både grönt och rött, medan de andra två var endast röda. 29.1.2025 kl. 13:14

HELSINGFORS . Vi tog pulsen på kanslisterna i Helsingfors svenska församlingar! 23.1.2025 kl. 11:08

Johannes. – Det är kiva att sitta och pyssla och diskutera allt möjligt med barnen på fritids. Barnen har varit jätteglada åt att ha mig här. Sandi Bengts är ny barnledare i Johannes församling. 23.1.2025 kl. 10:48