Från november jobbar Stefan Forsén som direktör för det gemensamma församlingsarbetet i Helsingfors.

Det var lätt att tala där

Predikstolar. "Det finns inte en enda gång som jag har tagit det korta steget ned från predikoplattan som jag inte har hört den anklagande rösten i mitt inre som sagt: Det vara bara skräp, ingen fick någon glädje av det här." 25.10.2018 kl. 00:00

De predikstolar som har fått särskild betydelse för mig är tre till antalet. Den första finns i Vårdö kyrka, i den lilla åländska församlingen som lärde mig så mycket. Där insåg jag att det inte har med mig och min viktighet att göra att predikstolen är placerad så att talaren finns högt över huvudena på församlingen. Där erfor jag alltid att det var den församling, som samlats i kyrkan under århundraden och som genom sina böner lagt grunden för tron, som spelade huvudrollen. Det var lätt att tala där.
Den andra predikstolen är bänken längst bak i Snoans kapell. Platsen där retreatledaren leder deltagarnas meditation och bön. Det är egentligen inte alls en fråga om predikan. Det är en fråga om att öppna sig själv och bjuda in mänskor till ett samtal. Det var lätt att tala där.

Den tredje predikstolen är den som finns i Matteuskyrkan. Den utgör inget skydd. Den är inte upphöjd, om man nu inte räknar med en femton centimeters platta att stå på. Men här i Matteuskyrkan har jag lärt mig att det viktigaste som sker, det sker hos den församlingsmedlem som lyssnar, påverkad av Gud själv. Det finns inte en enda gång som jag har tagit det korta steget ned från predikoplattan som jag inte har hört den anklagande rösten i mitt inre som sagt: Det vara bara skräp, ingen fick någon glädje av det här. Men ändå har många berättat att Gud själv har talat till dem. Och därför har det ändå varit lätt att tala här.

Nu kommer jag för en tid att ta ett kliv ned från predikoplattan i Matteuskyrkan. Jag vet att jag kommer att sakna den. Liksom jag saknar århundraden av bön i Vårdö, och det pågående samtalet på Snoan.
Men Gud är god. Han låter oss alla få del av evangeliet i den mån vi kan ta emot det. Fast för det behövs det nog både bön, samtal, och Guds eget ingripande.

Stefan Forsén jobbar som kyrkoherde i Matteus, men från 1.11 som direktör för det gemensamma församlingsarbetet i Helsingfors.

I dag tänker han på hur god Gud har varit.

Hans tips: planera din kalender med tanke på dig själv och inte enbart med tanke på andra.

Hans kalenderglimt är välgörenhetskonserten Colors in the dark i Matteuskyrkan lördag 10.11 kl. 18.00.

Stefan Forsén

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet