På Café Torpet ordnas bland annat många av Petrus församlings kurser.

Kyrkans vardagsrum i Södra Haga

Caféliv.

Ett sätt att flytta ut kyrkan bland stadsborna är att ordna verksamhet på ett café.

13.9.2018 kl. 14:49

På bottenplan i ett vanligt våningshus i Södra Haga hittar man Café Torpet där en del av Petrus församlings verksamhet ordnas.

– Caféet ägs av Petrus församling, men målet är inte att det ska vara vinstbringande. Eventuella vister går till diakonin och i förlängningen mindre bemedlade som behöver ekonomiskt stöd, säger Anu Kuokkanen som är caféansvarig.

– Vi behöver finnas ute bland ”vanliga” människor, bland dem vi är sända att betjäna. Tröskeln att besöka ett café är betydligt lägre än att komma till kyrkan, säger Rebecka Björk som är projektkoordinator i Petrus församling.

Ett mål är att Torpet ska kännas som ett vardagsrum.

– Man kan umgås, släppa loss barnen och slappna av. Och om man redan besökt caféet på en lunch eller kaffe känns steget ganska litet att komma tillbaka kvällstid på en kurs, säger Björk.

Tron kommer fram på många sätt i cafémiljön.

– Genom tavlor, tidningar, reklam och lättillgänglig lovsångsmusik som vi spelar i bakgrunden. En låda där man kan lämna in respons eller bönelappar planeras också, exemplifierar Kuokkanen.

– Också genom det sätt vi uppmärksammar och betjänar våra kunder vill vi visa på Guds godhet och kärleken till nästan, tilllägger hon.

Fler caféer?

Linn och Milla från gymnasiet Lärkan besöker Café Torpet för första gången. Det är ”mysigt” tycker de och de kan tänka sig att komma fler gånger.

– Eller så ofta min veckopeng tillåter, säger Linn.

De beskriver sig själva som lite nördiga.

– De coola människorna som festar varje kväll kanske inte skulle komma hit, funderar Linn.

Men Wilanda Verdecia bakom disken är inte så säker. Morgonkaffe brukar locka många olika slags ungdomar.

– Ofta droppar det in ensamma elever eller grupper på tio personer, säger hon.

Anu Kuokkanen är glad att alla slags människor hittat caféet.

– Och barnfamiljer, inte minst föräldralediga, är en stor kundgrupp, säger hon.

Det finns drömmar om fler caféer, om ekonomin tillåter, berättar Rebecka Björk.

– Vårt område är stort geografiskt, men via ett café kan man bygga gemenskap och skapa en mötesplats mellan kyrkan och lokalbefolkningen. En annan idé är att samarbeta med redan existerande caféer, säger Rebecka Björk.

Ulrika Hansson

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet