Pauliina Kittilä är grafisk designer, illustratör och informatör i Petrus församling.

Tack, jag kommer kanske!

Möjligheter.

"Jag tror nyckeln till att få det vi allra mest längtar efter är att våga välja något."

21.3.2019 kl. 20:19

Tack för inbjudan, jag kommer kanske. Låter roligt, bara det passar in i min kalender. Låter de här vaga svaren bekanta? För mig är de pinsamt bekanta.

Det finns så många möjligheter i livet, så många att det nästan är omöjligt att välja. Jag vill ha allt, jag vill hinna med allt och göra allt. Ge mig allt, allt på en gång! Gärna nu genast.

I dagens samhälle är det lätt att välja och vraka mellan möjligheter – jobb, program och till och med vänner. Men havet av möjligheter har även sin baksida. Jag vågar inte välja något, jag vill ha alla dörrar och fönster öppna. Tänk om det finns något ännu bättre bakom hörnet?

Att ständigt vänta på något bättre kan i värsta fall bli en boja som håller oss tillbaka. Jag tror att vi ibland är så rädda för att gå miste om något att vi inte vågar binda oss. Det är ett lättare val att hålla allt öppet än att våga välja något. I vår rädsla att gå miste om något spännande tror jag ändå vi går miste om något av det allra viktigaste: äkta relationer.

”In order to get everyone you have to choose someone” har jag hört någon säga. Det är det exemplet även Jesus visar. Han valde tolv människor att tillbringa tid med, dela liv och upplevelser med. Han valde inte de stora folkmassorna, det var något som kom på köpet.

Jag tror nyckeln till att få det vi allra mest längtar efter är att våga välja något. Ett val är inte att gå miste om något, utan ett val att öppna dörrar som annars skulle vara slutna, att se dörrar som annars skulle vara osynliga. Att våga binda oss och våga välja, det är ett av de modigaste besluten vi kan göra! Även att våga välja Jesus.

Pauliina Kittilä är grafisk designer, illustratör och informatör i Petrus församling.
Hennes favoritplats i stan är höghusets tak, där man kan se över Rödbergen till havet.
Pauliina Kittilä

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet