En ny arbetsdag kändes som en total omöjlighet

stress.

När är känslan av trötthet och stress inte längre inom det normalas gräns? Johan Terho berättar om sin utmattning.

27.9.2018 kl. 00:00

En vanlig vardag för ungefär ett år sedan blev allt annat än vanlig för Johan Terho, som är föräldraledig församlingspastor i Johannes församling.

– På kvällen kände jag mig trött som vanligt. Jag gick och lade mig, men när jag skulle gå till jobbet följande morgon klarade jag inte av att gå. Kroppen kändes som vanligt, men tanken att gå ut i världen och börja en ny arbetsdag kändes helt omöjlig, som om någon sagt till mig: nu ska du resa dig upp och flyga, flaxa runt i rummet.

Det blev läkarbesök och sjukskrivning i några månader.

– I början hade jag en otroligt stark känsla av misslyckande. Jag tänkte att nu kommer de att vara besvikna på mig. Jag blev tvungen att visa att jag var svag, att jag inte räckte till.

I början var det viktigt för honom att få känna att det är okej att vara så här trött, att man inte är mindre värd för det.

– Det som hjälpte mig var att få prata och dela. Och att få hjälp med att få ordning på tankarna.

Johan Terho tappade sin koncentrationsförmåga och lyckades inte avsluta de saker han påbörjat som en följd av utbrändhet.

Han säger att när tankarna börjat gå i cirklar behövde han få tillstånd att gå vidare.

– Arbetsplatspsykologen sa: Släpp det här! Först kändes det som att hon inte orkade lyssna till mina problem. Sedan insåg jag att jag pratat en timme om samma tanke och att jag inte kommer någonvart.

Varför är jag trött?

Trötthet är en av de första varningssignalerna tror Johan Terho.

– Då måste man fråga sig: Varför är jag trött?

Och det är inte en vanlig fysisk trötthet han talar om.

– Kroppen var igång, men hjärnan var helt slut.

Han tappade också fokus.

– Jag hade svårt att hålla ihop tankarna en längre tid. Hjärnan studsade fram och tillbaka. Om man märker att man inte lyckas få saker färdiggjorda är det redan ganska allvarligt.

Några av de saker han tror stressar oss mest är en osäkerhet i tillvaron.

– Det kan vara förändringar i arbetslivet. En osäkerhet över vad man ska göra, var man är just nu och vart man är på väg.

Att förebygga stress tror Terho inte måste vara något avancerat.

– Väldigt små knep kan rädda en i stunden. En femtonminuters promenad varje dag kan ge perspektiv.

I dag försöker han medvetet stanna upp och lyssna till sig själv och vara ärlig mot sig själv om var gränserna går.

– Jag är mer givmild mot mig själv. Jag behöver inte prestera på bästa möjlig sätt i allt, utan bra är tillräckligt.

En längre intervju med Johan Terho kommer att ingå i ett senare nummer av Kyrkpressen.

Efter en liten rundfrågning i närmiljön kunde vi sammanställa en sådan här lista på hur människor förebygger eller minskar sin stress.

1. Jag har blivit bättre på att säga nej.

2. Jag prioriterar fysisk träning och gör något konditionshöjande åtminstone en gång i veckan. Jag läste att vår hjärna inte utvecklats så mycket sedan vi levde på savannen, så efter förhöjd puls slappnar vårt system av i tron på att vi jobbat för vår överlevnad.

3. Jag lämnar jobbet på jobbet och läser inte arbetsmejl hemma.

4. Man måste inte städa varje vecka.

5. Det som hjälper mig är att vara intensivt i stunden i något, såsom livemusik, dans eller ett mobilspel.

6. Jag behöver få vara hemma i lugn och ro utan en enda tid att passa.

7. Prata om det! Om jag haft en stressig dag berättar jag om det hemma.

8. Att vandra i naturen är förvånansvärt effektivt för att bryta känslan av stress.

9. Ta en kaffe och prata med någon om annat än stressen, det ger perspektiv.

10. Lista saker och dra ett streck över det du får gjort.

11. Ta en liten paus, oberoende hur stressigt du har det. Kom ihåg att andas!

12. Se till att ha en motvikt till jobbet, det ger balans mellan arbetstid och fritid.

13. Gör om tidtabellen om det finns sådant du kan påverka.

Ulrika Hansson

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet