Carla Ihatsu jobbar som vaktmästare i Finlands antagligen mest fotograferade byggnad, Helsingfors domkyrka. På domkyrkotorget breder den glittrande julmarknaden ut sig.

Julkyrkan är till för alla

Stämning.

Tidigt på julaftons morgon står hon i en tyst domkyrka och stryker altardukar. ”Det är bästa stunden på dagen”, säger vaktmästare Carla Ihatsu.

21.12.2018 kl. 11:32

Änglar, röda och vita blommor med enris och levande ljus. Domkyrkan i Helsingfors är vacker när den öppnar sina dörrar för gudstjänstbesökarna på julafton.

– Men jag tycker att julgranen och barnen ger den bästa julstämningen. Allt behöver inte vara så korrekt, inte ens vid julen, säger Carla Ihatsu som arbetar som vaktmästare i Helsingfors domkyrka.

Helsingfors domkyrka hör till de mest fotograferade byggnaderna i Finland. Foto: Malin Aho

I sammanlagt femton år har hon jobbat som vaktmästare. Till hennes specialansvar i domkyrkan hör blommor, värdeföremål och kyrkotextilier. Och julkyrkan kan hon på sina fem fingrar eftersom hon jobbat varje julhelg sedan många år tillbaka.

– Jag har valt det själv. När ska man som vaktmästare arbeta om inte under de stora högtiderna?

Hon har tre barn, som börjar vara stora vid det här laget, och det har inte varit alldeles lätt alla gånger att kombinera familjelivet med jobbet.

– Min yngsta son sa i förskolan: Mamma firar inte jul med oss, säger hon och ler lite.

– Men det gjorde jag ju, men först efter klockan 15 på julafton.

Den 24 december kommer Carla Ihatsu klockan sju till domkyrkan.

– Det är bästa stunden på dagen. Det är två timmar tills dörrarna öppnas, och det är alldeles stilla och alldeles lugnt. Jag är ensam och stryker altardukarna och lägger dem på altaret.

Sedan ska psalmböcker och gudstjänstblad plockas fram, och psalmnummer ska hängas upp på väggen.

– Och så ställer jag julblommor på altaret. Jag har beställt vita och röda tulpaner med enbärsris.

Foto: Carla Ihatsu

Det hör till ovanligheterna att en vaktmästare själv gör blomarrangemang, men eftersom det är Carla Ihatsus specialkunnande får hon det ofta i uppdrag.

Alla välkomnas

Vissa tycker att det känns skevt att många går i kyrkan bara under jul.

– Det är bra att man kommer ens en gång om året. Varje person som kommer in i kyrkan är lika viktig för mig. Ingen får en stämpel vid dörren som visar hur ofta man har kommit, säger Carla Ihatsu med eftertryck.

Kyrkan ska vara öppen för alla och ta emot oss som vi är, vara en medelpunkt när livet tar glada eller mindre glada vändningar, anser hon. Därför är kyrkan också viktig under en högtid som jul.

– Man lugnar ner sig i kyrkan, kanske med sina närmaste. Man har kommit in till kärnan; det är Jesu Kristi födelsefest vi firar. Vi är inför något stort som vi kanske inte själva förstår hur viktigt det är.

– Kyrkan kan aldrig vara finare än på jul. Jag menar inte utseendemässigt. Det handlar om krubban och att Jesusbarnet är fött. Då är det fest!

Koivistos begravning

Carla Ihatsu fick det ärofyllda uppdraget att arrangera altarblommorna till president Mauno Koivistos begravning. Det var hennes första uppdrag till en statlig förrättning.

– Jag tänkte: Vad i all världen har jag gått och lovat? Jag ställde i ordning blommorna kvällen före. På natten drömde jag att hela arrangemanget föll ner från altaret.

Det var som tur ingen sanndröm och uppsättningen med bland annat hortensia, iris och scilla stod snällt kvar.

– Det som mest blivit kvar i mitt minne är när de började bära ut kistan. Det kändes som att det var slutet på en era. Det kommer kanske inte att vara likadant framöver, tiderna förändras och presidentperioderna är kortare.

Det händer något varje dag i domkyrkan.

– Alla dagar är lika viktiga, om det så är statsmän eller människor från gatan som kommer in.

Ulrika Hansson
Malin Aho

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

Helsingfors. Genom sina kläder vill Elin Riska peka på Gud. – Idén med Jesusmerch kom från mitt kompisgäng. Vi tänkte att det skulle vara roligt med en slags team-skjorta, ”partner looks” för oss. Då vi började idéa fram merchen tog jag pennan i handen och slutligen kom vi gemensamt fram till sloganen ”Created for His Glory”. 11.2.2025 kl. 19:38

HALLÅ DÄR. Både hon och hemkyrkan Matteus jubilerar 40 år i år. Som kyrkvaktmästare i Matteuskyrkan får Gerlin-Ontronen fira jubileum hela året eftersom också Matteuskyrkan själv firar 40 år i år. 11.2.2025 kl. 19:32

Kolumn. Hur härligt är det inte att få flytta in i nya och egna utrymmen! Det fick vi i Matteus församling uppleva när Matteuskyrkan invigdes 24.2.1985 på Mattiasdagen. 11.2.2025 kl. 19:28

Helsingfors. Jean Nubaha Banyanga kom till tro genom en upplevelse av det ovanligare slaget: när han var tolv år bad en evangelist för honom och genast fick han sin syn tillbaka. 29.1.2025 kl. 13:27

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

matteus. Hon är tf kantor i Matteus församling och vill gärna spela tillsammans med dig! 29.1.2025 kl. 13:18

Kolumn. Ett av mina tidigare barndomsminnen är när jag sitter i min farmors vardagsrum på Drumsö och tittar på hennes juldekorationer i fönstret. Det var tre papperslyktor i rött och grönt. Tro, hopp och kärlek. Vackrast tyckte jag tro-symbolen var, den hade två färger, både grönt och rött, medan de andra två var endast röda. 29.1.2025 kl. 13:14

HELSINGFORS . Vi tog pulsen på kanslisterna i Helsingfors svenska församlingar! 23.1.2025 kl. 11:08

Johannes. – Det är kiva att sitta och pyssla och diskutera allt möjligt med barnen på fritids. Barnen har varit jätteglada åt att ha mig här. Sandi Bengts är ny barnledare i Johannes församling. 23.1.2025 kl. 10:48