Julkalendern har svenska texter av Monica Vikström-Jokela.

Tillsammans mot julen – lucka för lucka

advent.

I den här veckans nummer av Kyrkpressen hittar du en hälsning från din församling: en adventskalender.

28.11.2018 kl. 15:16

– För mig är adventskalenderluckor ett slags ikoner, små fönster mot himlen. Den känslan hade jag som barn när jag öppnade de där pyttesmå luckorna i kalendrar med änglar och glitter. Även om det kanske bara fanns en bild av en trumma eller en nalle inne i luckan, säger Monica Vikström-Jokela som är författare och tv-redaktör.

Hon har skrivit de svenska texterna i årets kalender som delas ut i kring 400 000 exemplar i bland annat Helsingfors.

Kalendern är gjord för vuxna men passar även för barn. Efter tidigare års respons innehåller luckorna nu också bilder utöver texterna. Illustratör är Ilja Karsikas.

Monica Vikström-Jokela tycker det var både roligt och utmanande att skriva texter för kalendern.

– Blir man högtravande känns texterna fåniga, blir man för självklar står man där med en bunt plattityder. Det som tilltalade mig i uppdraget var att när man är med om att skapa en kalender som en församling skickar ut till sina medlemmar, då får – och ska – innehållet för en gångs skull faktiskt handla om det som adventskalendrar ursprungligen handlade om, om att röra sig allt närmare julen. Men i en språkdräkt som känns nära.

Flera språk

De finska församlingsmedlemmarna får en likadan kalender på posten men med texter av prästen och skribenten Kaisa Kariranta.

– Vandringar och pilgrimsvandringar är en verksamhet som slår an idag, som många upplever att ger dem något värdefullt. Det var nog därför Kaisa Kariranta och jag båda ville ta fasta på vandringstanken: Vi går genom december, mot julen. Varje dag stannar vi upp, och luckan i kalendern är en liten hållplats, säger Vikström-Jokela.

Det finns också kalendrar med engelskspråkiga texter av Hans Krause. De delas i första hand ut vid olika samlingar.

På baksidan av den svenska kalendern hittar du ett plock bland jultidens program i Helsingfors svenska församlingar.

Kalendern är ett samarbete mellan kyrkan i Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla och är en gåva från församlingarna till församlingsborna.

Om du av någon anledning blivit utan kalender kan du kontakta din församling eller skicka e-post till: palvelut.helsinki@evl.fi.

Nina Österholm

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet