En ny arbetsdag kändes som en total omöjlighet

stress.

När är känslan av trötthet och stress inte längre inom det normalas gräns? Johan Terho berättar om sin utmattning.

27.9.2018 kl. 00:00

En vanlig vardag för ungefär ett år sedan blev allt annat än vanlig för Johan Terho, som är föräldraledig församlingspastor i Johannes församling.

– På kvällen kände jag mig trött som vanligt. Jag gick och lade mig, men när jag skulle gå till jobbet följande morgon klarade jag inte av att gå. Kroppen kändes som vanligt, men tanken att gå ut i världen och börja en ny arbetsdag kändes helt omöjlig, som om någon sagt till mig: nu ska du resa dig upp och flyga, flaxa runt i rummet.

Det blev läkarbesök och sjukskrivning i några månader.

– I början hade jag en otroligt stark känsla av misslyckande. Jag tänkte att nu kommer de att vara besvikna på mig. Jag blev tvungen att visa att jag var svag, att jag inte räckte till.

I början var det viktigt för honom att få känna att det är okej att vara så här trött, att man inte är mindre värd för det.

– Det som hjälpte mig var att få prata och dela. Och att få hjälp med att få ordning på tankarna.

Johan Terho tappade sin koncentrationsförmåga och lyckades inte avsluta de saker han påbörjat som en följd av utbrändhet.

Han säger att när tankarna börjat gå i cirklar behövde han få tillstånd att gå vidare.

– Arbetsplatspsykologen sa: Släpp det här! Först kändes det som att hon inte orkade lyssna till mina problem. Sedan insåg jag att jag pratat en timme om samma tanke och att jag inte kommer någonvart.

Varför är jag trött?

Trötthet är en av de första varningssignalerna tror Johan Terho.

– Då måste man fråga sig: Varför är jag trött?

Och det är inte en vanlig fysisk trötthet han talar om.

– Kroppen var igång, men hjärnan var helt slut.

Han tappade också fokus.

– Jag hade svårt att hålla ihop tankarna en längre tid. Hjärnan studsade fram och tillbaka. Om man märker att man inte lyckas få saker färdiggjorda är det redan ganska allvarligt.

Några av de saker han tror stressar oss mest är en osäkerhet i tillvaron.

– Det kan vara förändringar i arbetslivet. En osäkerhet över vad man ska göra, var man är just nu och vart man är på väg.

Att förebygga stress tror Terho inte måste vara något avancerat.

– Väldigt små knep kan rädda en i stunden. En femtonminuters promenad varje dag kan ge perspektiv.

I dag försöker han medvetet stanna upp och lyssna till sig själv och vara ärlig mot sig själv om var gränserna går.

– Jag är mer givmild mot mig själv. Jag behöver inte prestera på bästa möjlig sätt i allt, utan bra är tillräckligt.

En längre intervju med Johan Terho kommer att ingå i ett senare nummer av Kyrkpressen.

Efter en liten rundfrågning i närmiljön kunde vi sammanställa en sådan här lista på hur människor förebygger eller minskar sin stress.

1. Jag har blivit bättre på att säga nej.

2. Jag prioriterar fysisk träning och gör något konditionshöjande åtminstone en gång i veckan. Jag läste att vår hjärna inte utvecklats så mycket sedan vi levde på savannen, så efter förhöjd puls slappnar vårt system av i tron på att vi jobbat för vår överlevnad.

3. Jag lämnar jobbet på jobbet och läser inte arbetsmejl hemma.

4. Man måste inte städa varje vecka.

5. Det som hjälper mig är att vara intensivt i stunden i något, såsom livemusik, dans eller ett mobilspel.

6. Jag behöver få vara hemma i lugn och ro utan en enda tid att passa.

7. Prata om det! Om jag haft en stressig dag berättar jag om det hemma.

8. Att vandra i naturen är förvånansvärt effektivt för att bryta känslan av stress.

9. Ta en kaffe och prata med någon om annat än stressen, det ger perspektiv.

10. Lista saker och dra ett streck över det du får gjort.

11. Ta en liten paus, oberoende hur stressigt du har det. Kom ihåg att andas!

12. Se till att ha en motvikt till jobbet, det ger balans mellan arbetstid och fritid.

13. Gör om tidtabellen om det finns sådant du kan påverka.

Ulrika Hansson

covid-19. – Vi tänkte att det är tryggare att vara utomhus, även om det förstås är en liten risktagning när man inte vet något om vädret, säger Helene Liljeström som är tf kyrkoherde i Matteus församling. 23.11.2020 kl. 08:47

bön. Herrens bön – eller Fader vår som den ofta kallas – byts ut till Vår fader i Johannes församlings gudstjänster och högmässor. Det kan kännas konstigt att be en välkänd bön på nytt sätt, men både språkvetare Monica Äikäs och församlingspastor Johan Terho tror att de delvis nya orden kan få oss att tänka mer på vad bönen egentligen innehåller. 9.11.2020 kl. 11:07

Kroppen. "Visst är det konstigt att något som är så grundläggande kan bli så kritiserat, föraktat och till och med kännas förbrukat i förtid." 11.11.2020 kl. 07:00

julfirande. Hon drömmer om att det ska gå att fira jul tillsammans i församlingen även i år. 11.11.2020 kl. 07:00

lägerverksamhet. Coronasituationen får församlingarna att stänga lägergårdarna åtminstone fram till årsskiftet – men Matteus församling ordnar läger på annat håll. 27.10.2020 kl. 14:38

traditioner. Att tända ljus på gravarna hör till hennes Allhelgonatraditioner. 26.10.2020 kl. 16:34

Allhegona. "Vi behöver ta avsked, minnas, gråta och visa medkänsla tillsammans." 28.10.2020 kl. 00:01

Samtalsgrupp. Johannes församling vill erbjuda människor en möjlighet att tala om livet efter skilsmässan och startar en samtalsgrupp för frånskilda. 14.10.2020 kl. 07:00

Stillhet. En fredag i månaden firar hon en lugn gudstjänst med inslag av tystnad. 14.10.2020 kl. 07:00

Höst. "När peppen och inspirationen är borta är det ofta människorna runt omkring oss som blir stödet." 14.10.2020 kl. 00:01

profilen. Hon kom till Helsingfors som svar på någon annans bön. Frisören blev ledare för lärjungskolan. Nu vill Ida-Maria Pekkarinen skaffa mandat att fortsätta i en uppgift som känns som hennes. 1.10.2020 kl. 17:04

Änglar. Änglar, finns dom? Inför Mikaelidagen bad vi Helsingforsguiden Elisabeth Sandelin berätta var änglarna syns i stadsbilden. 30.9.2020 kl. 10:45

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

podcast. – Lyssna på vad den andra verkligen vill säga, inte bara för att fundera på ditt svar, rekommenderar diakonissan Gunilla Riska. 30.9.2020 kl. 00:00

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet