Jens berg och Hilkka Olkinuora delar erfarenheten att bryta upp från ett jobb med hög lön och prestige.

De visste precis när det var dags att bryta upp

beslut.

Hur mognar vi till ett uppbrott, ett språng från en arbetsplats? Hilkka Olkinuora och Jens Berg säger att beslutet förbereds i det dolda.

22.10.2018 kl. 10:29

Hilkka Olkinuora stod och borstade tänderna en vanlig morgon på väg till jobbet som chefredaktör på Kauppalehti.

– Jag såg mig i spegeln och tänkte: Aldrig mer! Den morgonen var en fråga om liv och död för mig. Ett sådant beslut förbereds i det dolda. Jag har aldrig ångrat mig, säger hon.

Hon beskriver det som att hon och hennes medarbetare var satta som ”råttor i ett laboratorium för att bita ihjäl varandra”.

– Jag ville kunna se mig i spegeln som gammal, tillägger Hilkka Olkinuora som numera är präst och författare.

Hon ser också en tydlig kvinnofälla i trängda arbetssituationer.

– Vi kvinnor biter ihop och försöker. Vi tänker: Det är mitt fel, jag ska vara snällare, jag ska jobba mer.

Jens Berg som varit chefredaktör för Hufvudstadsbladet och vd för KSF Media känner igen sig i att ett uppbrott snarast puttrar under ytan.

– Efter en väldigt tuff period på Husis var det bäddat för ett par lugnare år, så mitt beslut var egentligen helt ologiskt. Jag var ute med hunden en krispig novemberdag och tänkte: Nej, det här ska jag inte göra.

De betonar båda att de varit privilegierade som kunnat fatta beslut om att bryta upp.

– Vi har varit elitistiska i våra beslut. Den som skuffas ut har det väldigt svårt, säger Olkinuora.

– Jag har aldrig blivit knuffad, däremot har jag knuffat många själv. Jag tyckte inte om att säga upp folk. Det var lärorikt, men det är en lärdom jag skulle vilja vara utan, säger Jens Berg.

Hans lön som vd var hög. I dag förtjänar han en tredjedel av den som egenföretagare, och betonar att det verkligen inte går någon nöd på familjen ändå.

– I dag kan jag ha lagat lasagne när barnen kommer hem. Och jag hinner prata mer med vänner.

Han tror inte att något dramatiskt hade hänt om han stannat kvar på sitt gamla jobb.

– Jag hade kanske varit lite surare, lite tjockare och haft lite högre blodtryck.

Tankeövning

Hilkka Olkinuora säger att hon har ett knep som gett henne ledtrådar för att finna ut vad hon vill. Det gäller att föreställa sig en bild där man är lycklig, en övning hon också använt i ledarskapscoachning.

– I min bild såg jag hur jag lämnat barnen på Tyska skolan, den första snön föll och jag stod i Gamla kyrkans park, sedan åt jag morgongröt på Ekbergs för att sedan gå till mitt nya jobb några hus bort.

Hennes föreställning blev sann till 110 procent.

– Vi kan inte alltid förverkliga vår bild, men vi kan syna den noga. Vad innehåller den? Den säger något om vem du är.

Hilkka Olkinuora betonar att det kan räcka med mindre omställningar för att man ska känna sig nöjd.

– Vi behöver inte alla köpa en lantgård och börja föda upp lamm eller odla spelt.

Ytterligare ett samtal

  • Samtalet med Hilkka Olkinuora och Jens Berg var en av några samtalskvällar som ordnas av Johannes församling i S:t Jacobs kyrka på Drumsö.
  • Sofia Torvalds leder kvällarna. Torsdag 15.11 Åsa von Schoultz och Karl Gustav Storgårds: Att verka för det kollektiva i en individualistisk tid.
  • Kvällen inleds med kaffe kl. 18.30, programmet börjar kl. 19.
Ulrika Hansson

Kolumn. Det var i maj 2002 jag med öppet sinne började som diakonissa i Norra svenska församlingen. 11.11.2024 kl. 14:30

HALLÅ DÄR. Aschan är ny församlingspastor i Johannes församling. 11.11.2024 kl. 14:06

Helsingfors. Verksamheten fortsätter i mindre utrymmen. Kvällsmässor ordnas flera söndagar i terminen. 11.11.2024 kl. 13:58

HALLÅ DÄR. Hon pratar med dig om döden på alla helgons dag. – Vad händer när man dör? Det är nog en svår fråga. Egentligen vet ju ingen av oss vad som händer eftersom vi alla lever, funderar Catarina Bärlund-Palm. 22.10.2024 kl. 19:25

Kolumn. På hösten får ljus en speciell betydelse i förhållande till det tilltagande mörkret. Ljuset lyser upp, det vägleder, det ger trygghet. Levande ljus kan få oss att stanna upp och stilla oss, att känna samhörighet och gemenskap, och att minnas. 22.10.2024 kl. 19:20

Kolumn. Forskning visar att par som hanterar oenighet och olikheter tidigt håller ihop längre. 10.10.2024 kl. 13:57

HALLÅ DÄR. Hon sjunger på hebreiska, svenska, finska och koreanska på höstens körjubileum. – Jag har sjungit i Furaha-kören sedan 2013. Musiken är mitt liv, särskilt i svåra stunder när man känner sig helt förkrossad, så finns musiken där. 10.10.2024 kl. 13:50

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet