Rofa Blauberg är modersmålslärare och församlingsrådsmedlem i Matteus församling.

Jag försöker leva ut min vägran

Bråttom.

"Nej, konstaterade jag förra hösten en kväll då jag satt i mitt arbetsrum ..."

21.2.2019 kl. 00:00

Jag är modersmålslärare och just nu lever jag det liv jag alltid drömt om. Jag träffar människor, umgås med ungdomar och får ibland vara vittne till omvälvande händelser eller ta del av livsviktiga berättelser om sköra förhoppningar. Jag får vara med där andra bygger liv och jag känner ofta att jag inte räcker till.

Lärarlivet deluxe innebär högar av uppsatser, sena kvällar, vakna nätter och ett hem med nära och kära som ständigt försummas. Det händer att livet i allt mer oavbrutna perioder kretsar kring jobb, hets och jäkt. Det är svårt att hitta stunder då det är okej att stanna upp.

Jag vet att jag inte är ensam med min stress. På jobbet ser jag kollegor och studerande som kroknar under bördan. De gånger min fritid består av annat än soffa, streamningstjänst och umgänge med den jag älskar berättar vänner och bekanta om en vardag som innehåller samma element som min. Det verkar höra till att ha bråttom.

Det verkar höra till, men ska det faktiskt få göra det? Nej, konstaterade jag förra hösten en kväll då jag satt i mitt arbetsrum och frågade mig om jag hade tid att engagera mig i den nya hemförsamlingen och om jag någonsin igen skulle få göra långa och lugna promenader med hundarna. Nej, konstaterade jag, och vill tro att jag sakta men säkert blir bättre på att leva ut den vägran som ska ge tid att stanna upp.

I min vardag försöker jag hitta stunder för stillhet och reflektion. Jag finner ro i naturen, på tidiga promenader som förgylls av den blyga vårsolens första försiktiga strålar. Jag läser böcker och ser tecken på skaparkraft. Jag ber i bilen. Jag ber på jobbet. Ber om att få orka och om att de jag älskar ska få göra det. Ber för att inget ska hända våra hundar. Jag finner nåd i den lovsång som alltid väcker mig precis då jag tror jag är på väg att somna vid ratten, och jag känner att någon bär mig då jag blir en för tung börda för mig själv.

Jag är modersmålslärare och just nu lever jag det liv jag alltid önskat. Jag träffar människor, umgås med ungdomar, delar liv med en människa jag älskar. Jag får vara med då andra bygger liv, och av Guds nåd får jag räcka till.

Rofa Blauberg är modersmålslärare och församlingsrådsmedlem i Matteus församling.

I dag tänker han på tempot i samhället och vad det gör med oss.

Hans tips: Var nådig mot dig själv. Tillåt pauser, andhämtning och reflektion. Låt hjärnan vila.

Rofa Blauberg

Kolumn. Min guddotter lever i nuet. Hon behöver knappt fatta några beslut – annat än vilken bok som ska nu ska läsas. Och för en liten stund får jag en glimt av den världen. Den värld där endast det som sker här och nu existerar. 9.4.2025 kl. 17:49

HALLÅ DÄR. Han för fram budskapet om tro och hopp i krisdrabbade Venezuela. 9.4.2025 kl. 17:16

PÅSKANNANDAGEN. Påskannandagen är för mig en riktig knutpunkt i kyrkoåret, och berättelsen om Emmausvägen en av de riktigt stora, säger Anna Maria Böckerman, kantor i Johannes församling. 9.4.2025 kl. 17:10

PÅSKDAGEN. – Tanken om att frälsningen gäller hela skapelsen (och inte enbart människorna) har blivit allt viktigare för mig under de senaste åren, säger Anne Koivula, församlingspastor i Petrus församling. 9.4.2025 kl. 16:57

LÅNGFREDAGEN. Jesu död är ett stort löfte om att Gud är med oss också när allt det onda sker omkring oss. 9.4.2025 kl. 16:42

SKÄRTORSDAG. Om du inte annars brukar gå till nattvarden uppmuntrar jag dig att gå nu. Det firas nattvard i nästan alla kyrkor och kapell, säger Tua Sandell, diakonissa i Petrus församling. 9.4.2025 kl. 16:36

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

HALLÅ DÄR. Han är patrulledare i Munksnäs Spejarna och har fått lära sig både uteliv och sociala färdigheter genom scouterna. 25.3.2025 kl. 17:01

Kolumn. För 60 år sedan, då jag började skolan, höll man morgonbön varje dag. Då sjöngs det alltid någon andlig barnsång eller psalm. Några år senare, i samskolan, tågade alla elever varje morgon till festsalen för att delta i morgonsamlingen. 25.3.2025 kl. 16:58

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06