I måndags kändes det konstigt att stanna hemma efter att min fru rusat iväg till jobbet. Medan jag höll min dotter i famnen slog tanken mig att jag verkligen kommer att tillbringa de följande sex månaderna med henne och bära huvudansvaret för hushållet. Jag blir släktens första hemmapappa.
Jag och min fru hade bestämt att båda ska vara hemma en längre tid. Jag måste erkänna att det inte var ett lätt beslut. Jag var rädd för att bli utanför. Men min arbetsgivare gav sitt fulla stöd för mina planer, och det hjälpte mycket.
Efter att det blev offentligt att jag kommer att stanna hemma började jag märka en så kallad halo-effekt runt mig. Folk tyckte att det var ett jättebra beslut och att jag gör det rätta. Att min fru var hemma ett år gjorde inte henne till en hjälte. Men när man tittar på statistiken finns det grunder för hjältetanken. År 2017 betalade FPA 101 094 dagar hemvårdsstöd i Finland. Bara 7226 dagar gick till män, vilket är ungefär 7,1 procent. För tio år sedan var motsvarande siffra 4,9 procent. Utvecklingen har varit mycket långsam.
Kanske hjältestatus är någonting som hör till förändring. Om vi till exempel tänker på släktens första studenter och magistrar – speciellt kvinnor – var de hjältar som kämpade hårt mot många fördomar och hinder. De möjliggjorde att man idag inte längre behöver vara en hjälte för att utbilda sig.
Det finns många män i Finland som har möjlighet att bli släktens första hemmapappor. Vi behöver dessa hjältar så att de män som stannar hemma med barn kanske någon dag inte anses vara hjältepappor – utan endast vanliga pappor.
Jaan Siitonen jobbar som politiskt sakkunnig vid Svenska Bildningsförbundet.
I dag tänker han på att ett sovande barn är det vackraste och lättaste som finns.
Hans tips: Ifall du har möjlighet att stanna hemma med ditt barn, gör det. Du kommer inte att ångra dig.
Hans kalenderglimt: Varje måndag kl. 10 leder han föräldrafika vid klubblokalen ”Arbetets Vänner i Sörnäs”
i Munkshöjden.