Jens berg och Hilkka Olkinuora delar erfarenheten att bryta upp från ett jobb med hög lön och prestige.

De visste precis när det var dags att bryta upp

beslut.

Hur mognar vi till ett uppbrott, ett språng från en arbetsplats? Hilkka Olkinuora och Jens Berg säger att beslutet förbereds i det dolda.

22.10.2018 kl. 10:29

Hilkka Olkinuora stod och borstade tänderna en vanlig morgon på väg till jobbet som chefredaktör på Kauppalehti.

– Jag såg mig i spegeln och tänkte: Aldrig mer! Den morgonen var en fråga om liv och död för mig. Ett sådant beslut förbereds i det dolda. Jag har aldrig ångrat mig, säger hon.

Hon beskriver det som att hon och hennes medarbetare var satta som ”råttor i ett laboratorium för att bita ihjäl varandra”.

– Jag ville kunna se mig i spegeln som gammal, tillägger Hilkka Olkinuora som numera är präst och författare.

Hon ser också en tydlig kvinnofälla i trängda arbetssituationer.

– Vi kvinnor biter ihop och försöker. Vi tänker: Det är mitt fel, jag ska vara snällare, jag ska jobba mer.

Jens Berg som varit chefredaktör för Hufvudstadsbladet och vd för KSF Media känner igen sig i att ett uppbrott snarast puttrar under ytan.

– Efter en väldigt tuff period på Husis var det bäddat för ett par lugnare år, så mitt beslut var egentligen helt ologiskt. Jag var ute med hunden en krispig novemberdag och tänkte: Nej, det här ska jag inte göra.

De betonar båda att de varit privilegierade som kunnat fatta beslut om att bryta upp.

– Vi har varit elitistiska i våra beslut. Den som skuffas ut har det väldigt svårt, säger Olkinuora.

– Jag har aldrig blivit knuffad, däremot har jag knuffat många själv. Jag tyckte inte om att säga upp folk. Det var lärorikt, men det är en lärdom jag skulle vilja vara utan, säger Jens Berg.

Hans lön som vd var hög. I dag förtjänar han en tredjedel av den som egenföretagare, och betonar att det verkligen inte går någon nöd på familjen ändå.

– I dag kan jag ha lagat lasagne när barnen kommer hem. Och jag hinner prata mer med vänner.

Han tror inte att något dramatiskt hade hänt om han stannat kvar på sitt gamla jobb.

– Jag hade kanske varit lite surare, lite tjockare och haft lite högre blodtryck.

Tankeövning

Hilkka Olkinuora säger att hon har ett knep som gett henne ledtrådar för att finna ut vad hon vill. Det gäller att föreställa sig en bild där man är lycklig, en övning hon också använt i ledarskapscoachning.

– I min bild såg jag hur jag lämnat barnen på Tyska skolan, den första snön föll och jag stod i Gamla kyrkans park, sedan åt jag morgongröt på Ekbergs för att sedan gå till mitt nya jobb några hus bort.

Hennes föreställning blev sann till 110 procent.

– Vi kan inte alltid förverkliga vår bild, men vi kan syna den noga. Vad innehåller den? Den säger något om vem du är.

Hilkka Olkinuora betonar att det kan räcka med mindre omställningar för att man ska känna sig nöjd.

– Vi behöver inte alla köpa en lantgård och börja föda upp lamm eller odla spelt.

Ytterligare ett samtal

  • Samtalet med Hilkka Olkinuora och Jens Berg var en av några samtalskvällar som ordnas av Johannes församling i S:t Jacobs kyrka på Drumsö.
  • Sofia Torvalds leder kvällarna. Torsdag 15.11 Åsa von Schoultz och Karl Gustav Storgårds: Att verka för det kollektiva i en individualistisk tid.
  • Kvällen inleds med kaffe kl. 18.30, programmet börjar kl. 19.
Ulrika Hansson

konfirmandundervisning. De vill fixa en meningsfull konfirmandtid och att erbjuda lägergemenskap är en prioritet för församlingarna i Helsingfors. Det blir skriba också i år, även om det kräver en del tålamod, flexibilitet – och att ha en kristallkula skulle inte skada. 2.3.2021 kl. 13:41

lägerupplevelse. Trots inställda träffar och ett kortare läger minns Cassandra Vuopala sitt konfirmandläger som en höjdpunkt på sommaren. 2.3.2021 kl. 13:08

Helsingfors. Blombuketten kanske bara bevara sin skönhet några dagar, men just nu är den vacker. Den är en påminnelse om att leva i nuet. 3.3.2021 kl. 08:00

civiltjänstgöring. Han gör civiltjänst som vaktmästare i Matteus församling. Att vara med i församlingens vardag har vidgat hans bild av vad kyrkan gör. 3.3.2021 kl. 09:00

Kolumn. "Trots att det inte var som vanligt kunde jag gå och lägga mig med en varm känsla i hjärtat." 18.2.2021 kl. 13:50

Livsrum. Dag för dag kommer vi närmare ett slut på pandemin – men än är vi inte där, trots att vi hunnit tröttna på undantagsläget. – Den här tiden har lärt oss att leva en dag i taget, säger prästen Ulla Lumijärvi. 18.2.2021 kl. 13:44

kampanj. Han är redo att vinterbada – för Östersjöns skull. 18.2.2021 kl. 12:49

Svinnmat. Ätbar mat av god kvalitet hör inte hemma i soptunnan. Stadin Safka ser till att den i stället hamnar hos mathjälpen eller i lunchrestaurangens kök. 3.2.2021 kl. 00:00

Mod. "Mod är att våga leva med ett sårbart hjärta i en värld där vårt hjärta ibland kommer att brista." 1.2.2021 kl. 00:00

hjälpledare. Hon trivs med att vara hjälpledare och har fått många fina minnen från lägren. 1.2.2021 kl. 08:00

beroende. Han drack tills hans kropp nästan gav upp. Vid nyåret tänkte Johan Ekroth tillbaka och insåg att han nu levt längre som nykter än han någonsin tidigare gjort i sitt liv. 29.1.2021 kl. 15:38

Sorgekurs. Hon gick sorgekursen Vägen vidare i fjol och fick förtroende för ledarna. 20.1.2021 kl. 09:00

diakoni. Diakoniarbetarna pratar mer i telefon än vanligt. För många av deras klienter har det blivit svårare att klara ekonomin i restriktionernas spår – men framför allt är ensamheten svår. 20.1.2021 kl. 07:00

nyårslöften. När andra håller nyårslöftena på minimal nivå sätter Louise Häggström upp femton mål inför 2021. 20.1.2021 kl. 08:00

Konferens. Han ser pandemin som en möjlighet och har planerat Disciple-konferensen i ny form. 4.1.2021 kl. 13:39

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet