Lovsångsgruppen backar upp gudstjänsbesökarna med sånger på svenska och finska.
Lovsångsgruppen backar upp gudstjänsbesökarna med sånger på svenska och finska.

Vita små lappar med vår innersta längtan

förbön.

”Vi ber för att en person som fått cancer ska bli frisk”, ”vi ber för en pojke som behöver bli sedd av sin pappa”, ”tack för att relationen mellan två släkter blivit bättre”. Bönerna och tackämnena läses upp ärligt och naket under förbönsgudstjänsten i Munkshöjdens kyrka.

5.4.2019 kl. 13:55

Människorna droppar in i Munkshöjdens kyrka, en och en eller i mindre grupper. De får med sig ett sångblad, en lapp och en penna vid dörren. Vissa småpratar och skrattar, andra sitter tysta i sin bänk. Om en kvart börjar förbönsgudstjänsten ”Förbön och tack”, en tradition sedan 1973.

– Vi bär fram folks behov och nöd för Herren och lägger allt i hans helande, förlåtande och välsignande händer, som Ulla-Christina Sjöman brukade uttrycka det, säger Bengt Lassus.

Bengt Lassus är pensionerad kyrkoherde och har med Stig-Olof Fernström förvaltat förbönsgudstjänsten i Petrus församling sedan den välkända förbönsledaren Ulla-Christina Sjöman steg tillbaka.

– I början brukade det vara trängsel här, men nu har det stadigt gått neråt under ganska många år. Det här var en av de första förbönsgudstjänsterna inom den lutherska kyrkan. Sedan har sådana gudstjänster blivit vanligare och behovet har inte varit det samma, berättar Lassus.

Men fortfarande kommer både yngre och äldre med de mest skiftande behov. Och inför varje gudstjänst, som hålls varannan vecka, kommer det in hundratals böne- och tackämnen under själva gudstjänsten, per telefon och e-post.

– Cancer, relationsproblem, ekonomiska bekymmer, arbetslöshet, barn som är sjuka, psykiska problem, barnlöshet – hela skalan finns. Ibland har vi också bett för någon hund eller ko. Hela skapelsen finns i Guds omsorg, säger Lassus.

Ett team av kring 25 frivilliga sköter allt från att sammanställa förbönsämnena som kommit in till att vara med i lovsångsgruppen. Också själavårdare finns på plats.

Merete Virkkunen-Reinikainen har varit med sedan 1980-talet som frivillig.

– Jag har upplevt det som så fint att människor kunnat överlämna svårigheter i Guds händer, vad än det varit.

Michael Mattlin är också frivillig sedan många år.

– För mig har det här känts viktigt när jag upptäckt att det har en funktion, att det händer saker. Jag hör om bönesvar och har själv upplevt att jag fått bönesvar.

En trygghet i vardagen

Paula och hennes son Oliver, som nu är i tjugoårsåldern, har besökt ”Förbön och tack” under många år. Ibland mer sporadiskt på grund av studier och utlandsvistelse.

– Min man, Olivers pappa, blev sjuk och dog i cancer när Oliver var sex år.

Det var under sjukdomstiden Paula började gå i förbönsgudstjänsten, och fortsatte gå.

– Jag sökte Guds ledning som ensamförälder. Även om man kan be hemma är det viktigt att dela, säger hon.

– Det är en varm och trygg stämning här. Det känns som att det här är något som förankrar oss, en kontinuitet i vardagen och i en föränderlig värld, säger Oliver.

Ulrika Hansson

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17
Anne Koivula har gjort praktik på kyrkans familjerådgivning som tar emot på Tredje linjen i Helsingfors.

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15
Dopet kan se ut hur som helst och kräver inga storsatsningar.

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04
Tidigare kände sig Beni Karjalainen ensam. Idag har han goda vänner och en sambo. FOTO: PRIVAT

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

Kolumn. I en klassisk karikatyr återges en europé som passerar en grupp afrikaner och ömkar sig över de stackars fattiga människorna. Afrikanerna och sin sida tycker synd om europén som är ensam och inte har vänner. 12.4.2024 kl. 18:52

Helsingfors. Hon har skrivit musiken till verket Varde ljus! som framförs av Helsingfors svenska kyrkosångsförbunds körer söndagen den 21.4 kl. 18 i Matteuskyrkan. 12.4.2024 kl. 18:45
Welcome, Välkommen, Dobro
pozhalovat säger Minna
Njumbe Njikang, Patricia Högnabba och Emma Gustafsson varje torsdag i Matteuskyrkan.

Helsingfors. Vad kan vi göra för att underlätta livet för våra församlingsbor – och hur kan vi göra det tillsammans? Här började samarbetet kring Matteus Afterwork. 28.3.2024 kl. 12:25

Kolumn. En gång om året brukar jag regrediera från ansvarsfull fader och förman till tonåring, eller kanske rättare sagt ung vuxen, och själv bli ung på nytt. Det handlar om den årliga skidresan som ordnas av den lokala församlingen, i vilken jag nuförtiden deltar tillsammans med mina barn. 28.3.2024 kl. 12:20

Johannes. Axel Sippel har själv varit aktiv i Johannes församling varje sommar sedan den egna skriftskolan. Han gör civiltjänst i Johannes församling. 28.3.2024 kl. 12:14