Ingela Silfverberg jobbar som lärare inom småbarnspedagogik i Esbo.

Vad finns kvar om vi stryker stressen?

glädje.

"Så lätt drunknar vi i alla måsten som hör december till."

28.11.2018 kl. 15:35

”Låt oss alla tända ett ljus idag. Värme kan vi sprida både du och jag. Ljus behöver den som dyster är i sinn. Så lys du där i din vrå, så lyser jag i min.”
Så sjunger vi varje år kring jul på dagiset där jag jobbar. Ljuset som vi sjunger om får mig att tänka på det ljus och hopp som Jesus är, och det är ju honom vi väntar på i advent. Jag tror också att det här ljuset kan bo i oss. Vi kan sprida vårt ljus till dem som inte ser ljus i sin egen tillvaro – genom hur vi bemöter och behandlar andra. Ett leende på bussen eller ett ”Hur mår du?” till kollegan på jobbet kan vara allt som krävs för att lysa upp någons dag.

Det är ju så lätt att glömma bort vad julen och advent handlar om. Så lätt drunknar vi i alla måsten som hör december till. Det är julklappar som ska köpas, hem som ska städas, julfester som ska firas, för att inte tala om allt det där som behöver göras på jobbet innan det blir semester. Om jag skalar bort all julklappsstress, all brådska på jobbet, all stress kring att hinna julstäda – vad finns kvar?

En sak som jag tänker göra i år är att byta ut min chokladkalender till att börja dagen med en liten stund med Jesus varje morgon i advent. Jag vill börja varje morgon med att be Gud påminna mig om vem det egentligen är vi väntar på. Kanske jag då enklare kommer ihåg ljuset i mig och låter det brinna i min vrå - kanske jag då kunde sprida ljuset till någon i min omgivning som behöver lite extra ljus just den dagen. Må jag kunna möta min nästa lite mer så som Jesus skulle ha gjort under december månad: med kärlek, glädje och omsorg.

Ingela Silfverberg jobbar som lärare inom småbarnspedagogik i Esbo.

I dag tänker hon på dem som upplever mörker i sin vardag – må de finna ljus och andrum.

Hennes tips: Stressa inte, julen kommer oavsett om köksskåpen är städade eller inte.

Hennes kalenderglimt är Petrusmässa i Södra Haga kyrka den 2 december klockan 16.

Ingela Silfverberg

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet