Projektkören Matteus Voice har övat varannan vecka under ett par månaders tid.

Hör du till dem som helst inget lovar?

Löften.

Många av oss är rädda för att engagera oss regelbundet i en hobby. – Ibland blir kraven bara för stora och då låter vi bli att förbinda oss, säger Daniel Jakobsson.

21.3.2019 kl. 20:03
En gång i månaden samlas hundratals amatörsångare till en storkörövning i Helsingfors inom projektet Gospelia kaikille (Gospel för alla).
– Vi har varit tvungna att dra gräsen vid 300 deltagare på grund av utrymmesbrist. Att träffas en gång i månaden passar in i dagens hektiska tempo, säger körledare Nina Pakkanen.
Men visst vågar människor också engagera sig, påpekar hon, så som i kören Gospel Helsinki med övningar varje vecka.
– Om en grupp eller hobby representerar ens egna värderingar är det enklare att gå med och förbinda sig till verksamheten, säger hon.
En annan projektkör hittas i Matteus församling i Helsingfors. Matteus Voice har ett trettiotal deltagare som övar ett par gånger i månaden, främst pop- och rockmusik.
– I vår kör anmäler man sig och förväntas delta, men det är en begränsad tid. I en så stor stad som Helsingfors händer det extremt mycket och våra liv är fullspäckade – ibland är det svårt att kunna se längre än ett par månader framåt och då kan det vara skönt att veta att det man förbundit sig till har ett slut, säger Daniel Jakobsson som leder kören tillsammans med Daniela Strömsholm.
Våga testa olika modeller
Nina Pakkanen skulle gärna se att församlingarna vågade testa olika verksamhetsmodeller som också passar den som inte regelbundet vill delta.
– Om man lägger arbetstid på nya projekt så kan det ge överraskande resultat, vilket man kan se med den här satsningen på en masskör. Människor törstar efter andlighet och har ett behov av att känna tillhörighet.
Daniel Jakobsson anser att det behöver finnas verksamhet som bygger på drop in-villkor i församlingarna.
– Men det är klart att det finns något vackert i kontinuitet också, möjligheten att växa sig starkare som grupp och att man som individ hittar en trygghet i sina sammanhang. Men vi förbinder oss till så mycket redan: jobbet, familjen, bostadslånet ... Jag tror att det finns mycket utrymme för engagemang och hobbyer, men ibland blir kraven bara för stora och då låter man bli.
Projektet Gospelia kaikille upphör i slutet av 2019, men Pakkanen hoppas på en fortsättning.
– Satsningar som hjälper människor att möta varandra och möta Gud borde få allt tänkbart stöd.
Ulrika Hansson

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet